SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARFTAGEN, p. pf. (af ARFTAGA) ss. adj.
Etymologi
[jfr fsv. arftöker, som tager arf, isl. arftækr]
(†) = ARFS-BERÄTTIGAD. RA 3: 7 (1593). Til Godzet Arfftaghen. Adelspriv. 10 Jan. 1612, s. B 1 b. Skulle sigh nu .. tilldraga .. att vidh Konungens dödelige frånfälle inge barn eller Ättläggar å sidha (som till Rijket effter förb(emäl)te arfföreningar arfftagne äre) i lijffwet wore. RARP 3: 416 (1644). Ehrencrona (c. 1730, under arfbet).
Spoiler title