SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTRÄD, n., äfv. m. (RARP 1: 68 (1628; möjl. n. pl.); Därs. 3: 61 (1638)); best. -et l. (ss. m.) -en.
Etymologi
[jfr ä. d. aftræd, n., holl. aftred, m., t. abtritt, m.]
(†) användt ss. vbalsbst. till AFTRÄDA, v.1 — jfr AFTRÄDE, INTRÄD.
Anm. Ordet förekommer nästan bl. under förra hälften af 1600-talet o. omväxlar då med AFTRÄDE, som sedermera alldeles undantränger det.
1) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 1.
a) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 1 a; i uttr. göra afträd, vika åt sidan, gå undan l. ur vägen. Tå .. en Borgmästare .. mötte them (dvs. vestalerna) på Gatun, moste han göra Affträdh. Schroderus Albert. 2: 201 (1638).
b) oeg. — särsk. om ngns utträde ur sitt stånd. Frelsses Qwinnor, som Achta att träda, vthom dehres Stånd till Ofrelsses giffte ..(;) de qvinnor, som sådane Afträd giöra. RARP 3: 324 (1643).
c) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 1 c: afsteg, affall. Simonis Magi affträdh och feel. Laurbechius Sim. A 2 a (1652). — i uttr. göra afträd, affalla, öfvergå, desertera. Göra affträdh til the Romare. Schroderus Liv. 382 (1626). — jfr AFTRÅD, AFTRÄDE 1.
d) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 1 d; i uttr. göra (ett) afträd, afvika l. ställa sig på afstånd l. skilja sig (från ngt). Göra itt Affträdh ifrån all Rättferdigheet. Schroderus Pac. 38 (1616). At man .. gör itt alffwarsampt affträdh ifrån thet Romerska Babel, och theras wederstyggelighe affgudherij. L. P. Gothus Mon. turb. β 2 b (1629).
2) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 2: bort- l. utgående, bortgång.
a) = AFTRÄDE 2 a. Effter dheres (dvs. de inför rådet inkallades) affträd. RP 3: 236 (1633).
b) = AFTRÄDE 2 b. Sedan de begäred hade, att vij ded (näml. förslaget) öfversee .. ville, giordhe de affträd. A. Oxenstierna Skr. 1: 55 (1612). Schroderus Liv. 248 (1626).
c) [efter t. (einen) abtritt nehmen; jfr äfv.: (taga) AFSKED] = AFTRÄDE 2 c. Däropå toge de Danske Commiss(arier) ett afträdh. A. Oxenstierna Skr. 1: 50 (1612). Härmed toge vij afträd. Därs. 51. Dermedh togo Rikssen(s) Rådh sin Afträdh. RARP 1: 68 (1628). Rääf Ydre h. 3: 204 (i handl. fr. 1661).
α) [jfr t. seinen abtritt irgendwo haben] i uttr. hafva sitt afträd. (I kansliet) skall wara 2 cambrar, den eena lijten, hwarest Cantzelären kan haffua sitt affträdh (dvs. dit kanslern kan draga sig tillbaka), när något skall conciperas (dvs. affattas). Civ. instr. 310 (1626).
β) om enskild sammankomst l. öfverläggning. (Vi) begärdhe så ett afträd i vårtt paulun, (så att) vij oss emellan kundhe någott talas vedh. A. Oxenstierna Skr. 1: 59 (1612).
e) motsv. AFTRÄDA, v.1 I 2 c; om utgående från scenen. Wid thennes (näml. en i skådespelet uppträdande persons) afträd, blifwer .. oförmodlig teedt en heel himmel med Stiernor oplyst. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651).
f) borttågande, aftåg(ande); jfr AFTRÄDA, v.1 I 2 d. Tå Fienden war vthi affträdh. Schroderus Liv. 307 (1626). jfr: (De) vpbudo Slottet på fritt affträd. Girs G. I:s hist. 59 (1630).
g) om afresa. Then Swenske Commissarien togh affträdh (dvs. afreste) vthur Köpenhampn. Skäl att fortsätta kriget med Danmark A 3 b (1659).
3) = AFTRÄDE 3. Till en fulkomblig afträdh (näml. från landtmarskalkskapet) nu och (för) tillkommende Samquembder och Rikzdager. L. Sparre i RARP 3: 61 (1638).
Spoiler title
Spoiler content