SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ATLAS at4las, stundom 32 (a´tlas Weste, àttlas Almqvist, áttlass Dalin), sbst.5, l. (numera bl. ngn gg arkaiserande) ATLASK at4lask, stundom 32, r. l. m. l. n. (n. G. I:s reg. 8: 100 (1532), Düben Sat. 69 (1722), Sahlstedt, Weste, Dalin (1850), Kindblad (1867), Freja 1880, s. 71, 138, Edgren Ur lifvet 1: 123 (1883); r. (l. m.) Girs E. XIV 10 (c. 1630), HSH 31: 70 (1661), Almqvist Drottn. j. 400 (1834), G. Ekenmark Lärob. 70 (1847), Hildebrand Medelt. 1: 705 (1894)); best. -en, ss. n. -et; pl. (om olika slag) -er.
Ordformer
(atlask G. I:s reg. 8: 100 (1532), Petreius Beskr. 5: 2 (1615), HSH 31: 70 (1661: attlask), Düben Sat. 69 (1722), Sahlstedt (1773), Ekenmark Dräll. 14 (1828), Dalin (1850: Atlask, .. föråldradt skrifsätt för Atlas), Forssell Hist. 1: 93 (1869; vid beskrifning af E. XIV:s kröning), Fröding Guit. 167 (1891; arkaiserande), Tigerschiöld Dikter 3: 80 (1898; arkaiserande). atlasch Stiernman Com. 2: 391 (1644), Stiernhielm Bröll. 136 (c. 1650; i ssg), Stiernman Com. 6: 316 (1716). atlas Bäckström Fr. spr. 238 (1729), Weste (1807), Konst- o. nyhetsmag. 1818, s. 12, osv. — atlast Publ. handl. 2: 1012 (1734), Götheb. m. 3: 52 (1761), Taxa f. sjötullen 17 April 1799, s. 77)
Etymologi
[jfr d. atlask, n., mnt. attelas, sbst., at(te)lask, adj., äfvensom holl. atlas, n., t. atlas, m., o. ä. eng. atlas. Ordet, som saknas i de romanska språken, men förekommer i östeuropeiska språk, går ytterst tillbaka till arab. atlas, utan hår, äfv. (i nyarab.) glatt sidentyg; se Dozy Oosterlingen 22 (1867). — Formen atlask utgår från mnt. adj. atlask (jfr ARNESK, BRABANSK m. fl.), o. atlast är en ombildning häraf; jfr DAMAST; formen atlas torde snarast bero på högtysk inverkan]
1) glänsande siden- l. halfsidentyg väfdt på det under 2 nämnda sättet; jfr SATÄNG. G. I:s reg. 8: 100 (1532). För j (dvs. ett) par förärmar aff Sayen eller atlask haffue the tagit .. 1 1/2 öre. Skråordn. 313 (1546). Bryggersk Atlask (dvs. atlas från Brügge). FH 2: 305 (1550). Golt blomeret atlask. Vg. fornm. tidskr. 8—9: 89 (1897; i handl. fr. 1554). Herholden .. kastade en .. stoor Kiortel aff hwijt Atlask på them (som skulle erhålla grefvevärdigheten vid E. XIV:s kröning). Girs E. XIV 10 (c. 1630). Warder hwarjom och enom ibland Wåre trogne undersåtare här i Riket efterlåtit .. att bära .. til Klädedräckt Sammet, Plyss, Dammask, Atlask, Sidensarsser, Tubiner, Taffter (osv.). Stiernman Com. 5: 754 (1699). Lenngren 122 (1796). Florshattar .. med mellanstycken .. af himmelsblått eller gridelint atlas på skärmen. Konst- o. nyhetsmag. 1818, s. 12. Gardiner af hvit atlas med gröna silkesfransar. Almqvist Drottn. j. 400 (1834). Jag hafver alltren åt Eder köpt / .. samvet och atlask och siden. Fröding Guit. 167 (1891; arkaiserande). Atlas från Bagdad och Grekland var under den tidigare medeltiden mycket berömd. Hildebrand Medelt. 1: 705 (1894). Fotens fina atlas / nervöst på mattan rör sig. Vetterlund I dagens stunder 59 (1896; om en ung flicka i baldräkt); jfr -SKO. — jfr GYLLEN-, HALFSIDEN-, KUNGS-, PRINSESS-, PÄRL-, ROSA-, SIDEN-ATLAS m. fl.
