SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AXEL ak4sel, sällan 32 (a´xel Weste, ácksl Dalin; jfr skrifsättet axl nedan samt Kock Akc. 1: 192 (1878)), sbst.2, r. l. f. l. m. (m. Sahlstedt, Weste, Cederschiöld Qvinnans slägtlif 2: 335 (1837), Almqvist, Dalin (1850), Kindblad; f. 1 Mos. 24: 45, 46 (Bib. 1541), Lind (1749), Rydqvist, SAOL (1874, 1900), Lundell); best. -n, numera sällan axlen (Holof. 48 (c. 1580), Columbus Ordesk. 4 (1678), Dalin Arg. 1: 130 (1733, 1754), Sahlstedt (1773), N. H. Sjöborg (1812) i Meddel. fr. Nord. mus. 1897, s. 57) ((†) axelen Rosenstein Comp. 13 (1736), Celsius G. I 87 (1746, 1792)); pl. axlar ak3slar2 ((†) axler L. P. Gothus Pest. 88 b (1623), RP 8: 329 (1640), Rel. cur. 179 (1682). axlaer Växiö domk. akt. 1680, nr 7).
Ordformer
(axl 1 Mos. 24: 45 (Bib. 1541), Helsingius (1587). axlan (best. sg.) Bidr. t. Söderm. ä. hulturh. 12: 70 (1597), Petreius Beskr. 2: 270 (1614), Lex. Linc. (1640, under succollo), Rudbeck Atl. 1: 556 (1679), Ehrenadler Tel. 134 (1723), Regl. f. inf. 1751, s. 79, Tessin Skr. 133 (1767). ax' (i det under 1 a α anförda uttr. användt ss. kommandoord) Almqvist Amor. 34 (1821, 1839), Dens. Ordb. (1842))
Etymologi
[fsv. axl, f., motsv. likbetydande d. aksel, nor. oksl, aksl, f., isl. ǫxl, f., fsax. ahsla, f., mnt. asle, assel(e), ffris. axle, axele, f., fht. ahsala, f., t. achsel, f., ags. eaxl, f., mnl. acsel(e), assel, f., äfvensom, utanför det germ. språkområdet, lat. ala (för ä. *axla), armhåla, vinge, axilla, armhåla (se AXILL), hvaraf fr. aisselle, it. ascella. I släktskapsförhållande härtill stå mnt. oexele, armhåla, holl. oksel, m., samt med afvikande ordslut isl. óst, f., (h)óstr, m., håligheten bakom nyckelbenet, fht. uohsana, mht. uohse, uehse, ags. oxn, ocusta, oxta, eng. oxter, armhåla. Ordgruppen anses allmänt höra samman med AXEL, sbst.1 Se för öfr. Tamm, Falk o. Torp Etym. ordb., Vries. ax' är en stympad form, som beror på den, energiska, afklippande accentueringen vid kommendering]
1) benämning på den (rundade) öfre afslutningen af öfverarmen, vanl. med inbegrepp af det öfre partiet af bålen från öfverarmen till halsen; jfr SKULDRA. Han räcker (l. når) honom knappt upp till axeln (l. axlarna). Han lutar på ena axeln. Hafva raka (l. sluttande) axlar. Hafva breda (l. smala) axlar l. vara bred (l. smal) öfver axlarna, då partiet från halsen utåt sidorna är långt (resp. kort). Runda, hvita, välformade axlar. Lägga handen på någons axel l. på axeln på någon. Höja (på), sänka axlarna. Knuffa till någon med axeln. Haffuer iagh lätit komma mina hand widh then fadherlösa .., Så falle mina skullror jfrå mina axlar, och min arm gånge sönder jfrå leggenom. Job 31: 22 (Bib. 1541; jfr proföfv. 1774, samt Luther: so falle meine schulder von den achseln; proföfv. 1868: Då hade min axel bort falla ifrån skuldran, öfv. 1897: Då må min axel lossna från sitt fäste; jfr Vulgata: humerus a junctura). NebucadNezar Konungen j Babel haffuer fördt sin häär medh stoor mödho in för Tyro, så at all hoffuudh woro skallot, och alla axlar förslettna. Hes. 29: 18 (Bib. 1541; öfv. 1903: alla skuldror sönderskafna); jfr g. Han klöff hans hoffuud j axlar nedh. Svart Gensv. F 3 a (1558). Axlarna skal man holla lijka högt, och icke som itt Segelträ, then ena vplyffta och then andra nedher sänckia. Hambræus A 11 b (1620). Elizabet Jonssdotter .. skall för sitt lättferdiga sampt bedrägeliga lefwerne stå twenne söndagar wedh kyrckiodören medh bara axlaer och Rijss i handhen. Växiö domk. akt. 1680, nr 7. Din wenstra Axel såsom och wenstre handen förer du wäl fram, så kommer den högre sijdan bättre sinkos (dvs. sin kos, undan). Porath Pal. svec. 1: L 2 a (1693); jfr Nyblæus Fäktl. 21 (1876). Vij satte axel emot axel och fot emot fot. Ehrenadler Tel. 185 (1723; i fråga om brottning). Lacertus, Humerus, axelen, det öfversta tiocka på armen. Rosenstein Comp. 13 (1736). (Han) afpassade .. sina steg, styfvade sin rygg, drog up axlarna, vålade (dvs. gitte) knappast hälsa på någon. Tessin Bref 1: 75 (1751). Svantzen (på kapucinapan) är längre än kroppen .. den han böjer, då han sitter, antingen fram för bröstet eller öfver axlarne. Linné Mus. reg. 2 (1754). De kiörtlar .., som finnas .. under Axlarne. Schützercrantz La Faye 18 (1763). Ständigt smyckad som till bal, / Upp till axeln nakna armar. Lenngren 118 (1797). Om brottet (af nyckelbenet) är nära intill axeln. Åkerman Augustin Med.-chir. handb. 178 (1813). Platon, så kallad för sina breda axlar, hette förut Aristokles. Conv.-lex. 3: 302 (1824). Axlarna (vid armböjning) väl tillbakadragna och sänkta; skuldrorna orörliga. Ling Regl. 1836, s. 21. (Nyckelbenets) förnämsta nytta består i att hålla axlarna från hvarandra. Thorell Zool. 1: 230 (1860). När Lars fick en förebråelse, reste han på sig, sköt axlarne tillbaka, höjde pannan och tycktes förvånad öfver att någon vågade göra en anmärkning mot honom. Rydberg Vap. 65 (1891). Geväret .. uppföres af bägge händerna så, att det kommer i höjd med högra axeln; kolfven ansättes mot densamma i fördjupningen mellan nyckelbensbågen och axelmuskeln. Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 28. Låga axlar söker man .. alltid så mycket som möjligt höja med stoppning. Lindewall Tillskär. 11 (1899); jfr f. — särsk.
a) ss. bärande. Lägga något på sin axel. Bära något (l. någon) på sina axlar. Gå med en schal på l. öfver axeln, med rocken hängande på ena axeln. Hans små barn få ofta rida l. klifva upp l. klättra upp l. stå på hans axlar. Thå han haffuer thet (dvs. det borttappade fåret) fwnnet, lägger han thet på sina axlar medh glädhi. Luk. 15: 5 (NT 1526). Tå kom Rebeka vth medh enne kruko på sinne axl. 1 Mos. 24: 45 (Bib. 1541; öfv. 1893: med sin kruka på axeln). Om tigh giffwes handklädhe (dvs. servett), tå skal tu antingen then wenstra axlan eller och then wenstra armen thet påläggia. Hambræus B 5 b (1620). Med yxa uppå axelen, vankade han .. orten omkring. Celsius G. I 87 (1746, 1792). Skieppen buros också på axel här hos oss mellan Veneren och vatnet Mios. Dalin Hist. 1: 51 (1747). Ungkarlar af Brudgummens jämlikar uphögde honom på sina axlar, liksom Lagmännerne en ny utvald Konung. Därs. 285 (i skildring af fornnordiska plägseder). Qvinfolken och karlarne uti Italien bära icke på ryggen, men på axeln och hufvudet. C. A. Ehrensvärd 26 (1782). Då stiger plötsligt från templets tinnar / hans falk i höjden och skjuter ned / på Frithiofs axel, så var hans sed. Tegnér 1: 80 (1825). Den, som satt på nedre bänken i nedersta auditorium, fick aldrig visa sig på gatan utan att bära (gymnasist-)kappan på båda axlarna, hvaremot man på öfre bänken kunde låta henne falla ned från ena axeln. De Geer Minnen 1: 15 (1892). — särsk.
