SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ASTRO- as1tro- l. -rå-, äfv. -rω-.
Etymologi
[jfr t., fr., eng., lat. astro-, af gr. ἀστρο-, ssgsform till ἄστρον, stjärna, sidoform till ἀστήρ (se ASTER)]
i ssgr [vanl. med t. o. eng. förebilder]: stjärn-
ASTRO-FOBI, se ASTRAFOBI.
-FOTOGRAFI101004. astr.
1) abstr.: fotografering af himlakroppar, stjärnfotografi. Genom upptäckten af de torra .. plåtarna fördes astrofotografien in i ett nytt skede. K. Bohlin i NF 19 (1895). Öfvers. af VetAFörh. 58: 269 (1901).
2) konkret. Ett antal astrofotografier hafva .. med den till eqvatorealet anbragta astrofotografiska kameran blifvit utförda. Öfvers. af VetAFörh. 58: 268 (1901).
-FOTOGRAFISK—1040. astr. adj. till föreg. Astrofotografiska experiment, undersökningar. Astrofotografisk atlas, kongress. K. Bohlin i NF 19: 430 (1895). PT 1901, nr 135, s. 3.
-FOTOMETER—1040. astr. instrument för mätning af himlakroppars (relativa) ljusstyrka; astrometer. R. Rubenson i NF 1: 1248 (1876).
-FOTOMETRI—1004. astr. mätning af himlakroppars (relativa) ljusstyrka. R. Rubenson i NF 1: 1249 (1876).
-FYSIK—04. astr. vetenskapen om himlakropparnas fysiska beskaffenhet o. de metoder gm hvilka man söker vinna kunskap därom; fysikalisk astronomi. H. Gyldén i NF (1876). Dunér Astr. 3 (1899).
-FYSIKALISK—1040. astr. adj. till -FYSIK. Astrofysikaliska instrument, undersökningar. H. Gyldén i NF 1: 1247 (1876). Astrofysikaliska observatoriet i Potsdam. K. Bohlin Därs. 19: 433 (1895).
-FYSIKER—400. astr. person som sysselsätter sig med astrofysik. V. Carlheim-Gyllensköld i Ymer 1900, s. 219.
-FYSISK—40. astr. = -FYSIKALISK. E. Jäderin i NF 8: 1073 (1884).
-GNOSI, -LAB(IUM), -LOG, -LOGI, -LOGISK, se d. o. —
-METER—40. astr. = -FOTOMETER. Pfeiffer (1837). R. Rubenson i NF (1876).
-NOM, -NOMI, -NOMISK, -SKOP, -SKOPISK, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content