SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARRENDE arän4de, äfv. 032 (arre´nde Weste; arä´nnde Almqvist; arä`nnde Dalin), n. ((†) m. Rääf Ydre 1: 366 (i handl. fr. 1619); m. l. f. Oxenst. brefv. 5: 143 (1620), A. Oxenstierna Bref 4: 88 (1643)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. -en ((†) -er Oxenst. brefv. 5: 289 (1624), Rålamb 13: 106 (1690), 2 RARP 4: 406 (1727)).
Ordformer
(arrend Rääf Ydre 1: 366 (i handl. fr. 1619), Oxenst. brefv. 5: 146 (1620); arrendz (gen.) A. Oxenstierna Skr. 2: 607 (1624). arendan (f., best.) Växiö rådstur. prot. 1622, s. 474)
Etymologi
[jfr t. arrende, f., af mlat. arrenda, af arrendare (se ARRENDERA)]
— jfr AKADEMI-, ARBETS-, BRÄNNVINSBRÄNNINGS-, DOMÄN-, FISKE-, JAKT-, JORD-, KRONO-, KVARN-, LADUGÅRDS-, MJÖLK-, PRÄSTGÅRDS-, SKOGS-, TORP-, TULL-ARRENDE m. fl.
Anm. Ordet synes jämte ARRENDATOR och ARRENDERA hafva inkommit i sv. kort före 1620-talet i samband med det vid denna tid tillämpade förfarandet att upplåta kronans gods, tullinkomster o. d. på arrende. Det förekommer ej sällan i förordningar från 1600-talet, men har icke vunnit insteg i 1734 års lag; dock är det, med hänvisning till AFRAD o. LEGA, intaget i det register som åtföljde den första tryckta upplagan af denna lagbok; jfr D. v. Schulzenheim i LBÄ 11—13: 68 (1798).
1) (brukares gm kontraktsmässig öfverlåtelse af egaren stipulerade) öfvertagande o. innehafvande af nyttjanderätten till ngt (jord, rättighet o. d.), numera vanl. för viss tid o. på vissa bestämda villkor; rättighet att på vissa villkor osv. bruka o. taga afkastning af (annans) egendom osv.; legoaftal rörande föremål som gifver afkastning; förpaktning; jfr STÄDJA, sbst. samt ex. fr. Ekon. samh. under ARRENDE-BRUK. Hafva, (öfver)taga flere gårdar på arrende. Lämna (ut) l. upplåta en gård på arrende. Han har fått jakträtten på herrgårdens egor sig öfverlåten på arrende. Han står sig bra på sitt arrende. Han har ett utmärkt arrende; jfr f. Uppsäga arrendet. Han innehar apoteket Kronan på arrende. Stiernman Com. 1: 957 (1628). 2 RARP 3: 144 (1723). Fischerström 1: 161 (1779). De vanligaste öfverenskommelser, hvarigenom Rätt till Egendom göres ofullkomlig, äro de, som komma under namn af arrende, hyra och lån, genom hvilka Egendom öfverlåtes och emottages till besittning, bruk och nyttjande. Boëthius Nat. sed. 111 (1782). Arrende af Pastoralier och Prästegårdar til unga Präster .. förbjudes. Wetterberg Förordn. 12 (1790). Så länge arrendet varar. Kungör. 17 Dec. 1799, s. B 1 b. Tiden för arrenden af Kronans strömingsfisken är i allmänhet utstakad till 15 år. Rabenius Kam. § 220 (1825, 1832); jfr a. De nybildade gårdarne öfvertogos på fasta arrenden, gällande på 10 år, eller ock för arrendatorns lifstid, mot afgifter i penningar. P. v. Möller Jordbr. 227 (1881). Samtidigt sattes hemmanen .. på arrenden. Därs. 242. Har förre arrendatorn egendomen väl skött .., ege Domänstyrelsen arrendet till honom å nyo upplåta. SFS 1882, nr 59, s. 3. Arrende kan uppgöras på endera partens lifstid, på obestämd eller bestämd tid, högst 50 år. Juhlin-Dannfelt 20 (1886). Torpare, som sitt arrende förverkat. FFS 1892, nr 4, s. 3. jfr: Contractet (om lega af jord) kallas der (dvs. i nyare författningar) vanligen arrende, arrendeafhandling, arrendecontract. Schrevelius Civ. 2: 532 (1847, 1857). — särsk.