α) mil. i uttr. på axel gevär o. d.
α') (förr) vid exercis med gevär l. karbin o. d.: ställning hvarvid geväret (o. d.) med vänstra handen under kolfven hålles lodrätt intill vänstra axeln. Delachapelle Reg. spegel 79 (1665). Mousquet på Axlan. Regl. f. inf. 1751, s. 79. Regl. f. kav. 1795, II. 2: 212. Gevärr på — axel! — 2 Tempo. 1) .. Geväret vrides med högra handen, att pipan kommer utåt; den vänstra fattar med slag under kolfven, tummen på blecket, Geväret stödes lodrätt emot vänstra höften och axeln, högra tummen på medlersta äss-skrufven. 2) Högra handen ryckes till sin sida. Regl. f. inf. 1813, s. 35. Kompani-exersisen 100 (1838). Gevär på axel lärde han (dvs. Dufva), gevär för fot också. Runeberg 2: 51 (1848). jfr: Fahna på axelen. Delachapelle Reg. spegel 69 (1665). Anm. Detta handgrepp är i 1848 års o. följ. exercisreglementen ersatt af det i β' afhandlade, tidigare blott under marsch förekommande (jfr Regl. f. inf. 1813, s. 38) handgreppet, hvilket före Ex.-regl. f. inf. 1895 officiellt kallades hvila gevär.
β') vid exercis med gevär l. karbin o. d.: ställning hvarvid geväret (o. d.) med vänstra handen under kolfven hålles i lätt bakåt lutande ställning stödt mot vänstra axeln. På axel gevär: Geväret, med pipan uppåt och kolfven rätt framåt, hålles lutande mot venstra axeln af venstra handen. Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 22. Anm. Jfr anm. vid α'.
γ') på axel gevär, vid exercis med sabel: ställning hvarvid sabeln hålles af högra handen med klingans rygg stödd mot högra axeln. Smdrg af ex.-regl. f. cav. 1807, 1: 3. Handgreppen .. hvila gevär från på axel gevär .. och gevär in från på axel gevär. Ex.-regl. f. fältart. 1885, 1: 71. På axel gevär. Sabeln bäres af högra handen, som omfattar kafveln; tummen vid lårleden, klingan rätt upp och ned samt stödd mot axelvecket, eggen framåt; armbågen utåt. Försl. t. ex.-regl. f. kav. 1895, s. 20.
β) i bild. Oss är födt itt barn, en son är oss giffvin, hwilkens Herradöme är vppå hans axlar. Jes. 9: 6 (Bib. 1541; öfv. 1898: på hans skuldror skall herradömet hvila). (Det) Wil kosta på almogens axlar att offta ymsa om medh Koningar. Svart G. I 147 (1561). Påminner eder sielffua, om edre swage axlar kunde bära en sådan mödosam Konungabyrda? Phrygius Föret. 28 (1620). J heela 40. år hadhe (Mose) släpatz medh thetta folket (dvs. Israels folk), och såsom draghit them på sina axlar. Rudbeckius 3 Pred. D 1 a (1622). Huru K. M:tt skulle dhen (dvs. den danske fienden) kunna skudda aff axlarna. RARP 6: 339 (1658). Qwinnan .. röör icke medh ett Finger wedh then Last som tynger honom (dvs. mannen) begge Axlerne. Rel. cur. 179 (1682). Dhet är så nyligen vij äre komne utur dhet svåra souverainitets-oket, så att någor hvars axlar äro ännu der af ömma. 2 RARP 5: 608 (1726). Dit höga Öde dig, til Riksens stålpe, sätter: / Det är et vigtigt rum, der bördan ej är lätter, / Den du med styrka, drift och jämna axlar bär. Nordenflycht QT 1746—47, s. 112. Alla (befälspersoner) drogo axlarna undan bördan. Celsius E. XIV 203 (1774; i fråga om öfverbefälet). Jag hoppas I glädjen er, att allt lyckats så väl, och att I, ehuru med möda, arbete och uppoffring, tagit åtminstone denna börda från edra söners axlar. Tegnér 4: 185 (1837). Tror (du), att jag företar mig en sak, som jag inte har axlar att bära? Roos Verle 84 (1889). — särsk.
α') i uttr. stå på l. klifva upp på en annans l. andras axlar, för att angifva den hjälp ngn haft af föregångare o. d. l. i sht det beroende hvari en yngre generation står till den l. de föregående med hänsyn till sin kulturella ståndpunkt. På de gamles breda axlar stå / de yngre. Tegnér 2: 456 (1820). Du slöt dig .. till grefve Horn, för att klifva upp på hans axlar. Topelius Fält. 4: 82 (1864). Då Thorild drager .. den slutsats, att .. enhvar, som mer eller mindre står på andras axlar, är en härmare, då förgäter han, att individen är en led af det hela. Ljunggren SVH 2: 34 (1875). Vetenskapens utveckling, hvilken blifvit en möjlighet endast därigenom att efterföljaren hvarje gång står på föregångarnes axlar. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 219 (1891).
β') [jfr ä. d. bære kaaben paa baade axler, nnt. he dregt de heik up beide schulders, t. den mantel auf beiden achseln (l. schultern) tragen; uttrycken hafva kommit till de nordiska språken från t., där emellertid det vanliga o. tidigast uppvisade obj. är den baum (så hos Luther); anledningen till att i sv. ”kappa” blifvit det stående obj. torde vara inflytande från det likartade uttr. vända kappan efter vinden] i uttr. bära (förr äfv. draga l. hänga) kappan (förr kåpan) på båda (förr äfv. ömse) axlarna, vilja stå väl på båda sidor, ställa sig ss. l. vilja vara vän med motsatta partier, vara opålitlig o. hålla med än den ene än den andre, samt (i sht förr) kasta kappan på andra axeln, byta om tänkesätt, öfvergå till motsatta partiet. (De halta) Thet är, the som dragha kåpona på bådha axlar, the tiena Gudh, och tiena doch diäffuulen medh. Psalt. 35 (Bib. 1541; i marg.). Om the Danske fruchte sig flux för Keijseren eller om the stå fastt med theres Konung, eller om the hengie Kåpan på bägge Axler. G. I:s reg. 15: 549 (1543). Wendekåpa, som kan draga Kappan på båda axlar. Fosz 369 (1621). Han kunde .. / Ha Herrans ord i mun, i hiertat Satans spel. / Han viste kappan väl på ymse axlar hänga. Kolmodin Qv.-sp. 1: 204 (1732). Utskottet hade gjort hvad det kunnat, för att bära kappan på bägge axlarne. Trolle-Wachtmeister 2: 59 (1815). (Messenius) kastade inom ett års tid kappan på andra axeln. Fryxell Ber. 9: 144 (1841). Friesendorff led endast smälek för sina försök att bära kappan på begge axlarne. Malmström Hist. 6: 123 (1877).
