SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AUTOMOBIL a͡u1tomobi4l l. -tå- l. -tω-, äfv. -må- l. -mω-, äfv. a͡ω1-, äfv. 01—, äfv. AVTOMOBIL av1-, l. 01—, sbst., r. (l. m.); äfv. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. automobil, adj. l. sbst. n., automobile, f., af fr. automobile, adj. o. sbst.; se för öfr. AUTO- o. MOBIL, adj.]
I. adj.: själfgående (fordon o. d.). R. Dahlander i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 67. Automobila postvagnar och omnibusar har Berlin redan fått och i veckan har den första automobila taxameterdroskan ”utsläppts i rörelsen”. SDS 1899, nr 428, s. 2. Tekn. tidskr. 1902, A. A. s. 157.
II. sbst.: själfgående åkdon; i sht om själfgående vagn för gatu- o. landsvägstrafik; jfr MOTOR-VAGN. En utfärd på l. i l. med automobil. GHT 1896, nr 164 B, s. 2. Den första automobilen syntes på måndagen (den 13 Juni) å Stockholms gator. AB 1898, nr 134, s. 2. Bland alla de utställda automobilerna märka vi tre hufvudformer: den med motor försedda bicykeln, motortricykeln samt den egentliga motorvagnen. SDS 1899, nr 428, s. 2. 2 Uppf. b. 8: 65 (1900). Den personliga attesten på rättighet att köra automobil. Tidn. f. idr. 1901, s. 330 (i fråga om franska förh.). Åka automobil. GHT 1902, nr 213 B, s. 1. En 8-hästars (dvs. hästkrafters) automobil. SvD(L) 1903, nr 131, s. 3. jfr BENSIN-, BRAND-, LAST-, PASSAGERAR-, PETROLEUM-, SLÄD-, SPRIT-, ÅNG-AUTOMOBIL m. fl. — Anm. I st. f. d. o. förekommer ofta, i sht (hvard.) i sportkretsar, det däraf elliptiskt bildade bil med ssgr o. afledningar [efter d. bil]; jfr: En ”bil”, att bila, en bilist, .. bilsport (ell. ”biling”), .. o. s. v. Det är .. (tidningen) ”Politiken”, som skaffat danska språket det nya ordet, .. och som vi se .., låter sig ”bil” godt brukas också i svenska språket. Tidn. f. idr. 1902, s. 141.
Ssgr (till II): AUTOMOBIL-, äfv. AVTOMOBIL-DROSKA1003~, äfv. 0103~20. Koncession .. för bedrifvande af personbefordring inom hufvudstaden eller dess område medelst automobildroskor. PT 1898, nr 269, s. 3. SDS 1900, nr 349, s. 3.
-DRÄKT~2. dräkt afsedd att användas vid automobilåkning. Idun 1903, s. 305.
-FARANDE~200, p. adj. jfr -ÅKANDE. särsk. i sbst. anv. SD(L) 1899, nr 350, s. 1. Tekn. tidskr. 1901, A. A. s. 44.
-FORDON~02 l. ~20. SDS 1899, nr 514, s. 2.
-FÖRARE ~200. Tidn. f. idr. 1902, s. 444.
-KLUBB~2. Tidn. f. idr. 1901, s. 347. Stockholms automobilklubb. Därs. 1903, s. 197.
-KÖRNING~20. SD(L) 1903, nr 134, s. 5.
-MOTOR~20. T. Nordenfelt i Tekn. tidskr. 1900, A. M. s. 139.
-OLYCKA~020. olyckshändelse vid automobilåkning. SvD(L) 1903, nr 140, s. 4.
-PÄLS~2. jfr -DRÄKT. Idun 1903, s. 306.
-REGLEMENTE~0020. Tidn. f. idr. 1901, s. 561.
-RING~2. om hjulring af gummi o. d. En pneumatisk automobilring. Tidn. f. idr. 1902, s. 480.
-VAGN~2. Den lilla fyrhjuliga automobilvagnen med plats för två à tre personer. Tidn. f. idr. 1901, s. 419.
-ÅKANDE~200, p. adj. jfr följ. samt -FARANDE.
-ÅKARE~200. person som använder automobil; jfr föreg. D. .. var en ifrig automobilåkare. SDS 1899, nr 344, s. 3. Tidn. f. idr. 1902, s. 408.
-ÅKDON~02 l. ~20. SD(L) 1903, nr 134, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content