a) (fordom) kam. om enskild persons l. bolags öfvertagande af rättigheten att mot viss afgift uppbära ngn viss kronans inkomst. Arrendernes opphäfvande vid småtullarne. Stiernman Com. 4: 584 (1684). Kungör. 8 Febr. 1764, s. 2. Kungör. ang. arrendet af rikets sjögränse- o. landtullar 31 Aug. 1802. Rabenius Kam. § 524 (1825, 1832). Tullinkomsternas upplåtande på arrende till ett bolag. Malmström Hist. 5: 356 (1877).
b) (i fråga om förh. i nyaste tid) polit. ss. beteckning för en stats öfvertagande på viss tid o. på vissa villkor af landområde som tillhör en annan stat; jfr ARRENDERA 2 slutet. Kiao-Shaus afstående (åt Tyskland) har skett under form af arrende på vissa år. SvD 1898, nr 5 A, s. 1. Dumrath XIX årh. 3: 272 (1901). Anm. I följd däraf, att detta slags arrende (som först användes (1898) af Tyskland) i allm. anses vara bl. en lindrigare form af annektering, har ordet i denna anv. ofta en viss försmädlig anstrykning.
c) (numera mindre br.) i uttr. antaga l. besitta l. hafva l. sätta l. upplåta (ngt) under arrende o. d. Konungs Godz, som .. af någon för Löhn, under förpantning eller Arrende besittias. Kyrkol. 19: 16 (1686). (Grufvan) har Garpenberg under arrende. 2 RARP 3: 172 (1723). Sättia denna inrättning (dvs. transporten af fraktgods) under arrende. Oelreich 762 (1755). Antaga Landt-ägendomar under Arrende. SP 1778, s. 74. Då lägenhet .. skall under arrende upplåtas. SFS 1847, nr 27, s. 2. Dalin (1850).
d) (föga br.) i förb. sluta l. ingå arrende, afsluta, ingå arrendeaftal. Rålamb 13: 106 (1690). De å Landet, som .. med Oss och Kronan om Husbehofs-bränning Arrende slutat. Förordn. 31 Maj 1793, 6: 2. Därs. 7.
e) [jfr t. erbpacht] jur. i förb. ärftligt l. ständigt l. perpetuellt arrende, om nyttjanderätt på obestämd l. obegränsad tid, samt, ss. motsats härtill, temporellt arrende. Stiernman Com. 5: 792 (1700). Om man förlängde de temporelle Arrenderne till 50 a 60 års tid. Därs. 835 (1700). Inga arrenden måge ske på längre tid än femton år .., och böra de perpetuela uphöra, när de varat i femton år. Publ. handl. 8: 269 (1766). Branting Förf. 1: 85 (1827). Ärftliga eller ständiga arrenden, då jordegaren för all framtid öfverlåter nyttjanderätten till jorden till arrendatorn och dennes rättsinnehafvare. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 121 (1895). — jfr LIFSTIDS-, TIDS-, ÅRS-ARRENDE.
f) mer l. mindre konkret, närmande sig bet.: arrenderad egendom, arrendejord, arrendegård. Mitt arrend vedh Kexholm. Oxenst. brefv. 5: 128 (1619). Som Arrenderne i Estland förspörjes wara mycket begärlige. Stiernman Com. 5: 416 (1693). Under arrendet lydande .. Qvarnar och andra Lägenheter. Kungör. 17 Dec. 1799, s. A 4 a.
