SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARMINIAN ar1minia4n l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(armenian Oxenst. brefv. 10: 253 (1618), Pfeiffer (1837))
Etymologi
[jfr t. arminianer, eng. arminian, af holl. arminiaan, af Arminius ss. latiniserad form för det holl. tillnamnet Harm(en)sen]
kyrkoh. anhängare af en (holländsk) sekt som anslöt sig till de läror som framställts af den holländske teologen Jacob Arminius l. Harm(en)sen (1609) o. hvilken år 1610 skilde sig från reformerta kyrkan (förkastande denna kyrkas dogmer om nådavalet osv.). Oxenst. brefv. 10: 253 (1618). Arminianerne blefwe sedan kallade Remonstranter. Dryselius Kyrkoh. öfv. NT 653 (1708). Möller Kyrkoh. 332 (1774). Cornelius Handb. i kyrkoh. 279 (1872, 1890).
Spoiler title
Spoiler content