SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ASSIGNANT as1iŋnan4t, äfv. -inja-, stundom -ign- (asig-nánt Almqvist, asiggnánnt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. assignant, af fr. assignant, af assigner, af lat. assignare (se ASSIGNERA)]
1) i sht jur. o. handel. person som utställt (l. utställer) assignation; utfärdare af invisning l. anvisning; jfr ASSIGNATOR samt MANDANT. Om Assignanten en .. des (dvs. sin) ogiltige och casserade Assignation ei .. inlöser. Publ. handl. 2: 833 (1730). Schrevelius 2: 587 (1847, 1857). För vanlig invisning gäller .. den bestämmelse, att assignataren eller hans rättsinnehafvare, i händelse betalning ej erhålles af assignaten, äger att af assignanten utbekomma invisningens belopp. Advokaten 731 (1902).
2) (†) = ASSIGNATARIE. Civ. instr. 134 (1684). 2 RARP 3: 500 (1723).
Spoiler title