SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFGUD a3v~gɯ2d (a`fgud Weste), m.||ig., äfv. r., särsk. då ordet betecknar sak (jfr E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 267 (1891)) ((†) n. Ps. 1536, s. 82); best. -en (ss. n.: affgudheet O. Petri Kr. 44 (c. 1540; sannol. felaktigt)); pl. -ar (NT 1526 osv.), (enst.) -er J. Matthiæ 1: 327 b (1658).
Etymologi
[fsv. afguþ, m. o. n., som eg. torde betyda falsk gud (se AF II 1 b γ); jfr mnt. afgot, m., ags. afgod, n.; jfr äfv. d. afgud, t. abgott. jfr Tamm Etym. ordb.]
1) eg. om hednisk gud i motsats till den sanne Guden: falsk gud. Thet åffgudhom (dvs. åt afgudar) offrat är. 1 Kor. 8: 7 (NT 1526). Alle Hedhningars gudhar äro affgudhar. 1 Krön. 16 (”17”): 26 (Bib. 1541). Hedra Diana, en afgud allenast. Eneman 1: 68 (1711). Hedningarnas afgudar. J. G. Oxenstierna 4: 18 (1815). — om bild o. d., som är föremål för gudomlig dyrkan. Menniskionar .. tilbådho .. affgudhar som giordhe woro .. vthaff steen, och trää. Upp. 9: 20 (NT 1526). Giuta en affgudh. Es. 44: 10 (Bib. 1541). En Indianisk afgud, at bära i byxsäcken. Kalm 1: 431 (1753). Rosenstein 3: 77 (1787). — oeg. For (dvs. för) gud och hans helga Christ, / tu (Rom) tich itt affgud vpreste, / som är .. Antichrist. Ps. 1536, s. 82. — jfr HUS-AFGUD.
Anm. Om föremål för de hedniska folkens religiösa tro o. dyrkan begagnas orden GUD o. GUDOMLIGHET numera oftare än afgud, när ej motsatsen till de kristnas tro ss. den enda rätta skall direkt framhållas. jfr Almqvist (1842).
2) oeg. o. bildl. om person l. sak, som hyllas, beundras, älskas osv. på otillbörligt l. öfverdrifvet sätt (eg. ss. Gud l. mer än Gud). Gerigebuken kom igän och fan icke sin affgudh (den nedgräfda skatten) liggiandes quar. Balck Esop. 183 (1603). Gjöra en afgud af enom. Lind (1749). (Aristoteles,) Som Skolans afgud var i flera hundra år. Nordenflycht Frunt. 27 (1761). Rikedomen (blir) en afgud, som drager hiertats böjelser och begär til sig. Nohrborg 416 (c. 1765). Chevaleriet gjorde qvinnan till mannens afgud. Tegnér 6: 470 (1839). Den der tidens afgud .., hvilken kallas den herrskande opinionen. Hwasser V. skr. 4: 271 (1857). — äfv. (utan tydligt framträdande bibegrepp af klander) om den (l. det), som är föremål för en utomordentligt hög grad af beundran l. kärlek. För mina barn vill jag vara en liten afgud. Dalin Vitt. I. 1: 12 (1739). Corneille, .. publikens afgud. Leopold 3: 209 (1816). Carlén Repr. 251 (1839, 1861). Tegnér (hade) blifvit universitetets prydnad, .. ungdomens afgud. Böttiger S. skr. 6: 353 (1847).
Ssgr (i allm. till 1): A: AFGUDA-ALTARE310~200. [fsv. afgudha altare] Rudbeckius 4 Pred. B 3 b (1634). Alla afguda-altar skulle nedbrytas. Palmblad Fornk. 1: 577 (1843).
-BELÄTE~020. [fsv. afguþa beläte] = -BILD. Theras (hedningarnas) affgudhabeläte kaster bortt. 5 Mos. 12: 3 (Bib. 1541). Afguda beläter. Swedberg Sabb. ro 58 (1705). Bloden stänktes på Afguda-beläten. Dalin Hist. 2: 34 (1750). Lundgren 2: 64 (1858, 1874). bildl.: Jordens afgudabeläten. Nybom 2: 145 (1854, 1880). (hånande) om en person. Dalin Arg. 1: 94 (1733, 1754). Atterbom FB 260 (1818).