γ) [jfr eng. to put one's shoulder to the wheel] i uttr. sätta l. lägga axeln till (hjulet o. d.), gripa kraftigt in, med kraft taga itu med ngt, ”lägga manken till”. Rydqvist gjorde insaga mot ofoget (dvs. sammanskrifningen af ord, som borde stå skilda), A. Hazelius lade axeln till hjulspaken för att stäfja det. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 525. Sätta axeln till. Björkman (1889).
b) [jfr d. trække paa axlerne, isl. þórdís .. skaut ǫxl við þormóðí, sem konur ero jafnan vanar at gera, þá er þeim líkar ekki alt við karla, t. die achseln (l. mit den achseln) zucken l. ziehen, fr. il ne répondit qu'en haussant les épaules] i uttr. rycka l. höja (förr: draga) på axlarna l. (mindre br.) på axeln l. (mindre br.) höja axlarna, dels för att visa, att man, utan att bestrida befintligheten af ett missförhållande o. d., för sin egen del icke kan l. icke anser det löna mödan l. icke tänker göra ngt för att afhjälpa detsamma, dels allmännare ss. tecken till likgiltighet l. medlidsam ringaktning o. d., stundom ss. tecken till harm, otålighet o. d.; jfr AXEL-RYCKNING o. AXLA, v.2 II 1 b. När vij taala om Brisak och Weimarske armeens debauche, göra the (dvs. fransmännen) stoora och långa orationer, vettat excusera och draga på axlerna. RP 8: 329 (1640). Nordberg 1: 490 (1740). Du lär väl medgifva mig, .. at vissa gerningar äro lastbara i sig själfva .. Jag drog på axlarne och medgaf det. Weste Werther 53 (1783, 1796). (Han) ryckt på axlarna, i det han talt om Er. Leopold 1: 320 (1808, 1814). Hon log och höjde litet på axlarne. Bremer Grann. 1: 115 (1837). Alla dessa harmades och höjde axlarne. Topelius Vint. II. 1: 152 (1850, 1881). (Atterbom) ogillar äfven den nyaste moden, att rycka på axlarna åt ”den förr till öfverdrift läste och beundrade Virgilius”. Ljunggren SVH 4: 150 (1887). Ännu för ett tiotal år sedan ryckte fackmännen leende på axlarne, när man talade med dem om att göra glas möjligt att förarbeta i kallt tillstånd. VL 1893, nr 254, s. 3.
c) [jfr t. einem die achsel klopfen i motsv. anv.] i uttr. klappa (ngn) på axeln o. d., i sht ss. tecken till nedlåtande välvilja l. vänlig uppmuntran l. i afsikt att lugna. Holofernis klapper henne (dvs. Judit) på axlenn. Holof. 48 (c. 1580). Som Konungen väl visste, at Grefve Stenbocks eld uptändes af redlig nit, så .. klappade Han honom gemenligen på axlarna, och sade i vänlighet: Nu ären I åter ond, Grefve Stenbock! Tessin Bref 2: 240 (1754). — i bild. W. som .. i dessa dagar så vänligt klappar regeringen på axeln. VL 1898, nr 28, s. 2.
d) [jfr d. se en over akslerne, t. einen (kaum, nur halb) über (die) achsel (l. die achseln) ansehen, fr. regarder quelqu'un par dessus l'épaule, äfvensom (i eg. bet.) isl. gestr lítr nǫkkut um ǫxl til þormóðar] i uttr. se (ngn) öfver axel(n) o. d., se ned på, ringakta. En sådan, som synes endast och allena stor i sina ögon; ser så andra öfver axlen. Sahlstedt Hofart. 86 (1720). Se ringa folk öfver axel. Dalin Arg. 2: 28 (1734, 1754). Jag kan intet tåla at blifva sedd öfver axlen, eller at icke hållas för jämgod med dem, som intet ha mer än jag, sjelfve förtient det heders stånd, de förhäfva sig öfver. C. Gyllenborg Sprätth. 98 (1737). Man äfven mycket folk hört klandra, / At han dem öfver axeln sett; / Om det så är, så har det skett / För det han längre var än andra. Kellgren 2: 166 (1790). (Hon har) intet annat nöje än at ifrån sin förnäma högd se Borgarfolk öfver axlarne. Weste Werther 76 (1796). Den som på couren vill hedras såsom sin laglige beherrskares vän, får ej lyfta hufvudet så högt i rådkammaren, att han ser den sannskyldiga husbonden öfver axeln. Crusenstolpe Mor. 1: 15 (1840). Ingen har så lätt för att se högt öfver allas hufvuden (som tornväktaren), .. och ändå ses ingen så lätt öfver axeln som han. Blanche Tafl. 1: 252 (1845, 1856). Hvarför har estetiken och många af dem, som egnat henne sitt arbete, icke sällan varit, om icke missaktade, dock sedda öfver axeln ..? C. R. Nyblom i 3 SAH 8: 239 (1893). jfr: När han kom och gick, / Det ringa folket honom kände, / .. På den Friherreliga blick / Han stundom öfver axeln sände. Leopold 2: 363 (1801, 1815). — i numera obr. uttr. (Jag) på the andra spotskt bak öfver axlan såg. Kolmodin Qv.-sp. 1: 591 (1732). Hvar och en, som jag rörde vid, vred på mig öfver Axlen en hvass upsyn. Dalin Arg. 1: 130 (1733, 1754). Förthenskul ansåg Han altstädes med ett förachteligit ögnaläte (dvs. blick) then oretta Mammon långt bort öfver axlan. Lange Likpred. öfv. Norby 66 (1744). (Ur Pandoras ask kom ut) en ung, gull-smidd Glop, med näsan i vädret, och ögonen öfver axlan: det var Högfärden. Tessin Bref 1: 170 (1752).
Anm. till d. Uttr. afser eg. o. urspr. den hållning ngn intager gent emot ngn annan, då han, med ryggen (halft) vänd mot denne o. hufvudet vridet åt ena axeln, öfver denna (sin egen) axel kastar en förnämt föraktfull blick åt det håll där den andre befinner sig; jfr ex. fr. Kolmodin, Dalin, Lange, Tessin o. Leopold. Uttr. har emellertid tidigt missuppfattats ss. afseende ett blickande öfver andras axlar, i det man liksom gör sig själf hög. I samband härmed står det stundom förek. bruket af pl. axlarna i st. f. sg. axel(n) i detta uttr., äfvensom de ordlekar som anspela på att långa personer på grund af sin längd ofrivilligt se annat folk öfver axeln o. d.; jfr ex. fr. Kellgren äfvensom ex. fr. Blanche.
e) (†) i uttr. öfver axel, eg. så att det når ända upp öfver axeln; upp öfver öronen, till (l. i) öfverflöd, rikligen. Beröm, prijs, vänlighet i orden och vänskapzförsäkran? öfver axel; men penningar? aldrig at nämna om. Lagerström Den gir. 44 (1731).
f) med inbegripande af den del af dräkten som täcker axeln (jfr 2). Hafva uppstoppade axlar. En obekant åhåga .. trängde mig in ibland hopen, hvar ibland många Peruquer giorde mig hel hvit på armar och axlar. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754).
g) (föga br.) hufvudsakligen afseende skulderbladspartiet. (Goljat) hadhe .. en koppar skiöld på sina axlar. 1 Sam. 17: 6 (Bib. 1541; öfv. 1774: skölden som han bar på axlarna; öfv. 1893: bar en lans af koppar på sin rygg; Luther: auff seinen schuldern; Vulgata: tegebat humeros eius). Något, likt ett hårdt slag, träffade (vid stormningen af Leipzig) min venstra axel bakifrån .. (Det visade sig sedermera, att) Kulan hade gått in i venstra axelbladets undra kant. Ljunggren Minnesant. 117 (c. 1814).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] om den del af klädedräkten som täcker axeln (jfr 1 f). Tu skalt fästa them (dvs. de båda onyxstenarna med Israels söners namn) vppå axlanar på (den öfversteprästerliga) lijffkiortelen. 2 Mos. 28: 12 (Bib. 1541; öfv. 1893: du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken). Lind (1749, under achsel). Lange Klemm 91 (1853). En kort frambyst visar att axeln skall sänkas vid halsen. Lindewall Tillskär. 11 (1899).
