SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
ARROW ar4å, äfv. -o l. -ω, stundom a4r-, äfv. (urspr. gm felaktig afläsning af den eng. skrifformen) -ov, sällan 32 (ä´rrå- (i ssg) Dalin), r.; best. -n, äfv. -en.
Etymologi
[af eng. arrow, elliptiskt för arrowroot (se ARROWROT)]
arrowmjöl l. arrowstärkelse; arrowrot; i sht i ssgr. Benämningen arrow tillhör flere slag af stärkelse och hämtas af vidt skiljda växters rötter. Fristedt Org. pharmakologi 498 (1873). Med inhemsk .. arrow menas amylum Solani (dvs. potatisstärkelse). Därs. 499. Blomstrand Org. kemi 144 (1877). T. Fries Syst. bot. 181 (1891). — jfr SAGO-ARROW.
Ssgr: ARROW-MJÖL30~2. = ARROWROTS-MJÖL. Berlin Farm. 1: 107 (1849). Arrowmjöl, satsmjölet af flera arter af slägtet Maranta. Wendt Farm. 18 (1855). Lindgren Läkem. (1902).
-ROT, se d. o. —
-SORT~2. Fristedt Org. pharmakologi 499 (1873).
-STÄRKELSE~200. = ARROWROTS-STÄRKELSE. Den (i Sv.) officinela arrowstärkelsen bär specialnamnet amylum Marantæ, Marantastärkelse eller vestindisk arrow. Fristedt Org. pharmakologi 499 (1873). Förnämligast å Vestindiens öar bereder (man) handelns äkta arrowstärkelse. O. T. Sandahl i NF 10: 849 (1886). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-VÄLLING~20. M. Huss i Hygiea 1844, s. 220. Arrow-välling har oriktigt ansetts vara en synnerligt lämplig föda för späda barn. O. T. Sandahl i NF 1: 1132 (1876).
Spoiler title