2) i sht väfn. väfnad i hvilken sammanbindningsställena mellan varp o. inslag (bindrutorna) ej stöta samman utan ligga isolerade på regelbundet afstånd från hvarandra (motsatt TAFT o. KYPERT); äfv. särsk. om rätsidan af dylik väfnad. Dräll och Atlast, alla slag. Taxa f. sjötullen 17 April 1799, s. 77. Den ena sidan (af en drällsväfnad) utgör den så kallade Atlasen eller rätsidan, och den andra lärftsbotten eller afvigsidan. G. Ekenmark Lärob. 70 (1847). Andersson Väfn. 2 (1880). Hos kypert och atlas är .. varpen förherrskande på ena sidan, och inslaget förherrskande på den andra sidan. Därs. 3. Vid användning af gröfre garner (ylle, linne, bomull) begagnar man sig mest af 5-skaftad atlas, någon gång 8-skaftad. I silkesväfnader användes oftast 8- och 12-skaftad men äfven ända upp till 24-skaftad. (Ekenberg o.) Landin 908 (1894). jfr: Atlas, Attlas eller Satin, et antingen slätt och enfärgadt, eller randigt och blommeradt, så väl Siden- som Ylle-tyg, ja ock halfsidentyg af Bomull och Silke; det är så väl Ostindiskt som Europäiskt. Det bästa fås ifrån Frankrike. Orrelius Köpm.-lex. (1797). — jfr INSLAGS-, KVADRAT-, MERINO-, REKTANGEL-, VARP-, YLLE-ATLAS.
Ssgr: ATLAS- l. (numera bl. ngn gg arkaiserande) ATLASK-ARTAD30~20, p. adj. Papper erhåller (gm satinering) en högre grad af glatthet och en atlasartad glans. NF 14: 555 (1890).
-BAND~2. (atlask- Stiernman Com.)
a) till 1. Stiernhielm Bröll. 136 (c. 1650). Stiernman Com. 3: 620 (1667). Konst- o. nyhetsmag. 1818, s. 40. Hvita Atlasband för Örngått. Cronquists priskur. 1898, s. 30.
b) till 2. Till väfnadssättet (skiljer man) .. mellan taft-, .. kypert-, atlas-, gas-, sammetsband o. s. v. Uppf. b. 6: 459 (1875).
(2) -BINDNING~20. väfn. om den grundform af de olika bindningssätten i hvilken bindrutorna ligga isolerade. De mest bekanta väfnader med atlasbindning äro drällar, engelskt skinn, lasting, åtskilliga satiner och sarser o. s. v. Uppf. b. 6: 438 (1875). Andersson Väfn. 2 (1880).
-BOTTEN~20. å tyg l. väfnad. G. Ekenmark Lärob. 77 (1847). Sthms modejourn. 1855, s. 95. Atlasbotten är vackrare och förefaller mera glansig än kypertsbotten. Engeström Väfb. tab. 3 (1896).
-BROSCHERING~020. En .. bred hvit atlasbroschering i de skönaste mönster. N. journ. f. dam. 1858, s. 27.
(2) -BUNDEN~20, p. adj. väfn. om tyg l. väfnad: väfd(t) medelst atlasbindning. En .. atlasbunden slätväfnad. Andersson Väfn. 102 (1880).
-DRÄKT~2. Freja 1881, s. 97. bildl. Hennes (dvs. jordens) atlasdrägt / Af vårens grönska väfd. Atterbom 1: 168 (1824, 1854).
-ERTS~2. [jfr t. atlaserz] miner. ett slags malakit; jfr -MALM. Då malachit faller strålig, eller trådig, i brottet, och på ytan är betäckt likasom med et sammet, får den namn af Sammetsmalm, eller Atlaserz. Rinman 2: 81 (1789). Nisbeth Handelslex. 54 (1866).