3) (numera knappast br.) hippol. i fråga om hästar. Bröstet framtill, dess öfre del kallas Hästens Axlar. Bure Häst. 6 (1821). (Vid utförandet af denna rörelse) drager hästen inre axeln (bogen) och inre höften tillbaka. Anrep Ridsk. 61 (1862).
4) (föga br.) zool. i fråga om fåglar. Vingknäet, Carpus, består af tvänne paralella och helt korta ben. Detta stället, jämte en liten del af stråken och pennleden kallas ock Axeln, Humerus. Retzius Djurr. 148 (1772).
5) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr SKULDRA i bet. utskjutande stycke å vissa verktyg l. instrument, t. schulter ss. benämning på förträngning på lampglas strax ofvanför lamplågan, eng. shoulder i bet. afsats, utsprång, samt it. spalla, spalletta, framskjutande kant af jord] (knappast br.) landt. å vissa dräneringsdiken: smal afsats å dikets båda sidor hvilken tjänar till stöd för en däröfver lagd grästorfva, hvarigenom ett öppet rör bildas i dikets botten; jfr -AFDIKNING, -DIKE. Den öfra torfvan .. stötes ned i diket, hvarest den hvilar på den smala axel, som lemnades på hvardera af dikets sidor. Bildt Stephens Prakt. afdikn. 165 (1847).
6) [liksom t. achsel i samma anv. eg. öfv. af lat. axilla, hvars bet. ”bladveck”, ”vinkel mellan gren o. stam” torde utgå från detta ords vanl. bet. ”armhåla”; jfr holl. oksel, fr. aisselle, eng. armpit, armhole i botanisk anv.] (föga br.) naturv. = AXILL 2. Axel (bladveck), (lat.) axilla (ala), kallar man den vinkeln, som en i stammen infogad del upptill gör med densamma. Marklin 360 (1818). jfr BLAD-AXEL. — i utvidgad anv., i allm. öfre parti af ett föreningsställe mellan tvenne kroppsdelar l. växtdelar. Marklin 69 (1818).
Anm. En participial afl. -AXLAD ~ak2slad, adj. [jfr ARMAD, -BENT o. -BENAD under BEN m. fl.] försedd med (så l. så beskaffade) axlar, ingår i ssgrna BAR-, BRED-, HÖG-, LÅG-, SMAL-, SNED-, UPP-AXLAD m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: (5) AXEL-AFDIKNING30~020. [jfr eng. wedge-draining med samma bet.] (knappast br.) landt. jfr -DIKE. Bildt Stephens Prakt. afdikn. 164 (1847).
-ARTÄR~02. [jfr anm. vid slutet af ssgrna] anat. = -PULSÅDER. Hartelius Anat. 182 (1867, 1884).
-BAND~2, sbst.2
1) öfver axeln gående band afsedt att uppbära ngt klädesplagg (i sht på kvinno- o. barndräkter). Axel-bandet, som nunnor bruka. Möller (1745, under epaulette). Grekiskt veckadt lif med axelband af atlas och blonder. Sthms modejourn. 1855, s. 46. Förkläde med axelband. Freja 1873, s. 93. Barn-corsett. .. Att knäppas med knappar samt försedd med axelband. Priskur. fr. Cronquist 1898, s. 48.
2) = -GEHÄNG. Hon (dvs. en gratie) stjäl sig, att med dristig hand / Ta bågen från hans (dvs. Apollos) axelband. Franzén Skald. 6: 207 (1840?).
3) (förr) snöre af ylle, silfver l. guld, som af officerare m. fl. bars på vänstra axeln. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under contre-épaulette). Dalin (1850). Derigenom (dvs. på grund af förbudet) bortföllo (under frihetstiden) alla de af generalerne och öfveradjutanterne brukade axelband af guldgaloner såväl som alla andra slags axelband. Spak Upplysn. om uniform. 18 (1890).
4) (föga br.) om på axel af barndräkt fäst band hvarmed sköterskan håller barnet uppe, då det lär sig att gå: ledband. Fallvalk och små axelband / (skänkta) Af den lilla Gudens hand. Dalin Vitt. 6: 231 (1760).
-BAND-GARNERING—1~020. garnering på axelband. Axelbandgarnering af breda spetsar. Sthms modejourn. 1855, s. 69. —
-BEN~2. (axla- Verelius, axle- Bidr. t. Söderm. ä. kulturh., Lex. Linc. (1640, under axilla)) [fsv. axla ben]
1) (numera knappast br.) nyckelben. Gudmund .. gaf sig in vndhr honom (dvs. den som högg till honom med yxan), drabbade för then skuld hugget öfuer axlan på honom, så at Öxeskaftet förr (tog) emoot axlebenet än yxebetet kunde honom skada. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 70 (1597). Sisar .. gaf honom tu stora sår i hufwudet; och klyfde axlabenet sönder. Verelius Götr. 26 (1664; isl. vidbeinid). Weste (1807). Kindblad (1867).
2) (†) skulderblad. Serenius (1741). Lindfors (1815).
3) (numera knappast br.) öfverarmben. Axilla .. Armhol, thet som är vnder axlebenet. Lex. Linc. (1640). Han kände en värk uti vänstra axel-benet, som sträckte sig från armbogen til bröstet på samma sida. VetANH 1: 69 (1780). Os Humeri (Öfverarmbenet, Axelbenet) har ock blifvit kalladt os Brachii. Florman Anat. 1: 383 (1823). G. v. Düben i NF 1: 1372 (1876).
4) (numera föga br.) zool. i allm. till skuldran hörande ben. Lovén Fiskars, amph. o. fågl. respir. 19 (1830; i fråga om fiskar).
-BEN-RING l. -BENS-RING—0~2. (numera föga br.) zool. till -BEN 4: skulderbensgördel. Lovén Fiskars, amph. o. fågl. respir. 19 (1830).
-BETÄCKARE, r. (i Finl.) mil. utmärkelsetecken för musikant i form af en liten kappa som betäcker öfverarmen. Axelbetäckare af ljusblått kläde för 17 signalister. SPF 1858, s. 127. FFS 1891, nr 6, s. 4. —
-BETÄCKNING~020. (fordom) = -STYCKE 2. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under harnois).
-BINDEL~20. kir. Wikforss (1804, under schulterbinde). Wenström o. Lindgren (1889, under shoulderband).
-BLAD~2. (numera mindre br.) skulderblad (äfv. i fråga om djur). Rosenstein Comp. 13 (1736). En ann sitt hufvud kryst längst ner i axelbladen. Bellman 2: 137 (1783). Cosackerne (forma) .. axelbladen (af björnen) .. til Lior för höslåttern. O. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 9. Hartman Husläk. 375 (1828). NF 14: 1352 (1890).