-BILD~2. Dalin Arg. 1: 307 (1733, 1754). Man såg (i templet) .. ibland flera afgudabilder äfven Thors. Geijer II. 1: 217 (1825). bildl.: Dagens falska, tomma / Afgudabilder. Nicander Hesp. 150 (1835).
-BONING~20, om tempel. Dalin Hist. 1: 258 (1747). bildl.: Eneman 2: 20 (1712).
-DYRKA~20. [trol. med anslutning till -DYRKAN, -DYRKARE o. d. bildadt efter fr. idolâtrer] (enst., skämt.) Sin familj, hvilken han afgudadyrkar. Schröderheim Skr. 290 (1789).
-DYRKAN~20. [fsv. afgudha dyrkan] Apg. 17: 16 (NT 1526). Svebilius Kat. nr 23 (1688). Afgudadyrckan, kallas thet, när någon tilbeder skapade ting, och visar them Gudomelig ära. Nehrman Jur. cr. 121 (1756). Den hedniska afgudadyrkan. Strinnholm Hist. 1: 345 (1834). bildl.: Tegnér 4: 265 (1836). Jag drifver ej afgudadyrkan med någon dödlig. B. E. Malmström 7: 96 (1848). All afgudadyrkan, således äfven .. materialismens dyrkan af stoftet. Claëson 2: 97 (1859).
-DYRKANDE~200. p. pr. ss. adj. Lind (1749, under abgöttisch). De afgudadyrkande Slaviska stammarne. Strinnholm Hist. 4: 79 (1852). bildl.: Thomander Skr. 1: 483 (1844).
-DYRKANDE ~200, n. Larsen (1884).
-DYRKARE~200. [fsv. afgudha dyrkare] 1 Kor. 10: 7 (NT 1526). Dalin Hist. 1: 513 (1747). Thomander Pred. 2: 515 (1849). jfr: Theris afgudedyrkaris folk (om turkarna). RA 1: 445 (1545). bildl., (†) med objektiv gen.: Columbus Ordesk. 10 (1678). Ålderdomens (dvs. forntidens) .. blinda Afgudadyrkare. Kellgren 2: 85 (1787).
-DYRKERSKA~200. Lælius Jungf. H 4 a (1591). Kindblad (1840, 1867).
-HERDE. (†) om afgudisk ledare l. lärare l. präst. Affgudhaheerdar som hiorden offuergiffua. Sak. 11: 17 (Bib. 1541). —
-HOF. [jfr isl. hof] (†) = -TEMPEL. Dalin Hist. 1: 184 (1747). Geijer II. 1: 391 (1825).
-HUS~2. [fsv. afgudha hus] = -TEMPEL. Judit 4: 2 (Bib. 1541). (Oden) nedslog sin .. bopåle .. vid Sigtuna, inrättandes der et stort Afguda-hus eller offerställe. Dalin Hist. 1: 107 (1747). Nilsson Ur. 2: 67 (1862).
-HÖGTID~20 l. ~02. Dalin Hist. 1: 166 (1747). De hedniska afgudahögtiderna bestodo förnämligast i lustbarheter. Franzén Pred. 1: 146 (1841).
-KLOSTER. (†) hedniskt kloster. Affgudha Clöster. Forsius Min. 123 (c. 1613). jfr Siam 6 (1675).
-KYRKA. [fsv. afgudha kirkia] (†) = -TEMPEL. The affgudhakyrkior vthi Egypten. Jer. 43: 13 (Bib. 1541). Siam 6 (1675).
-LAND~2. Thet (Babel) är itt affgudha land, och the trotza vppå sina .. affgudhar. Jer. 50: 38 (Bib. 1541). —
-LÄRA. (†) Detta folk dyrkade Solen, Månan och Jorden, hvilket är den äldsta och allmännaste Afguda-lära. Dalin Hist. 1: 18 (1747). Därs. 195.
-MAKARE. (†) förfärdigare af afgudabilder. Es. 44: 9 (Bib. 1541). bildl. om falska lärare: Balck Cat. F 4 b (1596).
-MÖRKER~20. hedniskt mörker. Bureus Kon. styr. A 4 a (1633). Rudin 2 Evigh. 1: 9 (1887).
-OFFER~20. [fsv. afguþa offer]
1) Äta affgudha offret. 1 Kor. 8: 10 (Bib. 1541).
