AFSAGD a3v~sag2d (a`fsagd Weste), p. pf. ss. adj. af AFSÄGA.
Etymologi
[efter t. abgesagt, mnt. o. nnt. afgesecht; jfr d. afsagd]
eg.: som (öppet) uppsagt fred l. förklarat krig. — jfr O-AFSAGD.
a) (†) med afs. på utmaning till tvekamp. The affsagde Kämpare. Fosz 537(1621).
b) (numera föga br.) mera oeg.: förklarad, afsvuren, afgjord (fiende). Hans hätzkasta owener och affsagda fiendar. L. Petri Mandr. H 6 a(1562). Detta djuret är en afsagd fiende med Crocodylerne. Eneman 1: 173(1712). Satan, then en grym och afsagd fiend är. Kolmodin Qv.-sp. 1: 678(1732). Hans afsagde vederdeloman. Adlerbeth Ant. 1: 45(c. 1792). En afsagd fiende .. af konungamagten. Därs. 1: 79. A(fsagd) fiende till starka drycker. Dalin(1850). Lundell(1893).
