SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHÄNGIGHET a3vhäŋ1ig~he2t (a`fhängighet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
Etymologi
[jfr d. afhængighed, t. abhängigkeit]
beroende; egenskapen l. förhållandet att vara afhängig.
a) i allm. Möller (1790). Höijer S. skr. 1: 63 (1796). En vasalls afhängighet: clientela. En skuldenärs: nexus. .. Lefva i fullkomlig afhängighet af någon. Lindfors (1815). Geijer I. 1: 15 (1818). Politisk afhängighet. Dens. II. 1: 392 (1825). Vasaller under vasaller, .. en kedja af afhängigheter. Dens. I. 6: 30 (1839). De feodala afhängigheterna. Dens. I. 7: 325 (1844). Efter gotisk folk-rätt .. intog .. (hustrun) till mannen en ställning af fri afhängighet. Hyltén-Cavallius 2: 257 (1868). Tidningarna .. kommo i full afhängighet af styrelsen. Rydin i NF 16: 820 (1892).
b) (föga br.) språkv.
α) det förhållande, som utmärkes gm verbets passiva form. Lyth Sv. spr. 4 (1848).
β) om kasus: förhållandet att vara styrd. Boivie Sv. spr. 88, 89 (1820).
Ssgr: (b β) AFHÄNGIGHETS-FALL3001~ l. 3100~2. (föga br.) oblik l. styrd kasus. Strömborg 87 (1852). särsk.: ablativ. Fineman Sv. spr. 84 (1828).
-FORM~2. [jfr d. afhængighedsform] (föga br.)
a) (till b α) Lyth Sv. spr. 4 (1848).
b) (till b β) Strömborg 87 (1852).
(a) -FÖRHÅLLANDE~0200. A. Cronholm i SKN 1842, s. 105 a. Verldens afhängighetsförhållande till Gud. Björling Dogm. II. 1: 195 (1869). Färgsinnets utveckling står (icke) i något bestämdt afhängighetsförhållande till ett folks stigande kultur. F. Holmgren i NF 5: 601 (1882).
(a) -KÄNSLA~20.
Spoiler title
Spoiler content