SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLÄGSENHET a3vläk1sen~he2t l. -lä1g-, äfv. 3~201 (aflä´gsenhet Weste), r. l. f.; best. -en.
egenskapen l. tillståndet l. omständigheten att vara aflägsen. Serenius (1734, under remote). — särsk.
1) motsv. AFLÄGSEN, adj.2 1: egenskapen osv. att vara i fjärran l. på (långt) afstånd; afsides belägenhet, afskildt l. isoleradt läge. Celsius ansåg planeternes verkan på vår luft, i anseende till deras aflägsenhet, för aldeles obegripelig. Höpken 1: 231 (1745). Det gifves hela hushåll, som aflägsenheten från kyrkan .. (hindrar) att annorlunda än sällan infinna sig der. Leopold 3: 348 (1809, 1816). Landets aflägsenhet lade hinder i vägen för större utflyttningar dit. Strinnholm Hist. 2: 275 (1836). De gamla traditionerna .. (hade i Jönköping) kunnat .. uppehållas endast till följd af Jönköpings aflägsenhet. De Geer Minnen 1: 148 (1892). — särsk.
a) (föga br.) afstånd. Aflägsenheten bör ej vara lång (mellan ekplantor). E. Tursén i VetAH 11: 108 (1750); jfr AFLÄGSEN, adj.2 1 a β. Et nytt sätt at afmäta solens aflägsenhet ifrån jorden. Höpken 1: 221 (1764). I större aflägsenhet stadde ifrån mina ögon. Gustaf III 1: 223 (1776).
b) (föga br.) med afs. på personer: vistelse l. befintlighet långt borta l. afsides l. i enslighet. (De) skilja .. sig från verldsbullret, för att, .. i ostörd aflägsenhet, betrakta Guds vägar. Wallin 2 Pred. 2: 230 (1819).
2) motsv. AFLÄGSEN, adj.2 2. De aflidne hjeltarne .. (äro) förstorade genom tidens aflägsenhet. Höijer S. skr. 1: 272 (1807).
3) motsv. AFLÄGSEN, adj.2 3. — särsk.
a) (mindre br.) motsv. AFLÄGSEN, adj.2 3 f α. De .. dygder, .. som röjas .. i aflägsenheten för allt charlataneri. Leopold 6: 268 (1797).
b) (föga br.) (Fersen) ägde i sitt umgänge en värdighet, som ingaf vördnad utan aflägsenhet. A. G. Silfverstolpe i 1 SAH 5: 349 (1795). (Det) slags köld och aflägsenhet hon alltid hade känt för Edla. Bremer Nina 729 (1835). — jfr AFLÄGSEN, adj.2 3 f β.
Spoiler title
Spoiler content