SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ATTENDERA at1aŋde4ra, stundom at1en- l. -än-, äfv. -e3ra2 (-tangd- Dalin), v. -ade. vbalsbst. ATTENTION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. attendieren, äfvensom eng. attend, af fr. attendre, af lat. attendere, sträcka till l. mot, ofta elliptiskt för attendere animum, spänna uppmärksamheten, af ad, till, o. tendere, sträcka, spänna (jfr TENDERA o. TENDENS)]
(numera föga br.) uppmärksamma, gifva akt på; fästa afseende vid. RARP 3: 70 (1638). Swedberg Schibb. 251 (1716). Som mine suppliqver ey blifvit i Håf-Rätten attenderade. 2 RARP 5: 77 (1727). Huru vida man .. attenderade Swerjes .. fromma, blef strax efter uppenbart. Nordberg 2: 313 (1740). Herr Grefven och Landt-Marskalken lärer ej attenderat, at Votering blifvit begärd. Ad. prot. 1800, s. 1087. Dalin (1850). Smedman Kont. 7: 8 (1874). Hahnsson (1884). — (†) med prep. till: lägga märke till, observera. Om man attenderar til alla härvid förekommande omständigheter. Wallerius Tankar 168 (1776). Icke attenderande i hast til vigten af ordet personligen. SP 1780, s. 975. Tuderus Kiesewetter 15 (1806). Till fosforisternas företag synes man ej attendera. Atterbom (1810) hos Ljunggren SVH 4: 171.
Spoiler title
Spoiler content