SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖN 4n, sbst.1, r. l. f.; best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er32; förr ngn gg äfv. BÖNA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (möjl. äfv. att hänföra till sg. bön).
Ordformer
(bönn GR 7: 72 (1530: bönnfellige). böna ConsEcclAboP 295 (1659). bönor, pl. JPGothus MStiernfelt C 3 b (1644), BtFinlH 2: 327 (1670))
Etymologi
[fsv. bön, motsv. d. bøn, isl. bœn, bón (hvaraf eng. boon), feng. bēn; besläktadt med gr. φωνή, ljud (se FONETIK)]
1) bedjande, ödmjuk anhållan l. begäran (om ngt); äfv. konkretare, om de ord hvarmed man beder om ngt. Rikta, ställa en bön till ngn. Jag har en bön till dig. Höra, lyssna till, bevilja, villfara, uppfylla, afslå ngns bön. Han lät icke beveka sig af några böner. En ödmjuk, innerlig, uppriktig bön om hjälp, förlåtelse. Nu är min bön (till dig) att du kommer snart. GR 1: 25 (1521). Efter theres underdånige ödhmiuke och idkne bön blef bevilliget. RA 3: 94 (1593). Han har gjort det på min bön. Dalin (1850). — jfr AF-, FÖR-BÖN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Böön är dyraste kiöpet .. (dvs.) Intet kiöpes dyrare än medh Böön. Grubb 78 (1665). Wed böön och gåfwa, bör en Domare sofwa. Dens. 598.
b) i vissa numera obr. uttr.: falla till bön(en) l. böner, se FALLA II 7 b. — hvarken lön eller bön, se LÖN. ngn får bön för sig, man beder l. fäller en förbön för ngn. The finge bön for sich, at the behölle liffuet. OPetri (1525) i SthmTb. 1: 70. Svart G1 98 (1561).
c) (†) om frieri. En friare borde .. (i ä. tid) alltid först vända sig till flickans fader eller målsman och hos honom framställa sin ”bön”. Strinnholm Hist. 2: 530 (1836). — jfr BÖNEMAN 1.
d) (†) öfvergående i bet.: det hvarom man beder (jfr 2 a γ). Bonden ärhölt sin bön. Kling Spect. N 4 b (1735).
2) om hänvändelse till Gud (helgon, fetisch o. d.).
a) handling(en) att bedja; bedjande, åkallan. Förrätta, göra, äfv. hålla (sin) bön. Innesluta ngn i sin(a) bön(er). Bedja en bön (jfr b). En varm, innerlig, brinnande bön. Försjunken l. försänkt i bön. Uppsända brinnande böner till Gud. Helias .. badh ena bön ath thet icke skulle reghna. Jak. 5: 17 (NT 1526). War migh nådheligh, och hör mina böön. Psalt. 4: 2 (Bib. 1541). Bönen är hjertats uplyftande till Gud, under känslan af våra behof, under förtröstan till hans nåd och magt samt öfverlemnande åt hans styrelse. Ödmann StrFörs. II. 2: 160 (1803). Paulus och Petrus knäföllo och knäpte händerna till bön. Rydberg Sägn. 33 (1874). — jfr AFTON-, FÖR-, MORGON-BÖN m. fl. — särsk.
α) i ordspr. Flijtigh Böön är halfwa Studier. Grubb 209 (1665). Syndigh böön blijr aldrigh hörd. Dens. 613.
β) om offentlig l. af flera personer gemensamt förrättad andaktsöfning; andakt; kortare (morgon- l. afton)gudstjänst; andaktsstund. Hålla, förr äfv. hafva bön. Prästen förrättade bönen. Det ringde till bön. Församblingen hadhe bön till gudh för .. (Petrus) vthan återwendo. Apg. 12: 5 (NT 1526). Tå wij gingom til bönen. Därs. 16: 16 (Bib. 1541; NT 1526: till ath bidhia). Om någon Helgedag infaller på Mån- eller Tijsdagen, tå blifwer allenast Bön om Onsdagen. Kyrkol. 2: 7 (1686). När man går så här två gånger om dagen i rigtig bön (vid Medevi brunn), så kan man alls inte behöfva att göra bön för sig sjelf sängdags. Knorring Axel 2: 77 (1836). Korum eller Bön skall, vid samlad trupp, kompani-vis förrättas alla dagar, morgon och afton. TjReglArm. 1858, 1: 6. — jfr AFTON-, JUL-, MORGON-, NYÅRS-BÖN m. fl.
