SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSADLA a3v~sa2dla (a`fsadla Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[efter t. absatteln; jfr d. afsadle, nnt. afsadeln, holl. afzadelen; jfr äfv. fr. desseller, eng. unsaddle]
taga sadeln af (en häst o. d.). Lind (1738). Afsadlad .. (p. pf. af) Sadla af. Sahlstedt (1773). Afsadla åsnorna. Ödmann M. Park 43 (1800). Palmblad Nov. 2: 144 (1841). — abs. Wrangel Tact. 30 (1752). De kejserlige förföljde honom i elfva dagar utan att afsadla. Geijer II. 4: 341 (1836). Tj.-regl. 1858, 2: 294. Kavalleriet afsadlade .. och släppte hästarne lösa. Oscar II V. 3: 108 (1863, 1892). — jfr SADLA AF, O-AFSADLAD.
Spoiler title
Spoiler content