SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BÄFVER 4ver, sbst.1, i bet. 1 m. l. r., i bet. 24 r. l. m. ((†) n. HFinlKamF 1: 135 (1531; i bet. 2)); best. -n ((†) bäfren Fosz 564 (1621), Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 29 (1852); bäfveren Fosz A 5 b (1621), Fischerström 4: 154 (1792)); pl. bäfrar 3v-rar2, stundom (i sht i Skåne) 40.
Ordformer
(befver (bef(f)u-) 15311648; se vidare under BÄFVERGÄLL)
Etymologi
[fsv. bäver; liksom d. bæver af mnt. bever, etymologiskt identiskt med BJUR, sbst.1 (se vidare den etymol. afd. under d. o.)]
1) (den i Sverge numera utrotade) gnagaren Castor fiber Lin. (o. dess amerikanska varietet Castor canadensis Kuhl); zool. äfv. allmännare, om hela gnagarsläktet Castor Lin.; jfr BJUR, sbst.1 Helsingius F 8 a (1587). Här hade Bonden skjutit en liten bäfver, jag frågade, hvad bäfvern äter? svarades björkbark, tallbark, rönbark, men hälst aspbark. Linné Ungd. 2: 34 (1732). Bäfvern är stor som en medelmåttig hund, har en platt naken svans och korta ben; på bakfötterna har han en simhud mellan tårna. Berlin Lsb. 69 (1852). Otrolig möda kostade det bäfrarna att tillreda sin bostad, och man har däraf ordstäfvet: ”flitig som en bäfver”. Modin GTåsjö 203 (1916). — särsk. i utvidgad anv., om olika bäfvern närstående l. om bäfvern erinrande djur; i ssgrna DESMANS-, HAFS-, SUMP-BÄFVER m. fl.
2) bäfverskinn; numera bl. ss. ämnesnamn. 1 littith beffuer. HFinlKamF 1: 135 (1531). HB 3: 224 (1644). (Gösta Berling) bar en päls af finaste bäfver. Lagerlöf Berl. 1: 69 (1891).
3) ett slags ylleväfnad som utgör en imitation af bäfverskinn. PrHb. 1: 169 (1884).
4) om en blandning af bäfvergäll o. olivolja resp. om flytande bäfverfett; i ssgrna KLÄCK-BÄFVER, KVICK-BÄFVER.
Ssgr (i allm. till 1): BÄFVER-BO, n. jfr -HUS, -HYDDA. Dalin (1850).
-BÄR. (frukt af) växten Rubus castoreus Læst. Nyman VäxtNatH 2: 65 (1868). Fries Ordb. (c. 1870).
-BÄRS-ÖRT. bot. Nyman VäxtNatH 2: 64 (1868).
-DAMM, r. l. m. af bäfrar byggd damm. Kalm Resa 3: 228 (1761).
-DJUR.
1) (†) = BÄFVER 1. Doch är en Vnderligh tingh medh bäfwer Diuren, at ther the weeta Aspe skogen när till Ååen liggia, .. tå gå the hopetaalz i Aspe skogen gnaga trään omkull med sina tänder. Leinberg VLand 6: 6 (1674). Oedman Bahusl. 298 (1746).
2) zool. gnagare tillhörande familjen Castoridæ Wagn. Nilsson Fauna 1: 330 (1847). Lilljeborg Däggdj. 340 (1871).
-FETT. (i sht förr inom medicinen användt) fettämne som erhålles från bäfver; särsk. om dyl. fett från bäfverns analkörtlar. PH 11: 276 (1777). Berlin Farm. 1: 183 (1849). Lindgren Läkem. 56 (1918).
-FISKE. (numera mindre br.) om bäfverfångst (med nät o. d.) i vatten. Linné Ungd. 2: 333 (1734). JmtFmT 3: 14 (1902).
-FÅNGST. jfr -FISKE, -FÄNGE 1, -JAKT. Fischerström 4: 145 (1792).
-FÄLL. afdragen, ogarfvad hud af bäfver. NF 2: 1439 (1878).