γ) (†) öfvergående i bet.: det hvarom man beder (jfr 1 d). (Vi) wetom .. ath wij the böner haffuom som wij haffuom bidhit aff honom. 1Joh. 5: 15 (NT 1526; Bib. 1917: att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön). Schulthess (1885).
b) konkretare, om de ord hvarmed man beder; böneformulär. Läsa en bön. Rabbla böner. Först lääsz presten thenne böön. OPetri Hb. E 3 a (1529). När så fordras, at någon ny Böön skal författas .., tå bör Erchiebiskopen .. henne på reen Swenska .. sammansättia. Kyrkol. 12: 2 (1686). Jag kan alla de böner vi läst med mor. Karlfeldt FridLustg. 140 (1901). — jfr AFTON-, KRIGS-, KYRKO-, MORGON-, NATTVARDS-BÖN m. fl. — särsk.
α) om bönen fadervår l. om hvarje särskild afdelning af denna bön. Herrens bön. Första, andra osv. bönen. Cat. 1572, s. B 4 a. De sju bönerna i Fader Vår. Dalin (1850).
β) (skämts., †) i fråga om kortspel. Läsa sjn dagliga Bön i Boken, Klöfwer og Rvter. Warnmark Epigr. L 3 b (1688).
3) om besvärjelseformel. Läsa böner öfver ngn. (Trollkonan) wille .. inthet uthsäija hwar hon så kraftiga bönor hadhe lärdt. BtFinlH 2: 328 (1670). — jfr HÄXERI-BÖN.
4) (hvard., skämts.) eufemistiskt för: ed, förbannelse. Läsa böner öfver ngn l. ngt, svära öfver ngn l. ngt. (Vid) utsigten att ligga i dyningen och sqvalpa hände möjligen att några mindre heliga böner undsluppo oss. TIdr. 1897, s. 43. jfr: Jag bet i läppen, vild af svartsjuk vrede, / och mumlade små böner till den lede. Fröding NDikt. 116 (1894).
Ssgr: A: BÖN-ANDAKT, se C.
(2 b) -BOK, pl. -böcker. (bön- 1657 osv. böna- 15931671. böne- 15411889) [fsv. böna bok]
1) bok som innehåller böner (särsk. böneformulär för enskild andakt). Ingen Bönebook kan någhon tijdh funnen warda, then j så måtto må lijknas widh Psaltaren. FörsprPsalt. (Bib. 1541). särsk. (numera företrädesvis hvard.) bildl., i uttr. ta(ga), äfv. falla l. krypa (förr äfv. bereda sig) till bönboken, (ödmjuka sig o.) bedja (resp. bereda sig på att bedja) om ngt (i sht om nåd l. förlåtelse), krypa till korset; jfr FALLA II 7 b. See nu kommer Fougden Manstark och wreed, / Til Böneboken tu nu tigh bereed. Chronander Surge F 7 a (1647). Om Curt ej tar skeden i vackra handen och kryper till bönboken, så får han erfara Hans Maj:ts vrede. Crusenstolpe Mor. 2: 68 (1840). (De) togo till bönboken i ändamål att förmå mig att i godo uppgöra saken. Cronholm Minnesbl. 200 (1908).
2) [jfr motsv. anv. af BOK, sbst.2, o. sjätte Mose bok (se BOK, sbst.2 1 a η); jfr äfv. BÖN, sbst.1 2 b β] (i vissa kretsar, starkt hvard. o. skämts.) om kortleken. Ett .. vittnesbörd om kortspelets popularitet är den mängd binamn som kortleken erhållit — soldatens bönbok (m. m.). SvD 1902, nr 16, s. 8.
(2 a) -DAG. (bön- 1657 osv. böne- 15301923. böno- 1734) för offentlig bön o. gudstjänst särskildt afsedd dag; särsk. dels (i fråga om ä. förh.) om hvar o. en af de fyra dagarna mellan bönsöndagen o. Kristi himmelsfärdsdag, ”gångdag”, dels om dag (i den sv. kyrkan i ä. tid i regel söckendag, efter år 1807 alltid söndag) som af regeringen förordnas att högtidlighållas med särskildt högtidlig gudstjänst o. bön i kyrkorna. Första, andra, tredje, fjärde böndagen. OPetri 2Post. 96 a (1530). GR 16: 379 (1544). Om fredaghen som war then almenliga Bönedagen .., anammade hon .. Sacramentet. NBenedicti KSoop D 3 a (1624). Om någon .. (begår) excesser .. om afton, emot (dvs. dagen före) .. Faste- och Bönedagar, .. Så skal en sådan böta .. dubbelt. Schmedeman Just. 335 (1664). Vi (fira) inom vår kyrka .. årligen fyra af öfverheten påbjudna allmänna s. k. ”tacksägelse-, faste-, bot- och böndagar”, eller korteligen böndagar. Fehr Und. 84 (1894).
-DAGS-PATENT. (†) böndagsplakat. RP 3: 87 (1633). Thyselius Bidr. 165 (1636).
