SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFHJÄLPA a3v~jäl2pa (a`fhjelpa Weste), v. -er, -te, -t, -t, äfv. (föga br.) -halp, (föga br.) -hulpo, -hulpit, -hulpen (se för öfr. HJÄLPA). vbalsbst. -ANDE, -NING (nästan †); jfr AFHJÄLP.
Etymologi
[jfr d. afhjælpe, t. abhelfen]
1) (bl. ngn gg i p. pf.) hjälpa (ngn) ned (af l. från en häst osv.). Dalin (1850). Anm. Hellre HJÄLPA AF.
2) (†) hjälpa (ngn l. ngt) bort (från ett ställe); fortskaffa. När upstäderne .. förmå promt och emot billig frackt afhielpa och til stapelstäderne förskieppa de ifrån bruken dit ankomne tilvärckningar. 2 RARP 3: 523 (1723).
3) (†) skaffa (en sökande l. klagande) hjälp l. rätt (eg. så att han kommer åstad?); expediera. Alla giörliga utvägar (böra) tagas, at de rättsökande parter skyndesamligen blifva afhulpne. 2 RARP 5: 82 (1727). Huru Collegierne .. de sökandes rättvisa afhielpande .. värkstält. Oelreich 775 (1755).
4) (†) hjälpa (ngt) i väg, påskynda utförandet l. afgörandet af (ngt), befordra (ngt) till (skyndsamt l. lyckligt) slut; bringa till afgörande, afgöra, expediera. Så snart desse (ärenden) äre affhulpne. RARP 3: 67 (1638). (För riksdagens snara afslutande) vill nödigt vara, at hvar och en uti de Deputationer, som han förordnad är, sig .. i god tijd inställer, att uti enighet ock samdrächtighet afhielpa sakerne. 2 RARP 3: 113 (1723). Afhielpa saker, To speed the issue of things. Serenius (1741). Afhjelpa .. Rei conficiendæ sua adesse opera. Sahlstedt (1773). — (ännu br.) jur., närmande sig 3. (Rättegången) blef .. fortare med slut afhulpen. Adlerbeth Ant. 2: 132 (c. 1815). A(fhjelpa) målet med laga slut. Sv.-fin. lagt. (1883). — (†) närmande sig 6. (Tyska krigets) skälige och rättmätige Afhielpning. Sw:s R:s ständers besl. 23 Febr. 1642, s. A 2 a.
5) [jfr t. abhelfen] (†) skaffa (ngn) hjälp l. befrielse (från ngt besvärande l. en olägenhet). Affhielpom Rijket ifrån Wahletz olämpo. Girs G. I:s hist. 176 (1630). RARP 3: 204 (1642). jfr: (Om) de med (dvs. från) dette beswäret kunde afhielpes. Därs. 3: 205 (1642); jfr HJÄLPA (ngn af med ngt).
6) [jfr t. einem übel abhelfen] skaffa l. lämna hjälp emot l. för (ngt tryckande l. besvärande l. obehagligt l. ondt), så att (det) upphör; råda bot på l. för (ngt). Afhjälpa elände, oenighet, orättvisor, fel, hinder, svårigheter, en olägenhet, en skada. RARP 1: 32 (1627). Et ondt, som borde afhielpas. Dalin Mont. 38 (1755). Man måste .. genom Kronolån och dylika medel afhjälpa Rikets .. många behof. Hallenberg Hist. 1: 350 (1790). En kungörelse, som .. ej afhalp oordningarne. Adlerbeth Ant. 1: 186 (c. 1792). Man röjer (vid öfversättningar) .. bäst språkets brister, och väckes att afhjelpa dem. Stenhammar 306 (1798). Vill du gifva, så att änglar glädas, / så afhjelp ej, men förekom en nöd! Tegnér 2: 172 (1832). (Beslutet) afhjelpte de svåraste bland de gamla missförhållandena och .. förekom nya. Carlson Hist. 3: 254 (1874). Hur statsverkets nöd skulle kunna afhjelpas. Odhner G. III:s hist. 1: 100 (1885). Därmed voro mina ekonomiska bekymmer för en tid afhjälpta. De Geer Minnen 1: 75 (1892). (Rummen) voro .. mörka, hvilket icke ens kunde afhjälpas genom frånvaron af gardiner. Därs. 2: 83.
7) skaffa verksam hjälp med anledning af (besvär, klagomål osv.); undanrödja l. rätta ngt, som är föremål för l. anledning till (besvär osv.). (Vi) haffue .. Stendernes gravamina till affhielpning före. A. Oxenstierna Bref 1: 19 (1642). Käromålens .. afhiälpande. Peringskiöld M. Upl. 29 (1710). Uti thenna Justitiæ Revision uptager och afhielper Konungen .. förekommande besvär. Nehrman Pr. civ. 63 (1732, 1751). Regeringen gjorde .. sitt bästa för att afhjelpa norrmännens klagomål. Odhner G. III:s hist. 1: 202 (1885). — (†) oeg. Afhjelpa en ansökning, faire droit à une requête. Weste 1: 1950 (1807). — (†) närmande sig 4: bringa till uppgörelse, bilägga. Afhiälpning aff dhe swåreste twister. RARP 4: 92 (1647). En trätas a(fhjelpande). Nordforss (1805).
Ssg: (6) AFHJÄLPNINGS-MEDEL310~20. Lysander Almqv. 80 (1878).
Spoiler title
Spoiler content