-FÄLLA. vid bäfverfångst använd fälla. Kalm Resa 2: 324 (1756). Ekman NorrlJakt 217 (1910).
-FÄNGARE. (†) = -JÄGARE. VetAH 1756, s. 221. Fischerström 4: 153 (1792).
-FÄNGE. (†)
1) bäfverfångst; stundom: sätt att fånga bäfver; äfv. konkret. Barckhusen Cotossichin 99 (1669). Till bäfver-fänge brukas saxar, tenor, och nät. Nordholm Djurf. 35 (1749). De förnämsta Bäfver-fängen, äro följande: Nät bindas (osv.). VetAH 1756, s. 215. (En person dömdes till) sin andels afstående i Bäfver-fänget i Rotån. NorrlS 94 (1798).
2) inrättning för bäfverfångst. Hemgrafven (i Medelpad), en elf, som 1771 hade det enda Bäfver-fänget. Dybeck Runa 1842—43, 1: 19. —
-GÄLL, se d. o. —
-HATT. hatt förfärdigad af till filt beredt bäfverhår, kastorhatt. Fine bäfver hattar. OxBr. 11: 693 (1637). Fröding Guit. 61 (1891).
-HUS. jfr -BO. Nordholm Djurf. 36 (1749). Ekman NorrlJakt 213 (1910).
-HYDDA. jfr -BO. Lilljeborg Däggdj. 370 (1871).
-HÅR. ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642).
-JAKT. jfr -FÅNGST. Barckhusen Cotossichin 93 (1669).
-JÄGARE. jfr -FÄNGARE. Nilsson Fauna 1: 418 (1847).
-KOLONI. jfr -SAMHÄLLE. Enligt säkra uppgifter, (meddelade mig för 14—15 år sedan), voro redan då i hela norra Lappmarken alla Bäfver-kolonier förstörda. Nilsson Fauna 1: 417 (1847).
-KÖTT. Bäfverkött uppätes, är fett såsom svinkött och har en behagelig smak. Nordholm Djurf. 37 (1749).
(2) -MÖSSA. mössa af bäfverskinn. BoupptVäxiö 1856.
-NÄT. nät för fångande af bäfver. Nordholm Djurf. 36 (1749). Ekman NorrlJakt 218 (1910).
-PUNG. (†) bäfvergällspung. Nordholm Djurf. 37 (1749).
-PÄLS. särsk. till 2: päls af bäfverskinn. Hedenstierna FruW 115 (1890).
-RÅTTA. zool.
1) bisamråtta (se d. o. 2). Holmgren Däggdj. 269 (1865).
2) den i Sydamerika hemmahörande gnagaren Myopotamus coypus Geoffr., sumpbäfver. Thorell Zool. 2: 134 (1861).
-SAMHÄLLE~020 l. ~200. jfr -KOLONI. Lilljeborg Däggdj. 366 (1871).
(jfr 2) -SKINN. GR 3: 155 (1526).
-SLÄKTE(T). zool. gnagarsläktet Castor Lin. Nilsson Fauna 1: 198 (1820).
-STJÄRT. (numera mindre br.) bäfversvans. The .. bäffuerstierter j oss szände. GR 16: 170 (1544). Heinrich (1814).
-STOCK. (förr) ett slags giller för fångande af bäfver på land. Han hafwer .. 50 befwerstockar in på fiellet. ÅngermDomb. 20/1 1648, s. 144. Ekman NorrlJakt 474 (1910).
-SVANS. Dalin (1850).
-TRÄD. bot. det i Nordamerika hemmahörande trädet Magnolia virginiana Lin., hvars bark gärna ätes af bäfrar. Kalm Resa 2: 324 (1756).
-ULL. jfr -HÅR. ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642). Ymer 1905, s. 161. —
-VÅNA. (†) jfr -NÄT. (En ägare hade den andre) ovetande vitjat samfäldta bäfvervonor. NorrlS 94 (1798).
Spoiler title