SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSÅGA a3v~så2ga (a`fsåga Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afsave, holl. afzagen, t. absägen, eng. saw off]
Lind (1738). — jfr SÅGA AF.
1) gm sågning afskilja; såga bort. Afsåga hörnen på ett bord. Berzelius Kemi 3: 399 (1818). Detta öfverskott (af metallen) .. bildar, sedan det kallnat, en väldig ”göt”, som afsågas. Uppf. b. 1: 589 (1873). — om amputerande. Sahlstedt Hof-art. 143 (1720). En .. nästan bårtfrätt fot, den man ville afsåga. N. Rosén Præs. i VetA 1746, s. 42. (Han) blef så svårt sårad i ena benet, att det måste afsågas. Bergman i NF 3: 131 (1878); jfr 2, 3.
2) gm sågning beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm sågning minska l. stympa. Klorna och framtänderna (voro) på honom (dvs. den tame jaguaren) afsågade. Palmblad Nov. 1: 40 (1840); jfr 1. Pålar nedslås .. i sjöbottnen .. och afsågas på samma höjd, ett par fot öfver vattenytan. Montelius i NF 13: 495 (1889). jfr: Tamme Elephanter .., hwilkom Tänderna äro halfwe affsågade. Kiöping 93 (1667).
3) såga i tu l. tvärt af. Afsåga en stock, ett vedträ (på midten). Stockholms besättning .. giorde et utfall och afsågade Broen mellan Keplingen och Norremalm. Dalin Hist. 2: 779 (1750). Låta afsåga den trånga gullringen. Palmblad Nov. 2: 22 (1841). Stockar af asp .. afsågas till kubbar. NF 16: 1208 (1892).
4) gm sågande förstöra l. afbryta (en del af l. hela det redskap, hvarmed man sågar). Jag har afsågat klingan (l. en tand) på min såg.
Spoiler title
Spoiler content