2) Vid Afguda offren .. drack (man) Gudarnes skålar. Dalin Hist. 1: 180 (1747). Botin Utk. 67 (1757). (Inge) utödde afguda-offren i Svithiod. Geijer II. 2: 151 (1832). —
-OFFRARE. (†) Konung Adel var en then största afguda offrare. Björner Rolf Kr. 39 (1737). Dens. Frith. 2. —
-ORM~2. [jfr t. abgotts-schlange] zool. Gravander Buffon 4: 147 (1807). SAOB (1870). Afguda- eller Kungs-ormen (Boa constrictor). R. Lundberg i Brehm III. 1: 73 (1876).
-PRÄST~2. [fsv. afguþa präster] Siam 22 (1675). De gamle Romares afgudaPräster. Dalin Mont. 196 (1755). Ifriga afguda-prester. Geijer II. 1: 194 (1825). Thomander Skr. 2: 247 (1855).
-SVAR~2. (numera knappast br.) svar, som tänkes afgifvet af en hednisk gud; orakelsvar. Oraculum, .. afgudasvar. Cellarius (1699, 1729). Apollinis AfGudasvar. Ehrenadler 609 (1723). Afgudasvar af Jumala. Dalin Hist. 1: 336 (1747). Schulthess (1885).
-SÄTE. (†) I Vpsala, ther som konungs sätit här i Swerige warit haffuer, ther haffuer och retta affgudha sätet warit. O. Petri Kr. 12 (c. 1540).
-TEMPEL~20. Affgudha templet (i Uppsala). O. Petri Kr. 12 (c. 1540); jfr Peringskiöld M. Upl. 134 (1710); Dalin Hist. 2: 13 (1750); Geijer II. 2: 148 (1832). Christi altaren uppreste sig .. på gruset af fallna afguda-tempel. Wallin Rel. 1: 299 (1817). bildl.: Förvandla en kyrka för andakten till ett afgudatempel för minnet (med afs. på Pantheon i Paris). Böttiger S. skr. 6: 229 (1836).
-TJÄNARE~200. Thomander Skr. 1: 401 (1830).
-TJÄNST~2. [fsv. afgudha thiänist] P. Erici 2: 202 b (1582). Bijwista .. Mässer, Ceremonier och andre Affguda-tienster. Siam 35 (1675). Solens och Månens dyrkan är .. den aldraäldsta Afgudatiensten. Dalin Hist. 1: 139 (1747). Svedelius Norg. 53 (1866). bildl.: Verldens mångartade afgudatjenst. Wallin Rel. 4: 396 (1839). Föremål för liberalismens afgudatjenst. Hwasser V. skr. 1: 182 (1847).
-VAGN~2. Afgudavagnen i Djaggernat. Svensén Jorden 229 (1887).
-VÄSENDE~200.
1) afguderi. Förläggia (dvs. utrota) thet gambla afgudhaväsendhe. L. Petri Kr. 60 (1559). bildl.: Ett bedröfligt afgudaväsende bedrifves med allt blott menskligt vetande. Thomander Skr. 1: 428 (1835).
2) afgud. Tvänne afgudaväsenden af qvinnligt kön. Svedelius Norg. 57 (1866).
Anm. afguda är eg. gammal gen. pl.; i ngra fall har det öfvergått till att angifva bet. hednisk; jfr t. ex. AFGUDA-LÄRA, -MÖRKER, -VÄSENDE 1. I ä. tid förekom stundom formen afgude-: afgudedyrkaris (gen.) RA 1: 445 (1545). affgudhedyrkersker (pl.) Lælius Jungf. H 4 a (1591). affgudedyrkan Lex. Linc. (1640).
B [jfr d. afgudsbilled osv.] (†, nästan uteslutande i vers): AFGUDS-BILD. bildl. Afgudsbilden ”det Tillkommande”. Atterbom 2: 86 (1827, 1854).
-DYRKAN. J. G. Oxenstierna 4: 436 (1815).
-DYRKARE. Hwarken bolare, eller affgudz dyrkare .. skola erffua gudz rijke. 1 Kor. 6: 9, 10 (NT 1526; Bib. 1541: affgudha dyrkare). —
-LÄRA. Nicander S. arb. 2: 388 (1820).
-RÖKVERK. J. G. Oxenstierna 4: 121 (1815).
Spoiler title