(6) -BLADHINNA. (†) bot. bladsnärp. Axelbladhinna, ligula intrafoliacea, som sitter i bladens axel. Marklin 381 (1818).
-BLODRÖR. [jfr anm. vid slutet af ssgrna] (†) anat. = -ÅDER. Acrel Chir. händ. 209 (1759, 1775).
(6) -BLOMNING. (†) bot. Axelblomning .. när alle .. blomstjelkar .. sitta i bladvecken. Marklin 370 (1818).
-BRED~2. (axle- Lex. Linc. (1640), Verelius Ind. (1681, under hærdimikill), Schenberg (1739)) jfr HÄRDA-BRED, SKULDER-BRED. Nordberg 2: 685 (1740). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark. Runeberg 2: 49 (1848). Han var .. den axelbredaste man. Sehlstedt 1: 104 (1850, 1861). mer l. mindre oeg. Du höga hjeltekraft, du bodde förr i Norden, / högbröstad, senfull, axelbred. Tegnér 2: 129 (1814).
-BREDD~2. bredd öfver axlarna på person l. dräkt; äfv. ss. måttbestämning. Nyström (1794). Axelbredd. Man lägger måttet .. vid halsringningen och för det till det ställe, hvarest ärmen skall fastsys. Freja 1873, s. 119. Det ungefärliga måttet för denna framflyttning (af foten) finnes i axelbredden. Nyblæus Fäktl. 21 (1876). V. Balck i Idr. 3: 141 (1888).
-BRÄTTE~20. (fordom) Men säg mig nu, Fabbe, hvarför somlige vapensmeder göra brättena å pansarets axelstycken raka och förse dem med en smal inre kant? .. Det är sådane smeder, som önska frälset ned i afgrunden. Om fotknekten hakat hellebarden i ett sådant axelbrätte, drar han ryttaren i backen. Rydberg Vap. 35 (1891).
-BUKETT ~02. bukett att fästa på axeln. Freja 1886, s. 21.
(5) -DIKE~20. (föga br.) landt. jfr -AFDIKNING. Kil- eller Axeldiken .. bestå af en smal vattengång, täckt med omvänd grästorf och sedan påfylld med jord. Lundequist Landtbr. 179 (1840, 1855). Bildt Stephens Prakt. afdikn. 156, 164 (1847). SAOB (1870).
-DOK. (†) = -DUK. Scarf .. axel-dok. Serenius (1734, 1757). Night-rail or combing-cloth, axel-dok, puderskjorta. Dens. (1757).
-DRAG~2.
1) (förr) kir. instrument i form af ett blocktyg som användes till att föra en ur led vriden axel i rätt läge. Sedan genom .. Chirurgiske Vetenskapernes upodling i sednare tider, åtskillige förr brukelige Instrumenter blifvit .. uti en Fält-Kista umbärlige; så äro .. the så kallade Flaschenzügen, Axeldrag, Arterie skruf, .. therutur uteslutne. KrigsColl. kungör. 5 April 1780, s. 2.
2) (†) = -RYCKNING; jfr följ. Den Europeiska politiken .. (yttrade sig) i början endast med axeldrag af medömkan och förakt .. öfver Grekernes heliga sak. Franzén Minnest. 2: 283 (1830).
-DRAGNING~20. (numera föga br.) = -RYCKNING. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 2 (1811). Dalin (1850). Den som spörjer efter förklaring af händelsen, får till svar en mimisk axeldragning, uttryckande bland annat, att man med bättre framgång kunnat fråga efter hvad som helst, utom just detta. C. J. Lundbäck i LAH 12: 12 (1873).
-DRYG~2. (numera föga br.) axelbred. Axeldryg .. Härdabred, then som är stark och bred emellan Skulrorne. Spegel Gl. (1712). Den axeldryge Brink. Rudbeck Bor. 19 (1776). Kindblad (1867).
-DUK. (†) kamkofta, puderkappa; jfr -DOK. Serenius (1734, under night-rail).
-DYNA~20.
1) (†) = -KUDDE 1; jfr -PUTA 1. Lind (1749). Möller (1790).
2) = -KUDDE 2; jfr -PUTA 2. Möller (1790). Dalin (1850). SAOB (1870).
-FJÄDER. (†) zool. skulderfjäder. Axelfjädrar, pennæ scapulares, äro de långe, på skuldran och omedelbarligen öfver vingroten sittande fjädrarne. Marklin 202 (1818). Nilsson Fauna II. 1: 277 (1858).
-FRANS~2. (förr) mil. utmärkelsetecken i form af en tät, uppstående frans ofvanpå axeln; jfr -PRYDNAD 2. Utmärkelsetecken: .. för Musikant .. 2 par axelfransar. Mil. förf. saml. 5: 325 (1867).
-GEHÄNG~02. i sht (förr) mil. rem l. band öfver axeln hvari ngt (särsk. vapen) bäres. Oborderat Axel- eller Lijffgehäng. Stämpelförordn. 10 Maj 1687, s. A 4 a. Sina sablar båro de i axell-gehäng. Nordberg 2: 10 (1740). Pelsen, hängande öfver venstra axeln i et juvelsmyckadt axelgehäng, var kantad med zobelskinn. Mag. f. konst 1837, s. 11. Under åren 1788—90 erhöll artilleriet åter sidovapen, nemligen huggare med axelgehäng. Spak Upplysn. ang. bl. vap. 36 (1890). Värjan bäres vid venstra höften i en beslagen läderslida, som hänger i ett band (värj- l. axelgehäng) på högra axeln eller ock i en lifrem eller i ett vanligt koppel. H. W. Westin i NF 18: 1 (1894).
-GREPP~2. i fråga om brottning. H. Ling Tillägg t. tab. 129 (1869, 1880).
-GROP~2. (numera mindre br.) = -HÅLA. C. M. Drake (1697) i Hist. tidskr. 1901, s. 122. Acrel Chir. händ. 232 (1759, 1775). Åkerman Augustin Med.-chir. handb. 179 (1813). Berlin Lärob. 2 (1852, 1884).
-HAFT. (†) = -GEHÄNG. I brynjor utaf stål med huggsvärd ganska store, / Dem de i axelhaft på korta kyllrar bore. J. G. Hallman Vitt. 82 (c. 1756).
-HARNESK~20. (fordom) pansarbetäckning för axeln; jfr -PLATTA, -STYCKE 2. Billmanson Vap. 286 (1882).
-HÅLA~20. armhåla; jfr -GROP. Åkerman Augustin Med.-chir. handb. 199 (1813). Hartman Husläk. 385 (1828). Hartelius Anat. 199 (1867, 1893). G. v. Düben i NF 1: 1372 (1876).
-HÄKTA~20, sbst. Mörka ylledrägten ned ur axelhäktorna hon släpper. Wirsén N. dikt. 268 (1880).
-HÖG~2, sbst. (föga br.) anat. skulderbladets öfre spets, som med en led stöder emot nyckelbenet; jfr SKULDER-HÖG. G. v. Düben i NF 1: 1372 (1876). Skulderblad l. axelblad .. kallas den del af skulderringen, hvilken med en led å ”axelhögen” stöder sig mot nyckelbenet. Därs. 14: 1352 (1890). Anm. G. v. Düben uppgifver i NF 1: 1372 (1876), att namnet axelhög skulle härröra från Florman; i dennes Anat. 1: 376 (1823) användes emellertid blott benämningen ”skulderhögen”. —
-HÖJD~2. skrädd. afstånd(et) från veka lifvet till axelsömmen l. axelns högsta punkt, på rygg- l. bröstsidan l. båda dessa mått tillsammantagna; jfr SKULDER-HÖJD. Lundin Kläds. 6 (1888). Lindewall Tillskär. 10 (1899).
