AFLÖNA a3v~lø2na, äfv. ~lö2na (a`flöna Weste), v. -ar, -ade, -at, -ad, äfv. -te, -t, -t (sistn. form användes i sht, då p. pf. brukas ss. adj.; Sahlstedt anger för ipf. endast -ade, men för p. pf. såväl -ad som -t; se för öfr. LÖNA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE.
Etymologi
[fsv. aflöna; jfr d. aflönne, t. ablohnen, ablöhnen]
1) med direkt personobj.: för arbete anvisa l. anslå åt (ngn) l. låta (ngn) åtnjuta ersättning l. betalning l. lön l. sold. G. I:s reg. 1: 112 (1523). Late .. någre .. Bysseskyttere (dvs. artillerister) .. medh cläde och peninger afflönth .. bliffue. J. Berndes i HSH 36: 161 (1578). Tienare eller legohion att aflöhna. RARP 4: 262 (1649). Lagmans- ock Häradzhöfdings-räntan vore til Justitiæ-Statens aflönande anslagen. 2 RARP I. 2: 218 (1720). I Vexiö stift .. är mången komminister sämre och osäkrare aflönad än en gårdsdräng. Tegnér 4: 349 (1837). Språklärarne borde .. aflönas bättre. Dens. 6: 332 (1838). Ni har en hel skattkammare full af ord och just icke något annat mynt att aflöna edra drängar med. Hagberg Shaksp. 2: 162 (1847). — utbetala till (arbetare osv.) lönen för en viss tid. Han brukar aflöna sina arbetare hvar lördag.
2) med sakobj.:
a) med (fast) lön förse (tjänst l. anställning); i sht i p. pf. ss. adj. Funnes det ej aflönta professioner i detta ämne (dvs. i filosofien) .., så skulle (enl. den anmälda skriften) näppeligen någon numera tala om filosofi. Claëson 2: 65 (1859). En (kanslist-)plats, som var .. aflönad med 3 r:dr b:ko om dagen. De Geer Minnen 1: 55 (1892). (Jag) fick .. för någon tid en aflönad anställning. Därs.
b) med viss lön betala (arbete). Ett besvärligt och farligt arbete måste aflönas högre än ett lätt och angenämt. Aldén Medb. 4: 33 (1885).
SAOB
