SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ASTRAL astra4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. astral, af lat. astralis, af astrum, stjärna, af gr. ἄστρον (se ASTRO-)]
1) (mindre br.) som tillhör l. har afseende på l. härrör från stjärnorna; stellarisk, stjärn-; jfr ASTERISK, adj., ASTRALISK, SIDERISK. G. Dalin (1871). NF (1876).
2) (föga br.) som har utseende af l. påminner om en stjärna, stjärnlik, strålande som en stjärna; jfr ASTRAL-LAMPA.
3) [efter motsv. anv. i eng. Anv. har sin utgångspunkt i den äldre teosofiska uppfattning som framträder i ex. under ASTRAL-KROPP 1 samt i de ex. under ASTRALISK som beröra Paracelsi lära] teosof. o. spirit. som är af en finare materia än den (vanliga) fysiska l. som tillhör en värld som utgör ett mellanled mellan den fysiska o. den andliga världen; särsk.: som hänför sig till l. härrör från l. tillhör l. har afseende på den värld l. det ”plan” som enligt den nyaste teosofiens läror utgör ett mellanled mellan den fysiska världen l. det fysiska ”planet” o. den ”mentala” världen l. det ”mentala” ”planet” samt bildar det närmaste materiella underlaget för känslan. Astrala väsen. Astral materia. Astralkroppen (eller) .. Den astrala dubbletten, fantomkroppen. Pfeiff o. Åkerberg Blavatsky 87 (1890). Spiritualisten .. ilar andarne tillmötes genom att höja sig själf till det astrala planet. Karadja Sjätte sinnets uppodl. 25 (1900). Den astrala klockringningen. PT 1900, nr 127 A, s. 3 (i fråga om en spiritistisk seans). — särsk. i uttr. det astrala skalet om människans ”astralkropp” ss. en kvarlefva, sedan jaget efter döden dragit sig in i en högre sfär: astralliket; jfr ex. under ASTRAL, sbst. ”Elementarvarelsen” .. såsom det astrala skalet vanligen kallas i gamla ockulta skrifter. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 104 (1887). Judge Teosofiens ocean 63 (1900).
Ssgr: (1) ASTRAL-ANDE03~20. [jfr t. astralgeist, eng. astral spirit] G. Dalin (1871). I medeltidens demonologi (andelära) förstod man med astral-andar än fallna änglar, än de aflidnes själar, än ur elden uppkomna andar, som sväfvade mellan jord, himmel och helvete utan att tillhöra något af dessa riken. NF (1876).
(3) -FOTOGRAFI~1002 l. ~0102. Teos. tidskr. 1895, s. 287.
(3) -HAND~2. jfr -KROPP. Wenström (1891). Judge Teosofiens ocean 64 (1900).
(1) -HIMMEL~20. (föga br.) stjärnhimmel. Den föreställning .. att de goda, saliga englarne hafva sin bostad i astralhimmelens lysande verldar. Granfelt Dogm. 153 (1870).
(3) -KRAFT~2. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 129 (1887).
-KROPP~2. [jfr t. astralkörper, astralleib, eng. astral body]
1) (i fråga om ä. teosofi) till 1; jfr under ASTRALISK 1. Astralkropp .. var — enligt nyplatonikerna, Paracelsus och andra teosofer — en fin, lätt, i menniskans synlige kropp befintlig, men dock för ögat osynlig organism, som var den närmaste och omedelbaraste bäraren af menniskosjälen. Astral-kroppen tänktes som en utstrålning från stjernorna och ansågs ega bestånd någon tid efter en menniskas död. NF (1876).
