SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKAPA, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. afskabe, fsv. afskapadher, nor. avskapad]
(†) gifva annan (o. sämre) skapnad åt (ngt); vanställa. Lögnarenars affskapade munnar. Bullernæsius 161 (1619). Menniskian affskapar och wanskapar sigh fast meer ther medh (dvs. med högfärd i kläder), än som pryder. A. Laurentii Verld. 334 (1620). Swedberg Ordab. (c. 1730).
Spoiler title
Spoiler content