-HÖJNING~20. jfr -RYCKNING. Med en axelhöjning / Nickade den nådiga till afsked. Runeberg 3: 7 (1843). Kindblad (1867).
-KAPPA~20, sbst. (numera föga br.) vid slängkappa hvars flik kan kastas öfver axeln; äfv.: kort rundskuren kappa som hufvudsakligen betäcker axlarna. Almqvist (1842). De guldbroderade långa axelkapporna. Scholander I. 2: 36 (1881).
-KEDJA ~20, sbst. mil. kedja hvarmed på somliga uniformer epåletten fästes, epålettkedja. Skrädd.-tidn. 1895, nr 33, s. 3. —
-KIL~2. tygstycke, infälldt öfver axeln på vissa klädesplagg; jfr -LAPP 2, -STYCKE 1. Möller (1745, under gousset). Lindfors (1815). Första hälften af framstycket (af skjortan) intager 3/16 af kragens vidd, första axelkilen 2/16. Schallenfelds met. 93 (1886). Anm. En oriktig uppgift om att ordet skulle hafva en anatomisk bet. förekommer hos Almqvist (1842) o. har efter honom upptagits af Dalin (1850), Kindblad (1867), SAOB (1870). Påtagligen beror den därpå, att Almqvist missuppfattat den hos Lindfors (1815) förek. öfvers. cuneus humeralis. Liknande misstag har af Almqvist begåtts med afs. på bet. af AXEL-STYCKE.
-KJOL~2. (föga br.) kjol som uppbäres medelst axelband. Framstycket till ett hvitt lif för små flickor från 6 till 8 år, att bäras under kulörta axelkjolar. N. journ. f. damer 1858, s. 124. —
-KLAFF~2.
1) i sht mil. klaff l. slejf, fastsydd l. häktad vid axelstycket på (uniforms)rock samt vanl. försedd med gradbeteckning, nummer l. annan distinktion. Manskläd. A 2 b (1778). SPF 1850, s. 295. Vapenrock med axelklaffar .. nyttjas af officerare och underofficerare, då manskapet bär vapenrock. Tj.-regl. 1885, Bil. 2: 13. Den ene af dem (dvs. poliskonstaplarna) har bokstäfverne C. P. på axelklaffen, centralpolisens märke. Lundin N. Sthm 548 (1889). Spak Upplysn. om uniform. 64 (1890).
2) jfr -BAND 1, -STYCKE 1. Ett lågt rödt lifstycke med axelklaffar, som sticker af mot det hvita linnet. Bildt Italien 29 (1896).
-KLÄDE~20. (axla- Verelius Götr. 227 (1664), axle- Lex. Linc. (1640, under humerale), Verelius Ind. (1681, under haukull))
1) (†) (kort) kappa utan ärmar. (Käringen) hade öfwer sig en päls och itt gammalt axlakläde. Verelius Götr. 227 (1664).
2) (fordom) om en del af munkdräkten: skapular. Nu framträdde abboten; novisen afkläddes novisdrägten och ikläddes munkkåpan, munkhättan och axelklädet (scapularium), ett tygstycke, som hade någon likhet med våra messhakar, men var kortare och smalare. H. Hofberg i Läsn. f. folket 1877, s. 68. —
-KNAPP~2, sbst. knapp på axeln af ett klädesplagg. Dalin (1850). Kindblad (1867).
-KNOTA~20, sbst. (numera föga br.) öfverarmbenets ledhufvud; axelns yttersta del, som bildas af detta; jfr -KNÖL, -KOTA. Delinquenten upphänges på armarne, sedan de först blifvit på ryggen sammanbundne, och derefter bakvändt uppdragna, så att axelknotorne omvridas i deras ledgångar. Leopold 3: 264 (1799, 1816). En .. framböjd person är mest hoptryckt kring halsen och kortare der än öfver axelknotan. Lange Klemm 92 (1853).
-KNÖL~2. (föga br.) axelns yttersta del; jfr -KNOTA, -KOTA. Man lägger måttbandet midt fram vid klädningslifvets nedre kant och mäter snedt uppåt till axelknölens högsta punkt. Lundin Kläds. 6 (1888).
-KOTA~20. (föga br.) axelns yttersta, upphöjda del; jfr -KNOTA, -KNÖL. Axelsömmens .. naturliga läge är midt för fördjupningen nedanför axelkotan. Lindewall Tillskär. 8 (1899).
-KRUS~2. (förr) krus l. krås (på klädesplagg) som betäckte axeln. Visst är den Spansk, / Den drägten: axelkrus och hatt med fjäder / Och liten kappa. Franzén Skald. 5: 83 (1836).
-KUDDE~20.
1) (†) kudde (i en säng) som ligger under (hufvudet o.) axlarna; jfr -DYNA 1, -PUTA 1. Wikfors (1804, under achselküssen). Heinrich (1814).
2) kudde som fästes på axeln för att lättare kunna bära ngt; jfr -DYNA 2, -PUTA 2.
-KVARD. (axle- Ench. (1652), axleqwaal Wollimhaus Syll. (1649, under limbus)) (†) bräm på axeln af ett klädesplagg. Ench. (1652). särsk. mil. = -KLAFF. Åtta st. små Messings Knappar .., nemligen 3. st. i hvardera armen under oppslaget, och 2:ne vid Axelqvardarne. Förordn. ang. ryttares beklädn. 6 Dec. 1727, s. 3. —
-KÅPA. (†) korkåpa, mässkjorta. Lind (1749). Möller (1790). Heinrich (1814).
-LAPP~2.
1) (numera bl. i Finl.) mil. = -KLAFF 1. Axellapparne måste vara af Monderingsråckens grundfärg. SP 1809, nr 9, s. 1 (i fråga om tyska förh.). SPF 1833, s. 418. Tabell öfver beklädnad .. för Finska Dragonregementet .. Till gradtecken å axellapparne .. bred guldgalon. FFS 1891, nr 6, s. 4.
2) tygstycke, insydt öfver axeln på vissa klädesplagg; jfr -KIL, -STYCKE 1. Der (dvs. i likkistan) hittades jemväl två runda axellappar af silke broderade med guldtråd. Brunius Sk. k. 671 (1850). Axelsömmarne döljas under axellappar. Freja 1885, s. 167. —
-LED~2, r. anat. led(en) mellan skulderbladet o. öfverarmbenet. N. Gissler i VetAH 29: 359 (1768). Florman Anat. 1: 439 (1823). Axel-leden är den friaste led (kul-led) i menniskokroppen. Hartelius Anat. 43 (1867, 1884). Vingarna (hos pingvinerna) sakna pennor och tumme, äro förkrympta och kunna jämföras med läderflikar, rörliga blott i axelleden och tätt beklädda med små, .. ofullkomliga fjädrar. C. R. Sundström i NF 12: 1293 (1888).
-LINJE~20, sbst.2 särsk.
1) om den linje som betecknas af axlarnas längdriktning. Smdrg af ex.-regl. f. cav. 1807, 2: 8, 10. Skrifraderna bli parallela med axellinjen. Holmqvist Skrifning 11 (1890).
2) skrädd. vid teckning för tillskärning: linje som begränsar ryggstycket o. framstycket upptill, emellan halsringningen o. ärmhålet. Skousgård Måttagn. 17 (1882, 1892).