2) (enligt den nyare teosofien) till 3, om en af ”astral” materia danad fin, lätt organism som tänkes ingå i o. äfv. i ngn mån omsluta den fysiska kroppen samt vara den närmaste bäraren af ”själslifvets känsloaspekt”; jfr PERISPRI(T). Under ett eller par af de sista åren .. har benämningen ”astralkropp” blifvit använd i fråga om en viss liknelse till den menskliga gestalten .. hvilken kan förflytta sig huru långt som helst från den fysiska kroppen. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 39 (1887). A. E. Törnebohm i NF 15: 269 (1890). Det hölje, som teosoferna kalla ”astralkropp” och spiritisterna ”perisprit”. Karadja Hoppets ev. 57 (1900). särsk.
a) (numera mindre br.) teosof. om den ”eteriska motbilden” till människans ”fysiska” kropp, ”eterkroppen”. Den tredje principen (i den serie som konstituerar människan), astralkroppen eller (på sanskrit) linga sharira, är ett eteriskt duplikat till den fysiska kroppen. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 38 (1887). jfr Sjöstedt Besant 20 (1898).
b) teosof. benämning på ”vehiklet” för den fjärde principen i den serie som konstituerar människan (o. öfriga fysiska varelser), den animala själen l. (på sanskrit) kama rupa. Sjöstedt Besant 22 (1898). Astralkroppen bildar bryggan öfver svalget mellan medvetandet och den fysiska hjärnan. Åkerberg o. Zander Besant 68 (1900).
(2) -LAMPA~20. [jfr t. astrallampe, eng. astral lamp, fr. lampe astrale; namnet, som infördes 1804 af Bordier-Marcet för en af honom uppfunnen lampa, har afseende därpå, att gm det sätt hvarpå oljehuset är anbragt endast föga skugga faller på under lampan befintliga föremål] G. Dalin (1871). Krans-, ring-, astrallampor, äfven kallade sinumbralampor (af sine umbra, utan skugga), äro försedda med oljhus, som ha formen af en ring, hvilken står något lägre än lågan och är så inrättad, att han åstadkommer den minsta möjliga skugga. Uppf. b. 5: 317 (1874). Astral-lampan är en förbättring af den Argandska lampan. NF (1876). Björkman (1889).
(3) -LIK~2, sbst. benämning på ”det astrala skalet”. Åkerberg o. Zander Besant 89 (1900).
-LJUS~2, sbst. [jfr t. astrallicht]
1) astr. till 1. G. Dalin (1871). Astralljus .. det ljusskimmer, som man under stjernklara nätter varseblifver emellan vintergatans stjernor. Detta sken synes äfven, ehuru svagare, öfver större delen af stjernhimmelen. R. Nissen i NF (1876).
2) teosof. till 3. ”Elementalerna”, naturandarna, dessa halfintelligenta varelser af astralljus. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 106 (1887). Teosofiens läror förkunna, att det i världsrymden, jämte den så kallade ljusetern, gifves äfven en annan art af eter, eller måhända en grupp af eterämnen, som benämnes astralljus. G. Ljungström i Teos. tidskr. 1892, s. 117. Judge Teosofiens ocean 64 (1900).
(3) -MATERIA~0200. Åkerberg o. Zander Besant 50 (1900).
-OLJA~20. [jfr t. astralöl; namnet afser sannol. att beteckna denna olja ss. öfverglänsande solaroljan, hvars namn torde utgöra förebilden för här ifrågavarande ord] SFS 1875, nr 97, s. 2. Astralolja, en af petroleums destillationsprodukter, som har högre kok- och antändningspunkt än fotogen. NF (1876). Astralolja är .. en fotogen af fullkomlig hvithet och sorgfälligt renad. (Ekenberg o.) Landin 727 (1894).
(3) -PLAN~2, n. Astralplanet är den region i världsalltet, hvilken kommer näst efter den fysiska. Åkerberg o. Zander Besant 49 (1900).
-VÄRLD~2.
1) till 1. jfr Stagnelius 2: 230 (1821).
2) teosof. till 3. Astralvärlden är öfver oss, under oss, på alla sidor om oss, i oss; .. men vi kunna icke se den, icke höra den, icke känna den eller på något sätt förnimma den. Åkerberg o. Zander Besant 49 (1900).
Spoiler title
Spoiler content