SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ASTENISK aste4nisk, adj.
Etymologi
[jfr t. asthenisch, fr. asthénique, eng. asthenic, efter nylat. asthenicus sannol. först upptaget af skotten J. Brown (1788) från gr. ἀσϑενικός, sjuklig, ἀσϑενής, kraftlös, svag, af privativum o. σϑένος, kraft, styrka (jfr STENISK)]
i sht med. adj. till föreg. Asthenisk eller passiv inflammation (dvs. inflammation som är förenad med kraftlöshet o. overksamhet af lifskraften). Sönnerberg Arneman 1: 286 (1803). (Affekterna indelas i) α) Toniska eller Stheniska .. d. ä. Upplifvande, β) Atoniska eller Astheniska d. ä. Nedstämmande. Trana Psych. 2: 93 (1847). (Sinnessjukdom är) antingen sthenisk (phantasiens öfvervigt — egentlig galenskap) eller asthenisk (förståndets svaghet — fånighet). Ribbing Anthrop. 30 (1861, 1879). Larsson Psyk. 35 (1896). — jfr NEURASTENISK.
Spoiler title
Spoiler content