-LUXATION~102. med. axelledens luxation. Björkman (1889).
-LÄNGD~2, sbst.2 (mindre br.) skrädd.
1) = -HÖJD. (Klännings-)Lifvets hela axellängd. Detta mått .. beskrifver en linie från den bakre midten af lifvets slut öfver axeln, hvarest den är högst, ända till lifvets slut i den främre midten. Freja 1873, s. 120.
2) om axelns längd, dvs. afståndet från halslinningen till ärmsömmen. Skousgård Måttagn. 9 (1892).
-MUSKEL(N)~20. om den muskel som omgifver axelleden: deltamuskeln. Dalin (1850, under axel). C. Lemcken i Idr. 2: 192 (1887). Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 28 (se sp. 2756 öfversta stycket).
-NERV~2. [jfr anm. vid slutet af ssgrna] anat. en viss af axelns nerver (nervus axillaris). Acrel Chir. händ. 233 (1759, 1775). Sönnerberg Loder 676 (1799). Hartelius Anat. 231 (1867, 1884).
-PLAN~2, sbst.2 n. plan som tänkes lagdt lodrätt gm axellinjen (se d. o. 1). Sidovridning göres (vid intagande af gardställning) åt venster (höger), så att axelplanet blir vinkelrätt mot uppställningslinien. Försl. t. instr. i sabelfäktn. 1890, s. 20. —
-PLATTA~20, sbst. (fordom) på vapenrustning: metallbetäckning för axeln; jfr -HARNESK, -STYCKE 2. Mot medlet af 1200-talet förseddes rustningen med axelplattor (ailettes) af jern för att skydda skuldrorna mot de från hjelmen slintande huggen. Spak Upplysn. ang. bl. vap. 6 (1890).
-PRYDNAD~20.
1) prydnad på axeln af klädesplagg. Vid hufvudändan (i likkistan) hittades tvenne af guldtråd virkade axelprydnader. Brunius Metr. 433 (1836, 1854). Sthms modejourn. 1847, s. 15. S. Göran är klädd i harnesk, har stora sporrar och runda axelprydnader. Brunius Sk. k. 580 (1850). Därs. 676.
2) mil. utmärkelsetecken i form af en frans ofvanpå axeln l. af ett band på öfre delen af ärmen; jfr -FRANS. Mil. förf. saml. 5: 123 (1849). Axelprydnader af svart redgarn. Sv. arméns rangrulla 1859, s. 170 (i beskrifning på Värmlands fältjägarereg:tes uniform).
-PUCKEL~20. (fordom) ett slags puckelformig prydnad på axeln af klädesplagg. Straxt efter århundradets (dvs. 1500-talets) midt försåg man axlarna med höga, styfva, rätt uppstående pucklar ... Senare försvunno axelpucklarna. H. Hildebrand i NF 3: 1494 (1880).
-PUFF~2. Dens. Därs. 1493. Ärmarne rynkas i små puffar på ett slätt foder och afsluta upptill med stora axelpuffar. Freja 1881, s. 83. Det burgundiska i den (dvs. dräkten) skulle då vara den till jacka sammankrympta rocken med axelpuffarne. Weibull Lundag. 29 (1884). Handl. rör. Norbergska målet 2: 60 (1897).
-PULSÅDER~020. [jfr anm. vid slutet af ssgrna] anat. pulsåderstam som förser axeln o. armen; jfr -ARTÄR. Uti hvartdera bröstet gå åtskilliga små pulsådergrenar, som hufvudsakligast upkomma från inre bröstpulsådern (arteria mammaria interna), och från axelpulsådern (arteria axillaris). Sönnerberg Loder 623 (1799). De öfre extremiteternas båda arterer, som successive bära namnen nyckelbens- .. axel- .. och armpulsådern. Thorell Zool. 1: 76 (1860).
-PUTA~20, sbst.
1) (†) = -KUDDE 1; jfr -DYNA 1. Lind (1749).
2) = -KUDDE 2; jfr -DYNA 2.
3) om hvardera af de styfva, på undersidan stoppade läderskifvor som vid sabelfäktning användas att skydda axlarna, förr vanl. utgörande en del af fäktkasken, numera af plastrongen. Försl. t. instr. i sabelfäktn. 1890, s. 145. —
-REM~2. rem öfver axeln; jfr -BAND 1, 2, -GEHÄNG. Serenius (1734, under shoulder-belt). Publ. handl. 11: 26 (1777). Rääf Ydre 1: 66 (1856; i fråga om jaktväska). 2:ne axelremmar af svart läder till hvarje ränsel. FFS 1862, nr 20, s. 20. särsk. om byxhängslen. Byxorna med de af mamma sydda granna axelremmar / visa ännu, der de ligga, rundningen af piltens lemmar. Rydberg Dikt. 1: 102 (1878, 1882).
-REMTYG~02 l. ~20. (förr) mil. Beväringsmanskapets nu i bruk varande axelremtyg må .. förändras till lifrem. Mil. förf. saml. 5: 523 (1858). Spak Upplysn. om uniform. 70 (1890).
-ROS~2, r. prydnad på axeln i form af en ros; jfr följ. Drängarne få väl ha blå färg (till kläder), men måste då hafva en axelros till distinction (för att ej förväxlas med adelsmännen). 2 RARP I. 2: 167 (1720). (På en grafsten fr. c. 1485) är Holger Henriksson .. afbildad med full rustning. .. Denna rustning prydes med runda axelrosor, trebladiga bröstliljor och spetsiga knäbucklor. Brunius Sk. k. 687 (1850). Freja 1873, s. 4. (i fråga om damtoalett).
-ROSETT~02. jfr föreg. Axelrosett till det urringade lifvet. Freja 1873, s. 16. —
-RULLNING~20, sbst.2 i sht gymn. = ARM-RULLNING. På grund af den stora rörligheten i axelleden och med skulderbladet kunna vi .. svänga (rulla) armen i en krets (kägelformig rörelse), som innesluter ett halfklot (axelrullning). Wretlind Läkareb. 2: 38 (1894).
(1 b) -RYCKNING~20. Den förnäma axelryckning, hvarmed man anser somliga saker under sin värdighet. Törneros Bref 2: 154 (1827). I Divanen .. rönte mina yttranden först axelryckningar och småningom motsägelse och öppna ogillanden. Palmblad Nov. 2: 116 (1841). Världsmannens tviflande .. axelryckning. Levertin G. III 251 (1894). Axelryckningen, för att uttrycka: ”Ja' bryr mej inte om'et!”, ”Ja' kan inte hjälpa't”, ”Omöjligt”, ”Ingenting alls” m. m., är icke .. någon allmän svensk sed. Cederschiöld Skriftspr. 185 (1897). ”Nå, hva' var det nu vi gafflade om!” afbröt kapten Strand, så fort denna, enligt hvad hans otåliga axelryckningar utvisade, öfverflödiga ceremoni (dvs. presentationen) stökats undan. Jansson Gamla gastar 61 (1902).
-RÖRELSE~200, sbst.2 särsk. gymn. Ling S. arb. 3: 644 (1820).
-SCHAL~2. mindre schal som täcker endast hals o. axlar. Fyris 1894, nr 1, s. 4. Priskur. fr. Cronquist 1898, s. 40. —
-SKINN~2. En tröja af grått vadmal med röd ståndkrage och axelskinn. Mentzer Cellf. 109 (1878).
