AFBÄRNING a3v~bæ2rniŋ, r. l. f.; best. -en.
= AFBÄRING. Skulle svårighet visa sig för N:r 1 att ensam utskjuta pontonen, böra de öfriga .. genom stakning eller afbärning från tillstötande föremål härtill medhjelpa. Pont.-regl. 43 (1881). — med afs. på föremål, som upphissas. Upphissningen (af en järnpjes ur en ångbåts lastrum) .. hade skett .. utan nödig afbärning. GHT 1894, nr 30, s. 3.
