SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARON a3ron2, äfv. 40, sbst.2
Etymologi
[liksom d., t., fr., eng. aron, mnt. arone, af gr. ἄρον (se ARUM) l. med anslutning till ARON, sbst.1, ombildadt af lat. arum. Folketymologisk anknytning till det bibliska namnet har föranledt åtsk. andra benämningar på samma växt, t. ex. holl. aronsbaard, t. priester Aron, Aronsstab, fr. bonnet du grand prêtre Aron, (se Nemnich Naturg. 1: 482, 483), o. har sannol. varit en bidragande orsak till anv. af ssgstypen ARONS-. De i främmande språk förek. namn på arum som betyda Arons skägg, staf osv. hafva icke ngt egentligt stöd i växtens utseende, utan äro föranledda däraf, att — sedan en gång anslutningen till det bibliska namnet försiggått — dessa förb. voro de i hvilka man på grund af bibliska anknytningar var van att låta detta namn ingå. Däremot förklaras fr. bonnet du grand prêtre Aron o. MUNKMÖSSA ss. namn på samma växt af hölsterbladets likhet med en kapuschong, en likhet som i själfva verket kan hafva spelat en roll vid anknytningen till ARON, sbst.1; jfr slutligen d. Arons kæp ss. namn på Ornithogalum nutans Lin., hvilket namn åsyftar växtsättet med blommorna i en om den krökta biskopsstafven påminnande böjd klase; se för öfr. ARON, sbst.1]
(numera knappast br.; jfr dock ssgrna) växten Arum maculatum Lin., arum, dansk ingefära, munkmössa. B. Olavi 115 b (1578). Pied de veau, en ört, Aron. Möller (1745). Nisbeth Handelslex. (1870). jfr: Een Ört som kallas Aron, thet är Arons Ört, then äta the (dvs. björnarna) at the måtte sitt Lijff purgera. I. Erici 1: 394 (c. 1640).
Ssgr: A: ARONS-BLAD30~2. (numera knappast br.) Palmberg Ört. 163 (1684).
-PULVER~20. (numera knappast br.) Palmberg Ört. 163 (1684).
-ROT~2. (aron- SPF 1816, s. 223, Berzelius Kemi 5: 724 (1828), Forshaell Pharm. 1: 340 (1836)) [efter t. aronswurz(el)] farmak. jfr ARUM-, ARI-ROT. Stiernman Com. 4: 1091 (1688). At Konen (dvs. korna) lätteligen kalfva, så tag utprässad Saft af Arons-Rot (arum vel arom) och bestryck (dem) dermed. Salander 34 (1727). Forshaell Pharm. 1: 340 (1836). Drogen rhizoma Ari, dansk ingefära, Aronsrot, som mest lärer hemtas från Frankrike, består af den från rottrådar och vanligen från ytterbark befriade knölstammen (af Arum maculatum). Fristedt Org. pharmakologi 531 (1873). O. T. Sandahl i NF 1: 1157 (1876).
-SAFT~2. (numera knappast br.) Palmberg Ört. 163 (1684).
-ÖRT~2. [jfr t. aronenkraut] (numera föga br.) bot. växten Arum maculatum Lin. Franckenius Spec. A 3 b (1638, 1659). Rudbeck Hort. bot. 12 (1685). N. R. v. Rosenstein hos Hiorter Almanach 1739, s. A 12 a. Björkman (1889).
B: ARON-ROT, se A.
-VÄXT30~2. bot. växt hörande till familjen Aroideæ. Nyman Handb. i bot. 352 (1858). Dens. Bot. 198 (1864).
Spoiler title