SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTUMPA a3v~stum2pa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afstumpe, t. abstumpfen]
1) (†) = AFSTYMPA 1. The Egyptier .. läto affstumpa Hoorkonorna theras Näsor. Schroderus Albert. 2: 260 (1638); jfr 2.
2) (†) = AFSTYMPA 2. The affstumpade döde Kroppar, sleepades .. på store Torget. Girs G. I:s hist. 3 (1630; om de vid Sthms blodbad halshuggna). Med .. löfhackor afstumpa topparne (på späd löfskog). 2 RARP V. 2: 688 (1727); jfr 1. — i bild. I Hoffpersoner .. fördröien (icke) til at affstumpa (dvs. kortklippa) och stäckia edre wingar och fiädrar. Schroderus Hoflefv. 109 (1629). — bildl. Otte- och Aftonsång skall .. hållas fullkomlige och icke afstumpas. Bidr. prest. ark. 1: 15 (1583). Man hafwer stundom afstumpet (instiftelse-)orden. Carl IX Bevis A 2 a (1604). — p. pf. i n. ss. adv.: ofullständigt. Thetta är nu thet Swar som Manifestet så affectatè och afstumpat indrager. Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. F 3 b.
3) [anslutande sig till STUMP, r. l. m.] (föga br.) stympa l. förkorta (ngt), så att blott en stump är kvar. Afstumpa .. abstumpfen; écourter, tronquer; to cut short, to dock. Öhrlander o. Leffler (1852); jfr 2. — p. pf. ss. adj. (Stenhus) med branta tak och ena gafvelåsen afstumpad. Strindberg Franska bönd. 126 (1889).
Spoiler title
Spoiler content