-FODER~20. (atlask- Ber. om J. Gyllenstiernas intåg i Kphmn 1680, s. 6) Freja 1873, s. 15.
-FÅGEL~20. [jfr t. atlasvogel] zool. benämning på den i Australien förekommande, till familjen Ptilonorynchidæ af tättingarnas ordning hörande fågelarten Ptilonorynchus holosericeus Kuhl; äfv. (i pl.) om nämnda familj. Brehm 2: 90 (1875). Atlasfogeln .. är blåsvart, med atlasglans, samt har vingarna och stjerten sammetssvarta. C. R. Sundström i NF 13: 384 (1889).
(2) -GARN~2. väfn. garn som bildar atlasen l. rätsidan i en atlasväfnad. M. C. Ekenmark Minnesb. 10 (1828).
-GARNITYR~102, på en klänning o. d. N. journ. f. dam. 1860, s. 31.
-GLANS~2. i sht naturv. glans liknande den af atlas. Sv. konv.-lex. 1: 73 (1845). C. R. Sundström i NF 13: 384 (1889; se under -FÅGEL).
-GLÄNSANDE~200, p. adj. Atlasglänsande kristaller. Berzelius Kemi 2: 532 (1812, 1822). (Kentska tärnan har) hals, öfvergump och stjert hvita, atlasglänsande. Nilsson Fauna II. 2: 312 (1858).
-HALSDUK~20 l. ~02. Roos Djupets sagor 160 (1901).
-HOLTS~2. [jfr t. atlasholz] = -TRÄ. Från Cayenne kommer det fläckiga satinet- eller atlasholts (bois satiné utaf ferolia guianensis). Uppf. b. 3: 458 (1873).
-HVIT~2. Hufvudet (utom strupen) samt halsen ned till midten (äro på alförrädaren) atlashvita. Nilsson Fauna II. 2: 476 (1835, 1858). Möllers prisförteckn. 1894, s. 17.
-KANTNING~20. konkret. Kjol .. af ljust lätt ylletyg med atlaskantning. Freja 1873, s. 73.
-KASCHMIR~20 l. -KASIMIR~200. glansig, atlasliknande kaschmir. Benkläderna till balcostume äro af atlascachemir. Sthms modejourn. 1844, s. 15.
-KJOL~2 l. -KJORTEL~20. Sthms modejourn. 1845, s. 88. Freja 1873, s. 54. jfr: En swartt siden atlask kiortell. Hist. handl. XIII. 1: 131 (1564).
-KLÄDE~20. glansigt, atlasliknande kläde. Sthms modejourn. 1849, s. 16.
-KLÄNNING~20. Sthms modejourn. 1849, s. 32. Iförd gul atlasklädning. SD 1902, nr 424, s. 8. i bild. Hans (dvs. starens) maka, i grå atlasklädning. Santesson 1 Sv. 53 (1887).
-LEVANTIN~102. om atlas påminnande levantin. Sthms modejourn. 1843, 1: 7.
-LIF~2. (klännings)lif af atlas. Konst- o. nyhetsmag. 1818, s. 4.
-MALM. (†) miner. = -ERTS; jfr SAMMETS-MALM. Rinman (1788). Wikforss (1804, under atlaserz).
(2) -MÖNSTER~20. väfn. Atlasmönstren äro svårare att upprita än lärft- och kypertmönstren. Andersson Väfn. 25 (1880).
-PAPPER~20. ett slags engelskt o. franskt papper som mycket begagnas till kopparsticksaftryck. Nisbeth Handelslex. 54 (1866). Damast-, atlas-, taft-, kattun- och tyllpapper fås genom att på fuktigt papper lägga någon af dessa tygsorter och inpressa deras mönster. 2 Uppf. b. 8: 180 (1900).
-PARASOLL~102. Sthms modejourn. 1848, s. 56.
