SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSKÖRD, f.; pl. -er.
Ordformer
(affskööl Helsingius (1587), afskölor, pl. Columbus Ordesk. 11 (1678; anf. ss. tal-, ej skriftspråk); med samma ljudutveckling som i (i) FJOL m. fl.; jfr Rydqvist SSL 4: 312—3, Noreen i Inl. t. Columbus Ordesk. XIV)
Etymologi
[fsv. afskyrdh, afskördh; jfr sv. dial. afskölor Rietz 591, ä. d. afskørd; jfr äfv. isl. afskurðr]
eg.: afskärande.
1) (†) det, som är afskuret; afskuret stycke. Affskörd, Affskööl Segmen, segmentum. Helsingius (1587). Afskjörd, f. .. der Abschnitt; .. das Abgeschnittene oder Abgänglein im Arbeiten. Lind (1749). — affall. Pomersch vlldh (dvs. ull) .. (;) Affskördh. Tullordn. 31 Juli 1648, s. C 2 b. jfr Lind (se ofvan).
2) (†) afdelning l. stycke (i skrift, tal o. d.). (De geometriska) satzerne äro vti visza afskörder (paragraphos) afdelte. Mört 7 (1727). jfr: Der Abschnitt in einer Rede, afbrytelse eller afskjörd i et tal eller i en oration. Lind (1749).
3) [jfr ä. d. afskørd] (†) skördande, skörd. Afskörd, coupûre: moisson. Möller (1745, 1755).
4) (†) afskärning; brant, stalp. Bärgåsarna (i Medelpad gå) .. efter ryggen .. våg-vis med tvära brott och afskörder öfver längden. Gissler Intr. i VetA 1751, s. 3. — jfr SKÖL.
Spoiler title