publicerad: 1901
ARMOD ar3~mω2d, äfv. ar3mωd2, stundom ar3m~ω2d, sällan a3r~ (a`rmod (med) sl(utet) o Weste), n. (HSH 23: 10 (1525), Swedberg Påminn. § 9 (1712), J. G. Oxenstierna 1: 146 (1784, 1805), Nyström (1794), Weste (1807), Tegnér 3: 272 (1826) osv.) ((†) f. Lind (1749), Nordforss (1805); f. l. m.? G. I:s reg. 8: 63 (1532), Ordspr. 24: 34 (Bib. 1541), A. Oxenstierna Skr. 2: 562 (1623), Stiernhielm Fred. 9 (1649), Swedberg Sabb.-ro 632 (1697, 1710), Dalin Arg. 2: 314 (1754), Lenngren 26 (1809); m. Sahlstedt (1773)); best. -et (ss. f. o. m. -en).
Ordformer
(armo(o)dh HSH 23: 10 (1525), O. Petri 1 Förman. B 2 a (1528). armot Visb. 1: 199 (c. 1620). armosz (gen.) Ps. 1536, s. 12. — armod(h)e G. I:s reg. 4: 125 (1527), Schroderus Liv. 737 (1626). armod(h)a Schroderus Liv. 499 (1626), Spegel Gl. (1712), Lind (1749, under armod))
Etymologi
[fsv. armodh, f. o. n., liksom d., nor. armod, f., af mnt. armot, armode, m., f. o. n., afl. af mnt. arm, adj., o. motsv. holl. armoede, f., t. armut, f., ä. äfv. n., mht. armuot, f. o. m., armuote, n., fht. aramuoti, f. Med afs. på afl.-ändelsen jfr KLENOD. På genusväxlingen har den folketymologiska anslutningen till MOD sannol. öfvat ett väsentligt inflytande, liksom anv. af mnt. armot ss. m. föranledts genom liknande påverkan af mnt. mot]
1) [fsv. j törst hwnger oc j alzkons armodh] (†) motsv. ARM, adj. 2: vedermöda, uselhet, eländighet, elände, nöd. The fatige forlame halte och blinde som ligge i helgandz huszet vdj vastena .. lidha stor armod. G. I:s reg. 6: 285 (1529). Wij äre kompne vthi sådana armoodh medh syndenne, at wij haffue förtient dödhen. O. Petri Handb. G 1 b (1529). Then arma skal han (dvs. Gud) hielpa vthu hans armoodh. Job 36: 15 (Bib. 1541; Luther: den elenden wirdt er aüsz seinem elend erretten). (Unga män pläga) föge besinne huadh ächtenskap betyde / vten sedhen myckin armodh måste lijde. 2 Saml. 9: 162 (1569). I armod tu eij förtuifla skall, / för tij lÿckan vändes margefall (dvs. på mångfaldigt sätt). J. Erici i 2 Saml. 4: 176 (1588). Thenne versens (dvs. världens) armot. Visb. 1: 199 (c. 1620).
2) [fsv. vndan frälse gånga för armodh skull] (numera i sht i högre stil) motsv. ARM, adj. 4: tillståndet l. egenskapen att vara (ut)fattig; nödställd l. utblottad belägenhet, fullständig medellöshet, misär; (tryckande) fattigdom, särsk. med afs. på dess egenskap att vara förtjänt af medlidande. Wij tilstädie wora prester .. lijdha hunger och armoodh. O. Petri 1 Förman. B 2 a (1528). Förachta icke then hungrogha, och bedröffua icke then torfftigha j hans armoodh. Syr. 4: 2 (Bib. 1541). Då ähr armoden sådan att ingen hafver bröded i husen. A. Oxenstierna Skr. 2: 562 (1623). Then är rijk som kan wara til fridz medh sin armodh. Lex. Linc. (1640, under qui) [jfr t. mancher ist reich bei seiner armut]; jfr c. Armod giör mannen blödigh. Grubb 33 (1665). Driften til arbetet stadnar af; när armoden trycker, och närings omsorgen then mästa tiden fordrar. Sahlstedt Hofart. 108 (1720). (Kappan) är .. så sliten, at ingen med besked kan under henne dölja sin armod och nakenhet. Dalin Arg. 2: 314 (1754). I gemen (dvs. i allmänhet) tilstår man, at armod är ingen blygd, dock vil ingen vara fattig. Tessin Bref 2: 222 (1754). Han pröfvat både rikedom och armod. Ling Riksd. 1527 114 (1817). Ditt folk är icke hvad det fordom varit / och har till skydd på sin förgätna ö / snart blott sitt armod och den djupa sjö. Tegnér 2: 170 (1832). Der (dvs. i Göteborg) tillbragte han (dvs. Wadman) sin återstående lefnad, i en sjelfvald fattigdom, som gränsade till armod. E. Fahlstedt i NF 17: 38 (1892). — särsk.
