SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFBILDA a3v~bil2da (a`fbilda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); jfr AFBILDING.
Ordformer
(afbeelda Spegel Guds verk 258 (1685); jfr holl. afbeelden)
Etymologi
[jfr t. abbilden]
— jfr BILDA AF.
1) (†) bilda l. forma (en gestalt osv.) till likhet med en förebild. Rel. cur. 71 (1682). — (†) oeg.: bilda (ngn efter ngn). Tu äst min Förebild, / Afbilda JEsu mild / Mig efter Tig. Lybecker 145 (c. 1715).
2) (i bildhuggarkonst, målning osv.) forma en bild till likhet med l. framställa (ngn l. ngt). Afbildad i vax. Lind (1749). (Den) tafla, på hvilken han (Rafael) afbildade Adams fall. Tessin Bref 1: 84 (1751). De enskilta personer, Sergel afbildat. Franzén Minnest. 1: 177 (1815). Nero älskade att låta afbilda sig som Apollo. Rydberg Rom. d. 125 (1882). om framställning i bildhuggarkonst osv. af mytiska l. allegoriska väsen l. öfver hufvud ngt osinnligt. I förste öpning (dvs. akt) .. (företes) Wijs-Gudinnorne Konstligen och Natur-lijkt afbildade. Stiernhielm Parn. (1651). Betrakta prägeln (på kröningspenningarna) ..! / Frihet derstädes afbildad står. Tegnér 2: 136 (1816). De gamle afbildade själen med vingar. Dens. 3: 274 (1827). (Guden) afbildas .. kobent. Palmblad Fornk. 1: 504 (1843). — om afspegling. De Reglor, hvarefter alle synlige ting afbildas i våra ögon. Beronius Persp. 4 (1754). (Slottet) afbildar sig .. i djupet af sjön under dess fot. Törneros Bref 1: 152 (1825). i perspektivläran: Afbildande linjer, linjer, som tänkas dragna från en åskådares öga till synliga punkter på ett föremål. Pasch Linearritn. 2 (1880). Eneström i NF 12: 1116 (1888). jfr: Afbildande eller projicierande planer kallas de tvenne planer, som gå genom en linie och äro vinkelräta mot hvardera projektionsplanet. Pasch Linearritn. 2 (1880).
3) (†) (i sitt inre) framkalla en bild af (ngn l. ngt); lifligt föreställa sig. Då han det (skeppet) ey mera see kunde, så afbildade han det ännu uti sit Sinne. Ehrenadler 582 (1723).
4) (†) (i ord) åskådligt skildra, beskrifva. Andromeda, af Poeterna afbildad. Linné Ungd. 2: 70 (1732). Herr Gustaf Ericson bifogade sin egen skrifvelse, hvaruti han på det bevekeligaste sätt, afbildade dem Fädernes-landets ömkeliga tilstånd. Celsius G. I:s hist. 100 (1746, 1792). En gnidare förargar sig, när man (i moraliska skrifter) afbildar girughet. Tessin Bref 2: 229 (1754). Lindfors (1815). — (†) framställa (ngt) för tanken ss. (så l. så beskaffadt). Dalin Arg. 1: 160 (1733, 1754). Satan, som mig .. til en så skändelig missgierning förledt hade, och .. then samma för mig så ringa afbildade. Humbla 137 (1740).
5) (†) bildligt l. liknelsevis framställa. Emund (lagman berättade) .. några af honom sielf diktade Sagor, som .. afbildade Konungens .. krig emot Norige. Dalin Hist. 1: 642 (1747). Det .. ämne, som den anförda liknelsen skulle afbilda. Lehnberg Pred. 1: 219 (c. 1800).
6) (numera föga br.) (gm väsen l. verksamhet osv.) gifva en bild af, gifva en föreställning om, gifva ett sinnligt l. synligt uttryck åt (ngt). Visse ändelser på orden, huar igenom .. åtskilnad (mellan olika kasus osv.) afbildas. Tiällmann Gr. 164 (1696). Vår Svenska Bibel afbildar thet talesätt, som i K. Gustafs tid var brukliget. Ihre Förel. 31 (1745, 1751). Gustaf Adolph har afbildat sit höga hierta i detta bref. Schönberg Bref 2: 22 (1778). — (fullt br.) närmande sig 7. (Tondiktens) uppgift att afbilda själens högsta .. stämningar. Oscar II Skr. 4: 78 (1866, 1890). Skriften afbildar endast språkets ljudelement. E. H. Tegnér i UVTF 26: 13 (1880).
7) vara en bild af (ngn l. ngt). (Människan) skulle .. ensam ibland de skapade tingen afbilda honom (Gud) sjelf. Franzén Pred. 2: 202 (1842). — föreställa. (Alfreskofigurerna) afbilda de .. (män), hvilka .. grundade Edsförbundet. Oscar II Skr. 3: 258 (1863, 1889). — med öfvergång till 5. Ett fartyg .. / Afbildar Guds församling, som går fram / I alla stormar, alla svall af tiden. Franzén Col. 34 (1831). — (†) likna, vara lik, se ut som. Hans (C. XII:s) korta hår, som kämdes opp, / Afbildade en Krona. Odel Sincl. 21 (1739).
8) (†) göra sig lik, efterlikna (ngn). Afbilda eller härma, efterlikna någon. Lindfors (1815). jfr Rydelius Förn. 96 (1720, 1737).
Spoiler title
Spoiler content