2) (i kontrakt stadgad) ersättning (i penningar l. naturaprestationer osv.) för nyttjanderätt till ngt (jord, rättighet o. d.); jfr AFRAD, LEGA, sbst. Ett högt, lågt arrende. Hur mycket betalar (l. ger) han i arrende? Hvad har (l. får l. tar) han i arrende för sin gård? Så frampt arrenden kan bliffve billigh. Oxenst. brefv. 5: 143 (1620). Ded han motte få respijt med sin arrendz erlegning till öped vatn. A. Oxenstierna Skr. 2: 607 (1624). Åhrligh Hyra, eller Arrende. Ordn. 4 Dec. 1660, mom. 15. Arrende eller Hyresumma, Afrad eller Ränta, afmätes efter den nytta, som af Egendomens brukande och afkastning vanligen kan väntas. Boëthius Nat. sed. 112 (1782). (Han) skulle i arrende erhålla visst af hvarje fisksort, som fångades. E. Bore i Landsm. V. 7: 41 (1891). Den ersättning, som under namn af hyra, arrende, lega o. dyl. lämnas för öfverflyttande af endast nyttjanderätten till sådana ”ombrukningsnyttigheter”, hvilka efter utgången af den tid aftalet gäller, skola till kreditgifvaren (i vidsträckt bemärkelse) återställas, och till hvilka denne under samma tid fortfarande bibehållit eganderätten. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 401 (1894). Arrendena betalas nu nästan alltid i penningar. Sv:s land o. folk 465 (1901). — jfr MJÖLK-, PENNING-, SPANNMÅLS-ARRENDE.
Ssgr (mestadels till 1): A: ARRENDE-AFGIFT030 ~02 l. ~20. afrad, afgäld. Kungör. 17 Dec. 1799, s. A 2 b. Rabenius Kam. § 169 (1825, 1832). Afraden kallas (i nyare författningar) ömsom arrende och arrendeafgift. Schrevelius Civ. 2: 532 (1847, 1857). Arrendeafgiften (för kronans jordbruksdomäner) skall alltid vara i penningar bestämd. SFS 1882, nr 59, s. 4. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 264.
-AFGÄLD~20 l. ~02. = föreg. FFS 1892, nr 29, s. 15.
-AFHANDLING~020. jfr -KONTRAKT 2. Ad. prot. 1800, s. 234. Schrevelius Civ. 2: 532 (1847, 1857; se under ARRENDE 1).
-AFTAL~02 l. ~20. De bytesaftal, genom hvilka åtminstone den ena parten endast erhåller en nyttjanderätt, pläga .. betecknas med särskilda namn: hyres-, arrende-, legoaftal. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 6 (1891).
(2) -ANBUD~02 l. ~20. anbud (vid arrendeauktion) om erläggande af viss afrad l. arrendeafgift. Rabenius Kam. § 169 (1825, 1832). SFS 1847, nr 27, s. 2. För arrendeanbud, som skola göras i penningar att årligen erläggas, .. skall vid auktionen aflemnas .. bevittnad borgen enligt stadgadt formulär. PT 1897, nr 117 A, s. 4. —
-AUKTION~02. auktion hvarvid (kronans) egendom utbjudes till öfvertagande på arrende. DA 1824, nr 223, s. 1. Rabenius Kam. § 168 (1825, 1832). FFS 1892, nr 4, s. 6.
(2) -BELOPP~02. jfr -SUMMA. Ad. prot. 1800, s. 237. SFS 1897, nr 54, s. 11.
(1 a) -BOLAG~20 l. ~02. (i fråga om förh. i ä. tid) jfr -SOCIETET.
-BONDE~20. Stiernman Com. 5: 414 (1693).
(2) -BORGEN~20. borgen för erläggande af arrendeafgift. PT 1899, nr 235, s. 4.
-BOSKAP~20, äfv. ~02. Dalin (1850).
-BREF. (†) = -KONTRAKT 2. Lind (1749). Meurman (1846).
-BRUK~2. Arrendebruk kallas det förvaltningssystem, som uppkommer, när jordegare, på grund af ett formellt fritt aftal med annan person, till denne — ”arrendetagaren” eller ”arrendatorn” — öfverlåter nyttjanderätten till en för jordbruk afsedd areal, i regeln med tillhörande ekonomibyggnader, mot en till beloppet i penningar eller in natura siffermässigt bestämd ersättning, som skall af arrendatorn periodvis betalas. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 120 (1895).
-BRÄNNING~20. (fordom) brännvinsbränning drifven ss. arrende under kronan. Den så kallade arrendebränningen .. fortfor i 20 år eller till revolutionen 1809. L. Landgren i Läsn. f. folket 1874, s. 234 (”224”). —
-DOMÄN~02. Kronans arrendedomäner. SFS 1892, nr 117, s. 6.
-EGENDOM~102 l. ~200. jfr -GODS. Björkman (1889). PT 1897, nr 227, s. 4.
-FÖRENING. (†) = -KONTRAKT. Efter Arrende-föreningens intecknande. Ad. prot. 1800, s. 240.