a) [fsv. falla i armodh, then stora armodh wij nw ikompne äre] i förb. störta, föra, (för)sänka i armod, bringa i (äfv. till) armod, råka (fordom äfv. komma) i armod o. d. Misslyckade spekulationer hafva bragt honom i armod. Then stora armodh rijkit vtj kommit war for samma geld skull. G. I:s reg. 8: 63 (1532). Tegel G. I 1: 121 (1622). Thet kostar Gudh ja (dvs. ju) ganska ringa .. / Then riker är, til armod bringa. Ps. 1695, 288: 6; jfr Ps. 1819, 239: 6. Är det nu så at det kommit af Guds hand, at menniskian råkat i armod, så blifver då frågan, hvad en sådan skal giöra? Lagerström Bunyan 3: 132 (1744). jfr: Ifrån välmakt och sjelfbestånd nedkastad i armod och beroende. Wallin 1 Pred. 1: 228 (c. 1830). — [jfr komma på obestånd] (†) i förb. komma på armod. Genom .. myntz förandring är Sveriges almoga .. kommin på armodh. RA 3: 14 (1593).
b) [jfr t. armut ist ein schlimmer gast, holl. armoede is de stijfmoeder van alle kunsten] i mer l. mindre tydlig personifikation. Så skal fattigdomen medh hast komma offuer tigh såsom en wandrare, och armoodh såsom en wäpnat man. Ordspr. 6: 11 (Bib. 1541). Armod lärer Konster. Grubb 35 (1665). Wil armoden infinna sig i titt hus, lät intet tin barn gå fåfenga. Swedberg Sabb.-ro 632 (1697, 1710). Hwar wällust stiger in, ther går förnuftet vth, / Hwar wällust börjar huus, ther giör wist armod slut. Spegel Återv. par. 26 (1711). Armodet i Jemrens famn / Med nedsänkt blick och Nödens drägter. J. G. Oxenstierna 1: 146 (1784, 1805). I det hus der han blef satt i högsätet, der stod armod och lurade bakom dörren. Wigström Folkdiktn. 2: 334 (1881). — symboliskt för personerna som äro i armod (jfr d). Det är ljuft att aftorka armodets tårar. Armodh är offta rådhlöös. Grubb 35 (1665). Armod! gläds åt dina smulor: / Vet, att Jesus hungrat har. Ps. 1819, 70: 3. Tillstoppa ej örat för armodets böner. Wadman Saml. 1: 178 (1830).
c) konkretare: ringa, knappa villkor l. förhållanden. Rik fördöme man ej; men blott den ogudliga rika. / Armod prise man ej; men blott en gudelig armod. Nicander Minnessann. 28 (1769). Många, kanske de flesta, af eder äro fattiga, och likväl längten I hem till ert armod; ty fattigdomen är vid er ålder ingen olycka. Tegnér 3: 272 (1826). Hvad rikedom i detta armod strålar! Rydberg Faust 142 (1878). — [jfr t. der bauer gab seine armut hin, er braucht sein bisschen armut für sich] (numera föga br.) konkret: ringa l. torftig egendom l. förmögenhet. Effter han deropå all sin armodh spenderet .. haffver. Oxenst. brefv. 5: 292 (1624). Stiernhielm Fred. 9 (1649). jfr: Armod .. res angusta, tenuis; curta suppellex. Lindfors (1815).
d) [jfr mnt. wi willen ein del geven der armode, t. dem armut etwas geben] (†) i best., koll.: fattigt folk, de fattige (jfr b slutet). Komma armoden til hielp. Nordberg 2: 26 (1740). Armodan (fattigt folk) skal man ej förakta. Lind (1749).
e) [jfr t. geistige armut] motsv. ARM, adj. 4 c. Tegnér 5: 213 (1821). Det beklagliga armod i själen, som vår uppfostran ofta nog fostrar. Bremer Dagb. 259 (1843). Vår ordboks rikedom eller armod inom särskilda områden. E. H. Tegnér i Ydun 61 (1869). Äfven i en redlig och rättskaffens lärares lif gifves icke blott kraftens och rikedomens utan också armodets och svaghetens tider. Flensburg Kyrkl. tal 136 (1872). Monstransens och kåpornas prakt förmådde ej dölja andens armod. Weibull Lundag. 17 (1884). — särsk. [jfr t. armut an begriffen, holl. armoede aan verstand] (föga br.) motsv. ARM, adj. 4 c γ, med prep.-uttr.: brist l. fattigdom (på ngt). Armod på Mat och dryck. Florinus Voc. 120 (1695). Armod på känsla och phantasi. Atterbom Filos. hist. 400 (1835). Armod på materialier. Nilsson Ur. 1: 68 (1838, 1866). — jfr KUNSKAPS-ARMOD.
Ssgr (till 2, alla mer l. mindre tillfälliga): ARMODS-BOJA30~20. Gud will fattige barn, när Fadren läggies i jorden / Underlig af sin nöd, samt armods bojorna låsza. Stiernhielm Bröll. 88 (c. 1650). —
-FULL~2. (armodfull Dahlstierna Guarini 75 (1696?)) Castrén Resor 1: 49 (1852). Framsläpa ett armodsfullt lif. Estlander Konsth. 29 (1867). —
-KRYCKA~20. ss. sinnebild af fattigdomens hjälplösa o. hjälpbehöfvande belägenhet. Bellman 6: 30 (1787). —
-OK~2. Ej nog med armodsoket på / Vår ödmjukt krökta rygg, man tycker. Strandberg 2: 38 (1842). —
B: ARMOD-FULL, se A.
Spoiler title
Spoiler content