SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSVARFVA a3v~svar2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -SVARFNING. Afsvarfva. Detornare. Ehrencrona (c. 1730; under svarfva).
1) gm svarfning borttaga l. aflägsna; svarfva bort. Afsvarfva kanter l. ojämnheter. Dalin (1850). Vid grofskrubbning af smidda axlar etc., på hvilka mycket gods är att afsvarfva. J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1883, s. 17.
2) gm svarfning minska l. göra smalare l. tunnare. Almroth M. tekn. 332 (1839). Dalin (1850). Är proppen för lång eller för tjock, så afsvarfvar man den. Berzelius enl. Kindblad (1867). Sedan ringen blifvit afsvarfvad till något mindre diameter än den del har, som han skall omsluta. Pettersen i NF 1: 1097 (1876). — gm svarfning jämna. Vissa pjeser afsvarfvas .. samt undergå filning, och mångahanda slags annan bearbetning. Almroth M. tekn. 114 (1838). Afsvarfva .. gevärsrör. Schulthess (1885). — (knappast br.) grofsvarfva. Dalin (1850).
3) gm svarfning åstadkomma, att (ngt) går af l. i tu. A(fsvarfva) ett rör, som var ämnadt till pipskaft. Dalin (1850).
4) (föga br.) fullborda svarfningen af (ngt). Dalin (1850).
5) gm svarfning frambringa l. åstadkomma (ngt af ngt); jfr 1. Då .. (leksaks-)hästar skola tillverkas, afsvarfvas i en vanlig svarfstol utaf ett långt stycke .. qvistfritt trä en mängd ringar. Tekn. tidn. 1871, s. 51.
Spoiler title
Spoiler content