SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRETA, v. -ade (se för öfr. RETA).
Etymologi
[jfr ä. t. abreizen]
(†) bortlocka, förleda. Althenstund Englarna äre vthan Synd, så kunna the aff en frij Wilje tiäna, såsom the ther aff ingen ond Bewekelse, eller ond Lusta ther ifrån affretas eller affträngias. Schroderus Hunn. 133 (1647).
Spoiler title
Spoiler content