SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFHÅLLA a3v~hol2a (a`fhålla Weste), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen (se för öfr. HÅLLA). vbalsbst. -ANDE (äfv. i refl. bet.), -ELSE (mindre br.; åtm. numera bl. i refl. bet.; se I 2 a i slutet), -NING (Lind (1738, 1749, under abhaltung); numera bl. i bet. II); jfr AFHÅLL.
Etymologi
[fsv. afhalda; jfr d. afholde, t. abhalten]
— jfr HÅLLA AF.
I. jfr AF I 4 d, II 3 d samt AFHÅLL 1, 2.
1) hålla (ngn l. ngt) på afstånd, hindra (ngn l. ngt) från att närma l. infinna sig; afvärja; utestänga.
a) med adverbial, som angifver, hvarifrån ngn l. ngt afhålles. Man .. afholler fienden från oss. RARP 1: 57 (1627). Tijt .. (suggan) een gång får wänia sig, therifrå står hon sedan med möda att afhålla. Därs. 6: 74 (1657). Afhålla vatnet ifrån muren. Sahlstedt (1773). Hans förtröstan till en Gud, som älskar honom, afhåller från hans hjerta samvetets fruktan och qval. Lehnberg Pred. 2: 86 (c. 1800). Afhålla en hop farligt folk ifrån Riksdagen. Ehrenheim Tess. 52 (1819). Att afhålla alla fremmande Nationers Krigs-skepp från Östersjön, utrustades en eskader. Gyllengranat 2: 109 (1840). — refl.: hålla sig borta l. undan (från ett ställe, ett ämbetsverk osv.). Jag (skulle) till wijdare .. afhålla mig ifrån Rådet ock Cantzelijet. 2 RARP I. 2: 376 (1720). Celsius G. I:s hist. 523 (1753, 1792). Fastän min tid var tämligen upptagen .. kunde jag icke alldeles afhålla mig från riddarhuset, medan riksdagen pågick. De Geer Minnen 1: 135 (1892). jfr: Ett långvarigare afhållande (dvs. uteblifvande) från de rum, der hjertat upphöjes genom Guds tillbedjande. Lehnberg Pred. 1: 7 (c. 1800).
b) utan adverbial, som angifver, hvarifrån ngn l. ngt afhålles: hålla (ngn l. ngt) borta l. på afstånd l. aflägsnad(t) l. från sig. Med båtshaken afhålla en mötande farkost. Skogen afhåller vindarna. Afhålla kölden. Hans Folck .. affhölt Fienden medh Lodh .. och Pijlar. Girs G. I:s hist. 22 (1630). Genom försigtiga inrättningar afhålla smittan. Botin Hem. 2: 20 (1756, 1789). Vakter, .. guld och härar / Afhålla ej .. bekymret. J. G. Oxenstierna 1: 184 (1805). Svenskarna afhöllo .. (de äntrande) tappert med långa båtshakar. Fryxell Ber. 3: 272 (1828). (G. I) gjorde spjuten tre till fyra fot längre, för att dermed afhålla (det fientliga) rytteriet. Geijer II. 3: 25 (1834). En betäckning af .. glas .. till luftens afhållande. Almroth Tekn. 32 (1838). Utom .. attraktion mellan atomerna .. (måste) äfven finnas en .. afhållande eller repellerande kraft, hvilken stöter dem ifrån hvarandra. Fock 17 (1853, 1859). — (†) förhindra, förebygga (ngt). Till at afholle och förekomma all tillkommende trette. G. I:s reg. 13: 154 (1540). Nordberg 1: 662 (1740). En häftig jägare-eld afhöll fiendens framryckande till kl. 12. J. J. Burman hos Cygnæus 2: 99 (c. 1810?).
2) hindra (ngn från att deltaga i l. befatta sig med l. njuta af l. företaga l. utföra l. vara ngt).
a) med prep. Afhålla ngn från spel, utsväfningar, grubbel. RA 1: 389 (1544). Affhålla then siuka ifrån maat. Dict. Hamb. (1700, under abstineo). När synbart är att Lagens straff ej äro tillräcklige att afhålla från öfverträdelsen. Rabenius Kam. § 381 (1825, 1832). Fruktan för tadel .. afhåller .. mången .. ifrån att vara det han bör och uträtta det han kan. Wallin 1 Pred. 3: 70 (c. 1830?). Wallensteins afsigt var att afhålla Gustaf Adolf från deltagande i Tyska kriget. Geijer I. 2: 130 (1832). närmande sig 1: Afhålla ngn från dåligt sällskap. Afhålla de unga från allt, som kan vara dem skadligt. Tegnér 3: 415 (1838). [jfr t. sich enthalten, fr. s'abstenir] refl. Afhålla sig från ngt, hålla sig tillbaka från l. underlåta att deltaga i l. att befatta sig med ngt; afstå från, försaka, neka sig ngt. Afhålla sig från allmänna gudstjänsten, sällskapslifvet, arbete, dans, kortspel, (bruket af) starka drycker, från att röka. Afhålla sig från hvarje omdöme om saken. Wachte och afhålle sigh hwar och en ifrå sådana gerningar. Emporagrius i KOF II. 2: 129 (c. 1655). Affhålla sigh ifrån wijn. Dict. Hamb. (1700). Alle Sveriges Inbyggare (skulle) hela dagen (böndagen) afhålla sig från mat och dricka (dvs. dryck). Hallenberg Hist. 1: 217 (1790). Jag .. kunde (ej) afhålla mig ifrån löje dervid. Leopold 5: 236 (c. 1820). Vid så bistra syner .. hvem kan afhålla sig från tårar? Wallin 1 Pred. 3: 210 (c. 1830?). En tanke, den jag .. (ej) kan afhålla mig ifrån .. att meddela. Nicander Minnen 1: 122 (1831). Kristina .. kunde .. ej afhålla sig från inblandning i europeiska statsangelägenheterna. Fryxell Ber. 10: 281 (1842). (Generalen) fick befallning att afhålla sig från alla fiendtligheter. Malmström Hist. 2: 334 (1863). I flera år måste (han) afhålla sig från de mest ansträngande af sitt embetes åligganden. H. M. Melin i SAH 41: 164 (1866). jfr: (Förnuftigheten) innebär .. Afhållande från alla egennyttiga .. bestämningsgrunder. Boëthius Nat. 14 (1799). Afhållande från köttmat. Palmblad Fornk. 1: 424 (1843). Afhållelse från äktenskap. Strinnholm Hist. 3: 192 (1848).