-RAND~2. (atlask- Ekenmark Dräll. 87 (1828)) Et slags treskäftadt tyg .. med matta och glänsande atlas-ränder. Mag. f. konst 1824, s. 104. M. C. Ekenmark Mönsterb. 19 (1827). Andersson Väfn. 25 (1880).
-ROSETT~02. Freja 1873, s. 14.
-RUTA~20, sbst. väfn. Freja 1875, Bih. nr 3, s. 1. särsk. till 2, om de rutor som bilda atlasen i en drällsväfnad. M. C. Ekenmark Mönsterb. 28 (1827).
(2) -SKAFT~2. väfn. Skulle ett längre afstånd önskas emellan Rosorna (på drällsväfnad), så måste några eller flere gånger sålfvas på det så kallade atlasskaftet, som alltid utgöres af första listskaftet. G. Ekenmark Lärob. 88 (1847).
-SKIMMEL~20. hippol. (Hästarnas) lod (dvs. hårbeklädnad) kan vara hvitt, med hvita hofvar och brunröda ögonringar (Irides), då de kallas atlasskimlar. Billing Hipp. 122 (1836).
-SKO~2, sbst. Sthms modejourn. 1850, s. 40. Oraklet 697 (1898).
-SNODD~2, sbst.
(2) -SOLFNING~20. väfn. solfning för åstadkommandet af atlasväfnad. M. C. Ekenmark Mönsterb. 19 (1827).
-SPINDEL~20. [jfr t. atlasspinne; benämningen föranledd af djurets atlasglänsande hårbeklädnad] zool. spindelarten Clubiona holosericea Lin. —
-STEN~2. [jfr t. atlasstein] miner.
1) benämning på en art kalksten med trådig struktur o. atlasglänsande yta, fiberkalk, kalkalabaster; äfv. benämning på ett slags gips med liknande utseende o. användning, fibergips. Atlassten. Fintrådig med sidenglans. .. Bearbetas till smycken. Scheutz Naturhist. 346 (1843). (Ekenberg o.) Landin 493 (1892).
2) (föga br.) malakit; jfr -ERTS. (Ekenberg o.) Landin 607 (1893).
(2) -TRAMPA~20, sbst. väfn. väftrampa som är förenad med atlasskaft. M. C. Ekenmark Mönsterb. 19 (1827).
-TRÄ~2. [jfr t. atlasholz, fr. bois satiné; jfr äfv. SIDEN-TRÄD] om det atlasglänsande, till finare snickeriarbeten använda virket af ett till familjen Rosaceæ hörande träd Ferolia guianensis Aubl.; jfr -HOLTS, FEROLIATRÄ äfvensom CITRON-TRÄ. Atlasträ efterbildas på samma sätt som mahogni. AHB 12: 38 (1865). Atlasträ glänser likasom atlas och kommer ifrån Guyana och Antillerna. Rothstein Byggn. 25 (1875). Cronquist (1878). (Ekenberg o.) Landin 768 (1894).
-TYG~2. Uppf. b. 6: 437 (1875).
-UPPSLAG~20 l. ~02. Klädning .. med breda atlasuppslag. Sthms modejourn. 1844, s. 40.
-VRIDNING~20. konkret: vriden remsa af atlas. Det allra lilla smakfullaste ting: grå hatt, grå plumer, grå atlasvridningar. Knorring Skizz. II. 2: 95 (1845).
(jfr 2) -VÄFNAD~20. Oaktadt atlasbindningen karakteriseras genom sina afskiljdt liggande bindrutor, så framträda dock en del atlasväfnader med snedt löpande ränder, erinrande om dem hos kypert. Andersson Väfn. 25 (1880). Släta, tvåskaftade och sådana kyprade (väfnader), hvilkas hela yta är till väfnadssättet likartad .., satin eller atlasväfnad undantagen. SFS 1882, nr 13, s. 50.
-VÄFSTOL~20 l. ~02. Dalin (1850).
-VÄFVARE~200. Wikforss (1804, under atlasmacher). Dalin (1850). Kindblad (1867).
-VÄFVERSKA~200. Dalin (1850). Kindblad (1867).
Spoiler title
Spoiler content