-SKUBBNING ~20. (föga br.) jfr uttr. SKUBBA SIG. (Pedellen) gick under axelskubbning och gäspningar att öppna dörren till salen. Scholander I. 2: 80 (1881).
-SKÄRP~2. i sht (förr) mil. skärp som går öfver axeln. Swedberg (c. 1730) enl. Weibull Lundag. 27 (1884). Stålklädda .. Stridsmän, försedde med blå och gula .. axelskärp. Rothlieb Matr. 56 (1818). Marskalkar med blågula axelskärp. Upps. univ. fyrahundraårs jub. 33 (1879). Tj.-regl. 1889, s. 57. —
-SLEJF~2. i sht mil. (galonerad) remsa af tyg (l. ock en fin kedja) som tjänar att fästa epåletten vid axeln; epålettslejf. Epåletter med tillhörande axelsleiffer. Mil. förf. saml. 5: 140 (1846). Wenström o. Lindgren (1889, under shoulder-strap).
-SMAL~2. (axle- Lex. Linc. (1640, under humerus)) (mindre br.) smal öfver axlarna. —
-SNODD~2. Riddrägt med axelsnodder. Freja 1873, s. 54. —
-SNÖRE~20.
1) snöre som bäres ss. prydnad på axeln; jfr -BAND 3. Widegren (1788). Galonerad frack med axelsnören (s. k. aiguiletter). C. G. Wrangel i Tidn. f. idr. 1882, s. 165 (i fråga om betjänings livré). Cavallin Kipling Wi 2 (1897).
2) (förr) mil. (i pl.) på vissa kavalleriuniformer: från axeln nedhängande snören, afsedda att användas vid furagering (i sht till att bunta hö med). Almqvist (1842). Kindblad (1867).
-SPETS~2. skrädd. fram- o. ryggstyckets yttre, öfre spets. Klemm Lange 102 (1853). Nu är(!) sid- och framstyckets alla ställpunkter gifna, utom sid- och axelspets, som regleras med ärmhålsvidden. Lindewall Tillskär. 10 (1899).
-SPJÄLL~2. (mindre br.) = -KIL. Wikforss (1804, under achselstück). SAOB (1870).
-SPÄNNE~20. (axla- Var. rer.) Spinter(,) axla spenne. Var. rer. 20 (1538). Rydberg Gudas. 204 (1887). De ovala axelspännena uppburo ett bröstgehäng af kedar. Atlas öfv. Finland 31: 28 (1899; i fråga om finska kvinnodräkter fr. 11—1300-talen).
-STUDS~2. (hvard. o. skämts.) = -RYCKNING. Han skrifver på mot knäet med en nonchalant axelstuds och höjning af ögonbrynen. SvD(L) 1898, nr 15 B, s. 2. —
-STYCKE~20.
1) den del af klädesplagg osv., som täcker axeln. Axel-stycket på et lintyg. Möller (1745, under epaulette). Brasdor's bandage med en förbättring af Evers .. består af 2 axelstycken af läder .. hvardera 6 1/2 tum långt och 2 tum bredt. Åkerman Augustin Med.-chir. handb. 179 (1813). Schallenfelds met. 90 (1886). Hon var klädd uti en öppen ljus toalett ... De vida ärmarna voro med en blodröd rosett uppfästa vid axelstycket. Ahrenberg Vår landsm. 104 (1897).
2) (fordom) den del af rustning som betäckte axeln, pansarbetäckning för axeln; jfr -HARNESK, -PLATTA, AXLING, SPANGEREL. Wikforss (1804, under schulterstück). Ofvanpå harnesket fästes axelstyckena .. medelst stålstift .. eller remmar. Uppf. b. 6: 114 (1875). Rydberg Vap. 34 (1891; se under -BRÄTTE). 3) (†) mil. epålett. Almqvist (1842). Dalin (1850). Kindblad (1867). Anm. Se anm. under -KIL.
-STÖD~2. gymn. Höga bålstöd äro antingen axelstöd eller skulderstöd. Ling Regl. 56 (1836).
-SÖM~2, r. skrädd.
1) öfver axeln gående söm som förenar fram- o. ryggstyckena på klädesplagg. Möller (1745, under epaulette). Manskläd. A 3 a (1778). Berg Handarb. 1: 30 (1873).
2) armhålssöm. Rockärmen brast vid axelsömmen. Heidenstam Karol. 2: 224 (1898).
-TAFT. (axle- Swedberg Schibb. 267 (1716)) [jfr ä. d. axeltaft] (†) (lös) krage, schal l. skärp att kasta öfver axeln; jfr HALS-TAFT. Att kiöpa sig Helgdagzkåpa, Axeltaft, Spetzar (osv.). Samlaren 1892, s. 78 (i handl. fr. c. 1690). (Eng.) Tippet, .. axel-tafft som Engelska kyrkans förnämare presterskap draga, epitogium. Serenius (1734). Deleen (1806, under tippet).
-TRÄNS~2. mil. träns på vissa uniformers axelstycken. Vapenrock med axeltränsar .. nyttjas af manskap i fält. Tj.-regl. 1885, Bil. 2: 11. PT 1895, nr 90 (A), s. 2. —
-VECK~2.
1) om vecket mellan öfverarmen o. kroppens sida; jfr ARMVECK 2. I det j sänken (gevärs-)mynningen midt på Man, och förer anslaget til kindbenet med ändan emot axelveket ... Regl. f. inf. 1751, s. 71. G. v. Düben i NF 1: 1372 (1876). Hon stod tyst, med hufvudet lutadt emot hans axelveck. Lundegård Prom. 1: 208 (1893).
2) skrädd. veck vid axeln (på klädesplagg). N. journ. f. damer 1860, s. 88. —
-VIDD~2, sbst.2 skrädd. Axelvidd. I stället för att föra måttet under armen öfver bröstet, såsom vid lifvets öfre vidd, föres det till peleriner etc. kring hela öfre delen af kroppen, armarne inbegripna. Freja 1873, s. 120. —
-VINGE. (†) zool. benämning på öfverarmpennor o. skulderfjädrar hos fåglar. Axelvinge, parapterum, skuldersegel, skrifpennor, flygpennor af tredje ordningen, bivinge, .. förlängde bakåt riktade, i öfverarmen eller skulderbladet eller vinghålan fästade vingpennor, som ofvanpå oftare mer eller mindre betäcka den sammanlaggda vingen. Marklin 205 (1818).
-ÅDER~20. [jfr anm. vid slutet af ssgrna] (numera föga br.) anat. om nyckelbensvenen, vena subclavia. Lefwerådran .. hafwer sin Begynnelse af Axelådran, och sträker sig in til Armbogen. I. Erici 1: 131 (c. 1640). Axelådern ((vena) axillaris) upstår af föreningen imellan skulderbladets, samt öfver- och underarmens djupare blodådror. Sönnerberg Loder 649 (1799). Dalin (1850).
-ÖPPNING~20, sbst.2 (föga br.) skrädd. ärmhål. Sthms modejourn. 1846, s. 96.
B (†): AXLA-BEN, -KLÄDE, -SPÄNNE, se A.
C (†): AXLE-BEN, -BRED, -KLÄDE, -KVARD, se A.
-NYCK. (†) axelryckning. (De) alt besköna och vrsäkta medh en wälskan axlenyk. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. B 1 a (1587).
-SMAL, -TAFT, se A.
Anm. Ordets anv. i ssgrna -ARTÄR, -BLODRÖR, -NERV, -PULSÅDER, -ÅDER är i viss mån oeg. (jfr 6) o. beror på inverkan af lat. axilla, axillaris (se AXILL 1, AXILLÄR 1).
Spoiler title