SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AUSKULTATORISK a͡u1skultatω4risk, äfv. a͡ω1-, äfv. 01—, stundom (utan diftongisering) a1ɯskul1- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. auscultatory; bildadt till AUSKULTATOR o. AUSKULTERA]
som hör till l. grundar sig på l. (erhålles l.) erhållits vid l. gm auskultation. — särsk. med. motsv. AUSKULTATION 2 o. AUSKULTATOR 2. De auscultatoriska tecknen. Levertin Williams Bröstsjukd. 113 (1838). Den auskultatoriska doktrinen. Huss Skizzer 26 (c. 1885).
Spoiler title
Spoiler content