-GIFVARE~200.
1) till 1: person som öfverlåter sin egendom åt annan person på arrende. Dalin (1850). Förhållandet mellan arrendegifvare och arrendator. Sv:s land o. folk 556 (1901).
2) (†) till 2; jfr LEGOGIFVARE. Arrende-gifvaren .. kan få utgöra arrendet i spannemål. Publ. handl. 15: 469 (1793).
-GODS~2. Stiernman Com. 5: 414 (1693). Lind (1749). Dalin (1850).
-GÅRD~2. 2 RARP 3: 144 (1723). Fideikommissegendomen Boo (i Närke) .. med sina välbyggda stora arrendegårdar. G. Djurklou i VLS 120 (1886). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 121 (1895).
-HAFVARE~200. innehafvare af arrende, arrendator. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 123 (1895).
-INNEHAFVARE~10200. jfr -HAFVARE. Ad. prot. 1800, s. 733. Kindblad (1867). Lundell (1893).
-JORD~2. Björkman (1889). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 127 (1895).
-KOLNING~20. Arrendekolning eller kolning på andras skog. Kôersner Dal. 73 (1885).
-KONTOR~02. (fordom) Arrende-Contoiret .. har at giöra med de för-arrenderade Crone-Godzen och Lägenheterne. Henel 1729 136 (1730).
-KONTRAKT~02.
1) = -AFTAL. Stiernman Com. 5: 415 (1693). Det emellan Jordägare och Arrendator eller Landtbo slutna Arrende-Contract. Ad. prot. 1800, s. 233. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 264. särsk. till 1 b. Dumrath XIX årh. 3: 272 (1901). jfr: Det (mellan Tyskland o. Kina) ingångna fördraget .. har formen af ett arrendekontrakt. SvD 1898, nr 8 A, s. 1.
2) skriftlig handling hvari arrendeaftal jämte därvid fästa villkor är formuleradt. Mandat 17 Maj 1622, s. A 2 a. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall .. i arrendekontraktet angifvas. SFS 1882, nr 59, s. 5.
(2) -KORN~2. jfr -SPANNMÅL. Stiernman Com. 5: 414 (1693).
-LAG~2, r. Fischerström 1: 165 (1779). I England har man genom arrendelagar .. sökt att ordna förhållandet mellan jordegare och arrendator med afseende på ersättning för förbättringar. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 126 (1895).
-LAGSTIFTNING~020, äfv. ~200. Själfva arrendelagstiftningen (har sedan 1734) ej undergått någon väsentlig förändring. Sv:s land o. folk 556 (1901).
-LEDIG~20. som kan öfvertagas på nytt arrende. Egendom, som varder arrendeledig den 14 Mars 1895. SFS 1893, nr 111, s. 2.
-LIGGARE~200, r. Föra .. arrendeliggare öfver de för skogsväsendets räkning utarrenderade egendomar och lägenheter. SFS 1889, nr 67, s. 16.
-LOTT~2. Öfvertaga arrendet af arrendelotten n:o 1. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 264.
-LÖSEN~20. afgift som erlägges af tillträdande arrendator för af afträdaren på egendom verkställda förbättringar osv. FFS 1892, nr 4, s. 5.
-MEDEL~20, pl. i sht ss. statsinkomst. Kungör. 8 Febr. 1764, s. 3. Rabenius Kam. § 524 (1825, 1832). Sv:s land o. folk 187 (1901).
-PATA~20. Kronans på arrende upplåtna arrendepator. SFS 1897, nr 60, s. 4.
-PENNINGAR~200, pl. (arrend- A. Oxenstierna Skr. 2: 742 (1624). arrendz- Oxenst. brefv. 5: 222 (1623)) (i sht i fråga om ä. förh.) RP 6: 169 (1636). Lind (1749, under bestand-geld). Dalin (1850). G. Steffen i Nord. tidskr. 1888, s. 289. jfr -MEDEL.
(2) -PERSEDEL~020. persedel som erlägges i arrende. Kindblad (1867).
(2) -RESTANTIER~0200, pl. Arrende Restantier i säd och penningar. Nordberg 2: 123 (1740).
-RÄTT~2, sbst. Porthan Bref t. Calonius 82 (1794). Egande-, åbo- eller arrenderätt till fast egendom. SFS 1894, nr 61, s. 7.
