SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLADA, v. -ade (se för öfr. LADA, v.); vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. aflaþa; jfr d. aflade, nnt. o. holl. afladen, t. abladen]
— jfr AFLADDA.
I. (†) befria från last; aflasta (se d. o. I). Deonero .. Afflada eller afflasta. Lex. Linc. (1640). Disburdened .. af-ladad. Serenius (1734). — (†) bildl.: befria (ngn l. ngt) från (en börda o. d.). Afladha Fädernes Landedh sin (dvs. dess) skuldh och last. A. Oxenstierna i HSH 25: 160 (1633). jfr: Dechargera och afflada Cronan med (dvs. gm användande af) .. Kopper Compagniedz capital och interesse. Dens. Därs. 33: 143 (1636).
II. [efter holl. afladen, t. abladen] (†) förse med last; befrakta, aflasta (se d. o. II). 1,224 tynnor rogh .. äre .. tagne till dhe fem skeps affladning, som tå effter spannemål till Finland kompne voro. RP 3: 262 (1633). Anm. Möjl. återgifver affladning i ofvanstående språkprof ett uttal med långt d; i så fall är II att hänföra under AFLADDA.
Spoiler title
Spoiler content