SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTAGARE a3v~ta2gare (a`ftagare Weste), m.||(ig.); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person, som aftager l. tager af. — särsk.
1) motsv. AFTAGA I 2 a: person, som har till yrke att afdraga huden på döda kreatur; afdragare (se d. o.). Möller (1790). Almqvist (1842). — med anspelning på AFTAGA II 2 b α. Godt folk, jag ... jag ... är ... aftagare .. jag är ingen fortigraf utan bara hudaftagare. Hedenstierna Bondeh. 116 (1885).
2) (†) motsv. AFTAGA I 6: afnämare. Finnes aftagare af mina örter etc., så kan jag nästa åhr förskaffa ansenlig förråd. S. J. Runneblad hos Hjelt 3: 538 (1754).
Spoiler title
Spoiler content