SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AZALEA as1ale3a2, äfv. 1040, stundom at1s-, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er; l. (mindre br.) AZALÉ (Hartman Excurs.-flora 34 (1846), SDS 1901, nr 107, s. 2), as1ale4, stundom at1s-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. azalie, azalea, eng. azalea, fr. azalée, azalea; af nylat. azalea (Linné), af gr. ἀζαλέος, torr. Växtens namn har afs. därpå, att den växer i torr jordmån; jfr Linné Philos. bot. 185 (1751)]
(individ l. art af) det till naturliga familjen Ericaceæ hörande växtsläktet Azalea Lin.; vanl. i fråga om vissa ss. prydnadsväxter odlade utländska arter, särsk. A. indica Lin., fjällros. De Indiska Azaleerna, som under vintern behålla sina blad. Ericsson Blomsterodl. i boningsrum 43 (1855). Den första azalean kom år 1680 till Holland. A. Pihl i Sv. trädgårdsfören. tidskr. 1879, s. 100. Det hvita trädgårdshuset / Kan du ej än det se? / Der glöder azalea, / Der doftar rose de thé. Snoilsky 3: 65 (1883). Azaleorna utgöra egentligen blott en artgrupp af Alpros-släktet. Laurell Träd o. buskar 8 (1891). — (mindre br.) om den i Sv. inhemska arten A. procumbens Lin., (fjäll)krepling, fjällmyrten. Hartman Excurs.-flora 34 (1846). Hemberg Från Kola 88 (1902).
Anm. Af azalea har bildats färgnamnet azalein ss. beteckning för en af salpetersyrad rosanilin bestående form af anilinrödt. P. T. Cleve i NF 1: 775 (1876; se under ANILIN-RÖDT). Ekenberg (o. Landin) 310 (1890).
Ssgr: AZALEA-GRUPP1030~2. —
-HYBRID~02. A. Pihl i Sv. trädg.-fören. tidskr. 1882, s. 29. —
-VARIETET~1002. De talrika och i nästan alla färger utom den blå förekommande azalea-varieteterna ha redan länge intagit ett särdeles framstående rum bland prydnadsväxter för kalljord, växthus och .. boningsrum. A. Pihl i Sv. trädg.-fören. tidskr. 1879, s. 98.
Spoiler title