AFVATTNA a3v~vat2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. befria från vatten l. vattenhalt.
1) [jfr d. afvande, holl. afwateren, t. wiesen abwässern; jfr äfv. t. entwässern] landt. torrlägga l. dränera (mark l. jord) gm afledande af öfverflödigt vatten. Den s. k. grunddikningen. eller jordens möjligast fullkomliga afvattning. Ljungberg hos Agardh Stat. III. 3: 252 (1859). Vattnets afledande och markens torrläggning (afvattning). Staël von Holstein i NF 17: 398 (1893).
2) (mindre br.) om vattendrag o. d.: bereda aflopp åt vattnet från (ett område). Torne älfs vattensystem afvattnar ett område af 40.650 kv.-km. Nyström Handb. 51 (1895).
3) [jfr t. abgewässertes natron] tekn. befria (ämne) från vattenhalt. En afvattnad vätska. A. G. Hermansson i Tekn. tidskr. 1879, s. 43.
II. [jfr t. heringe abwässern; jfr äfv. t. answässern] (mindre br.) gm att lägga (ett föremål) i vatten l. öfvergjuta (det) med vatten befria (det) från ämnen, som på detta sätt låta aflägsna sig; skölja, urvattna. Afskållade och afvattnade kalffötter. Zetterstrand Kokb. 271 (1863). H. Nordin i Tekn. tidskr. 1890, s. 158.
