SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BÄLGA bäl3ja2, v.2 -ade ((†) pr. ind. sg. -er Kolmodin QvSp. 1: 103 (1732; rimmande med sväljer); ipf. bäljde GHT 1897, nr 14, s. 2). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. bälga i se, fylla buken genom glupskt ätande o. drickande, äta, dricka med glupskhet, bälga, glo stint, vränga ut ögonen så mycket som möjligt, äfvensom d. bælge, isl. belgja, uppblåsa, bringa att svälla; af samma rot som BÄLG]
1) (hvard.) i stora massor inmundiga (ngt, i sht en dryck); företrädesvis i förb. bälga i sig (se nedan). Bällgia i Buken fullt opp, og dundra så Nätter, som Dagar. Warnmark Epigr. L 3 b (1688). Lundegård DrMarg. 2: 214 (1906). Att bälga vin, .. det dugen I dess bättre till. Högberg Storf. 157 (1915).
2) [jfr isl. belgja augun] i fråga om hvälfvande med ögonen; bl. i ssgr o. i uttr. bälga ut med ögonen (se nedan).
Särsk. förb.: BÄLGA I SIG10 4 0. jfr 1. Bälga i sig öl. Kolmodin QvSp. 1: 103 (1732).
BÄLGA UT. (†) till 2; bl. i uttr. bälga ut med ögonen, hvälfva ögonkloten, vränga ögonen ut o. in, blänga. Kapellanen (C. Danielis) .. skulle .. bälgat ut med ögonen som en rasande. Hagström Herdam. 2: 499 (cit. fr. 1660).
Ssgr (till 2): BÄLG-ÖGD, p. adj. (föga br.) som har stora, utstående ögon. Björkman (1889).
-ÖGON, pl. (föga br.) stora, stirrande ögon, ”gluggar”. Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content