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. Perpetuelle arrenderättigheten på denne Kongsgården. 2 RARP 5: 163 (1727). Rabenius Kam. § 169 (1825, 1832). Kindblad (1867).
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. Kindblad (1867). Säkerhet för arrendeskyldigheternas fullgörande. SFS 1892, nr 117, s. 3.
(1 a) -SOCIETET~1002. (fordom) jfr -BOLAG. Herrarne eller Arrende-Societeten som arrendera Tullarne af Kronan. HSH 1: 276 (1743). Private Arrende-Societeter. Sv:s R:s ständers bevilln. 1800, s. 36. Rabenius Kam. § 524 (1825, 1832).
(2) -SPANNMÅL~20 l. ~02. spannmål som erlägges i arrende. Ad. prot. 1800, s. 878. (Akademiens) arrendespannmål af egna hemman. Brunius Metr. 560 (1854). Motion i 2 kam. 1868, nr 298, s. 1.
(2) -SUMMA~20. Stiernman Com. 5: 532 (1695). Inspectorn får ge dem et års anstånd med halfva Arrende-Summan. Björn Förf. yngl. 1 (1792). Ljunggren SAHist. 2: 122 (1886).
-TAGARE~200. nat.-ekon. arrendator. Dalin (1850). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 120 (1895; se under -BRUK).
-TERMIN~02. (arrendz-) jfr -TID. Effter min arrendztermin på Kexholms och Nötebårgz arrender snartt uthe är. Oxenst. brefv. 5: 289 (1624).
-TID~2. (arrendes- G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 124 (1627)) jfr GIFTOSTÄMMA. 2 RARP 5: 53 (1727). Förlängd arrendetid. Svedelius Statsr. ansv. 398 (1856). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 125 (1895).
-TOMT~2. Disponent af gård eller bebygd arrendetomt i stad eller köping. FFS 1878, nr 27, s. 4. Därs. 1894, nr 20, s. 4.
-UPPSKATTNING~020. jfr -VÄRDERING. SFS 1882, nr 59, s. 4. Egendomen .. innehåller enligt instrumentet öfver en år 1898 derå hållen arrendeuppskattning en .. areal af 98 hektar. PT 1899, nr 235, s. 4.
-VATTEN~20. Under vintertiden drager han not efter strömming i sitt arrendevatten. SD(L) 1894, nr 23, s. 10.
-VILLKOR~20, äfv. ~02. Stiernman Com. 5: 814 (1700). Rabenius Kam. § 169 (1825, 1832). Då .. förändring af arrendevilkoren .. åstundas. FFS 1892, nr 4, s. 4. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 264.
-VIS~2, adv. (arrendz- Oxenst. brefv. 5: 289 (1624)) (numera föga br.) på arrende. RP 1: 144 (1629). Några små hemman, som han arrendevis innehade. Hultin Bergshandt. i Finl. 43 (1896).
-VÄRDE~20. SFS 1882, nr 59, s. 3. Arrende- och hyresvärde = det arrende-, resp(ektive) hyresbelopp, som en jordegendom eller ett hus anses kunna gifva sin egare. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 31 (1891). Kongl. Domänstyrelsen (har), med ledning af den förrättade uppskattningen, såsom arrendevärde faststält en årlig afgift af 900 kronor. PT 1892, nr 125, s. 1.
-VÄRDERING~020. = -UPPSKATTNING. SFS 1892, nr 117, s. 5.
-VÄSEN~20 l. -VÄSENDE ~200. Arrendeväsendet (har) .. icke utvecklat sig till jordbrukets eller landets fromma. P. v. Möller Jordbr. 210 (1881).
-ÅKER~20. Lind (1749, under zinns-acker).
-ÅR~2. (arrendz- Oxenst. brefv. 5: 289 (1624)) jfr -TID. De ännu .. återstående arrendeåren. 2 RARP I. 2: 367 (1723). Schrevelius Civ. 2: 532 (1847, 1857).
-ÖFVERLÅTELSE~10200. SDS 1900, nr 50, s. 2.
B (†): ARREND-PENNINGAR, se A.
C (†): ARRENDS-PENNINGAR, -TERMIN, -VIS, -ÅR, se A.
D (†): ARRENDES-TID, se A.
Spoiler title