SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSNITT a3v~snit2, n. ((†) m.); best. -et (ss. m. -en); pl. = ((†) -er).
Etymologi
[jfr d. afsnit, n., samt t. abschnitt, m.; se för öfr. SNITT]
eg.: afskärning.
1) (†) afskärningspunkt l. snitt-yta. (Man) fäller .. perpendicularen G.L. på (linjen) A.F. märckiandes alla de Afsnitter han giör. Rålamb 4: 118 (1690). På det att ympe-Waxet intet så snart må afsmälta, icke heller Afsnitten må spricka af Solens Heta. Dens. 14: 36 (1690).
2) [sannol. gm t. förmedlad öfv. af fr. retranchement, coupure; jfr d. afsnit] (†) bef. bröstvärn, tillhörande inre fästningslinje; slutvärn, retranchement. Grefwen af Mandsfeld skal .. wara bered at logera sig så högt på breschen som han kan, ther han någon oförmodeligh afsnit för sigh funne. Gustaf II Adolf 258 (1621). Rålamb 8: 14, 31 (1691). (Vi) hade .. om Nätterne bak om den förste Brechen giordt afsnitter och försedt dem med Pallisader. Rel. om Posens belägring 1704, s. 6; jfr Nordberg 1: 552 (1740). — jfr AFSKÄRNING 4.
3) [nyare lån från t. l. d.] (föga br.) afdelning l. del (i sht af tidrymd l. skrift). Dela .. linien ab i sex lika delar .. och hvar och en af dem .. i åtta mindre afsnitt. Rohne 53 (1840). Segment .. afskuren del, afsnitt(,) konkret. Wenström o. Lindgren (1889). Afsnittet om Gilles de Rais är ett mästerverk ensamt för sig. Hj. Söderberg i Ord o. bild 1892, s. 374. Tertiärtidens första afsnitt. Nathorst Jord. hist. 881 (1894). — jfr TIDS-AFSNITT.
Ssg: (1) AFSNITTS-PUNKT. (†) Rålamb 4: 122 (1690).
Spoiler title
Spoiler content