SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARKIVALIER ar1kiva4lier, äfv. 10302, äfv. ar1ɟi-, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
[efter d. arkivalier, t. archivalien, bildadt af ARKIV med afl.-ändelsen -alier, som svarar mot lat. -alia ss. n. pl. af adj. på -alis; jfr med afs. på afl.-ändelsen följ. samt MATERIALIER, PERSONALIER m. fl.]
arkiv. i arkiv bevarade (l. för arkiv lämpliga) aktstycken, urkunder osv. N. J. Ekdahl (1845) i Meddel. fr. sv. riksarch. I. 3: 55. Utlåning af arkivalier till enskilda personer och för enskildt behof vare ej tillåten. SFS 1874, nr 115, s. 5. Därs. 1885, nr 34. Anslag för inköp af arkivalier. E. Hildebrand i Stockholm 1: 468 (1897). — jfr KYRKO-ARKIVALIER.
Ssgr: ARKIVALIE-FÖRTECKNING10300~020. Meddel. fr. sv. riksarch. I. 2: 35 (1878).
-SAMLING~20. B. Taube Därs. II. 8: 121 (1884).
Spoiler title
Spoiler content