SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFNJUTA a3v~njɯ2ta, v. -er, -njöt, -njöto, -njutit, -njuten (se för öfr. NJUTA).
Etymologi
[jfr ä. t. abniessen]
1) (†) draga nytta af (ngt). Tullen i sundet .. hafwer .. (fienden) eij .. någet afnutit på en tijdh. RARP 4: 29 (1645).
2) (enst.) grundligt l. vederbörligen njuta af (ngt). I sällskap med dessa (dvs. reskamraterna) afnjutes .. hvad Wien och dess granskap .. erbjuda. Fahlcrantz 4: 212 (1836).
Spoiler title
Spoiler content