SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
ASA, v.1 -ade, o. (i bet. 3) ASAS, v. dep. -ades.
Ordformer
(assa G. I:s reg. 14: 138 (1542))
Etymologi
[till AS, sbst.2; jfr sv. dial. asa, d. aase, sätta bete på, fånga med lockmat, mnt. asen, mata, lägga ut bete för]
(†)
1) lägga luder l. lockbete (för rofdjur o. d.), ludra. Aasa, locka genom maatz framställande. Lex. Linc. (1640, under obesco). Asa ræfvar. Herweghr Lex. (c. 1750). — bildl. G. I:s reg. 14: 138 (1542). Tå Haldan heela sin skipsflotta stält hadhe på försåth för fienderne och allenast medh tu blott skip lät sigh see i siön, och således asadhe för them. L. Petri Kr. 32 (1559).
2) ligga på lur l. lura (efter tillfälle att göra ngt). Altid var han i förväg för Hialte och asade efter tilfälle at få stöta sin Spets i hierte-gropen på honom. Mörk Ad. 1: 175 (1742). Därs. 2: 434 (1744).
3) [jfr sv. dial. (Hälsingland) asa, förlöjliga, drifva gäck med] ss. dep. Asas, vara illistig. Broman Gl. (1736).
Spoiler title