b) [jfr t. abhalten] (numera föga br.) med att o. inf. N. Av. 3 Okt. 1656. (Sedelärande skådespel) afhålla .. dess åskådare at .. förnöta tiden på källare .. (och) krogar. Tessin i 2 Saml. 4: 182 (1738). Strinnholm Vas. 2: 137 (1820). (Hans) fogliga sinnelag afhöll honom att förfäkta någon mening med häftighet. Enberg i SAH 11: 294 (1825). (†) med (pleon.) negation: Konungen .. (skulle) afhålles, sig icke sådant wälde .. att antaga. RARP 1: 154 (1631). — (föga br.) refl.: Jag kan .. icke afhålla mig att anmärka, att .. Rosenstein 2: 232 (1789).
II. [jfr t. abhalten] (föga br. utom vbalsbst. afhållning) sjöt. förändra ett i gång varande fartygs kurs, så att vindens tillfallsvinkel ökas; hålla af; jfr AF II 1 b γ. Signalera Cours med afhållning eller vändande på stället. Sign.-bref 42 (1788). Med alla segel under stark afhållning komma fienden på skotthåll. Gyllengranat 2: 238 (1840). Afhålla med fartyget för vinden. Kindblad (1867). NF (1875).
III. jfr AF I 13 c, II 12 samt HÅLLA o. AFHÅLL 3.
1) (†) hålla i ära, akta, värdera, väl upptaga. En laghclooker then ibland alt folkit mykit affhollen (τίμος) war. Apg. 5: 34 (NT 1526). Ingen prophete är affhollen (δεκτός ἐστιν) j sitt fädhernes land. Luk. 4: 24 (Därs.). Fil. 1: 20 (Därs.). Må .. then sådant (som de påfviska ceremonierna) gilla och mykit affhålla, som .. icke better weet. L. Petri 3 Post. 5 b (1555). Man .. then ena affhåller och then andra förachtar. P. Erici 4: 59 b (1582). Lex. Linc. (1640, under retineo). Där voro många Gudar, doch var Balldur mäst afhållen och dyrkad (þo var af Ballþur mest hallþit). Björner Frith. 1 (1737).
2) [jfr d. p. pf. afholdt, ä. d. afholden] († utom i p. pf. ss. adj.) älska, tycka om, hålla af. Allom menniskiom käär och affhållen. Syr. 41 (”42”): 29 (Bib. 1541). At .. (en ung jungfru) hierteligen affhåller och älskar sin vnge Brudgumme. Muræus 2: 224 (1648). Flättia .. är myckit afhållen af mäste wår Vngdom. Stiernhielm Herc. 38 (1668). Afhollen .. Beloved. Serenius (1741). Björnståhl 1: 443 (1780). Gladt och vänligt helsade (de) sitt afhållna prestfolk. Bremer Dal. 225 (1845). (Virgilius) var i lifstiden afhållen af alla, som kände honom. Rydberg Sägn. 8 (1874, 1884). Anm. Vid de ä. ex. är det stundom omöjligt att afgöra, om ordet bör föras hit l. till 1.
IV. [jfr d. afholde, t. abhalten] (ny bet., hufvudsakligen i officiell stil o. i tidningsspr.) hålla (ett möte, en examen osv.); jfr AF II 7 a. Danismer sådana som t. ex. ”afhålla ett möte” .., hvilka tyvärr redan synas hafva erhållit fullt burskap i vårt skriftspråk. F. Braune i Nord. univ. tidskr. 1861, 2: 103. Afhålla en auktion. Jungberg (1873). Sedermera hafva årligen med regeringens understöd lärarekurser afhållits. Salomon i NF 14: 1455 (1890). De kongresser, som under sommarens lopp här afhållits. AB (L) 1893, nr 255, s. 1. jfr SAOB 17 (1870). — jfr HÅLLA.
Ssgr: (till II) AFHÅLLNINGS-MÅN310~2, r. l. m. sjöt. större l. mindre ökning af vindens tillfallsvinkel vid förändrandet af ett fartygs kurs. Vid hvarje afhållningsmån rätta de öfriga skeppen sig efter chefsskeppet. Gyllengranat enl. Kindblad (1867).
(jfr AFHÅLL 2 a) -PART. (†) sjöt. = AFHÅLLS-PART. Pihlström 1: 6 (1796).
Spoiler title