SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFFORSLA a3v~for2sla, äfv. ~fωr2s-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
forsla bort l. åstad, transportera, (i sht med körredskap) bortföra (tunga saker). I kärr och mossar .. måste skogen fällas och afforslas under vintern. Arrhenius Jordbr. 3: 185 (1862). Virket .. afforslas ur skogen. Uppf. b. 3: 422 (1873). jfr VIRKES-AFFORSLING. — med afs. på person, i sht en sådan, som mot sin vilja vederbörligen fortskaffas. Afforsla en förbrytare till tinget, till länshäktet. Kindblad (1840, 1867). — jfr FORSLA AF.
Ssg: AFFORSLINGS-VÄG310~2. Björkman Skogssk. 227 (1868).
Spoiler title
Spoiler content