-DAGS-PLAKAT. offentlig kungörelse om tid o. predikotexter m. m. för böndag(arna). Kommo böndagzplacater ifrån Swerie at hållas skall 3 Böndagar .. i hela S. Rike, nämbl. 8 Maij, 5 Jun., 3 Julij. ConsEcclAboP 62 (1657).
-DAGS-TEXT. predikotext på böndag. Swedberg BetSvOlycko 23 (1710). Särskilda böndagstexter påbjudas af K. M:t för böndagarna. NF 16: 114 (1891).
(1, 2 a) -FALL. (†) = -FALLAN. GR 7: 9 (1530). Verelius 28 (1681).
(1, 2 a) -FALLA. (böne- 1684) [y. fsv. bönfallandis, p. pr.; jfr d. bønfalde, äfvensom falla till böner (se FALLA II 7 b)] (företrädesvis i högre stil) ödmjukt o. ifrigt bedja (ngn om ngt); framställa en ödmjuk o. ifrig bön. Bönfalla ngn om ngt. Bönfalla hos, förr äfv. till ngn. RA 1: 479 (1546). (Ridderskapet o. adeln) bönfalle .. till E. K. Maij:tt att (osv.). RARP 8: 261 (1660). (Akademien) har bönfallit hos den högste om ett mäktigt hägn öfver Konungen. Rosenstein 3: 120 (1808). Jag .. bönfaller er att ej längre hemlighålla .. (saken) för mig. Ramsay Barnaår 7: 186 (1906). i p. pr. i adjektivisk anv.; äfv. i substantivisk anv., närmande sig bet. supplikant. Hennes bönfallande nigningar. Wallenberg Gal. 180 (1771; uppl. 1921). En svärm af bönfallande omgaf regeringen. Carlson Hist. 2: 201 (1856).
(1, 2 a) -FALLAN. (numera bl. i högre stil) ödmjuk o. ifrig bön; jfr -FALL, -FALLANDE. VDAkt. 1674, nr 257. En underdånig bönfallan hos Kongl. Maj:t om en fri bränvins tilverkning. AdP 1786, s. 115. Genom min ödmjuka bönfallan .. fogade (hon) sig i doktorns önskningar. Almqvist Amor. XXIII (1839). Östergren (1917).
(1, 2 a) -FALLANDE, n. (mindre br.) = -FALLAN. Schenberg 1: 743 (1739). Eichhorn KonstH 128 (1881).
(1) -FALLARE. (†) supplikant; jfr -FALLA slutet. Kling Spect. Mm 4 a (1735). Weise 1: 243 (1769).
(1) -FALLEN, p. adj. [y. fsv. bönfallen; jfr ä. d. bønfalden] (†) ödmjukt o. ifrigt bedjande, bönfallande; särsk. i uttr. vara bönfallen (till) ngn, ödmjukt o. ifrigt bedja ngn. Wore wij bönfalne tiil eders försthlige högmectighet .. At eders hög: .. wilde (osv.). GR 2: 124 (1525). Han screff them gunstelige (. och endeles bönfallen .) till att the skulle .. komma honom till vndsettning. Svart G1 73 (1561). Ty är iagh ödmiukeligest bönfallen E. K. M:tt .. der hen behagade befalla, att (osv.). BtHforsH 1: 103 (1644). VDAkt. 1791, nr 99.
(1) -FLY, v. (†) fly med sina böner (till ngn). (Vi) bönfly .. till Eder Keijserl. Maij:tts medfödda nåd, .. bediande, thet (osv.). HA 9: 201 (1743).
-FORM, -FORMULÄR, se C.
(1) -FÄLLIG. [jfr y. fsv. bönfalligh] (†) = -FALLEN. Szå äre och dhe godhe männ bönnfellige till h. N. att h. N. wille (osv.). GR 7: 72 (1530). HSH 9: 194 (1641).
(2 a β) -GÖRING l. -GÖRNING. (†) förrättande af bön. Hvarje dags arbete börjas och slutas med böngöring som förrättas tourvis af barnen i 3:dje klassen. Leinberg Skolv. 3: 503 (1783). Böttiger 6: 27 (c. 1875).
(2) -HJUL. (böne- 1898) (i fråga om buddistiska förh.) = -KVARN. Palmblad HbGeogr. 1: 664 (1827).
-HUS, se C.
(1, 2 a) -HÖRA. [fsv. bönhöra] höra l. uppfylla (ngns) bön; i sht om Gud. Blifva bönhörd, få sin bön uppfylld. (Vi) ære .. en nw begærande athj lathe oss bliffua bönhörde j thenne sack. GR 4: 48 (1527). The åkalladhe Herran, och han böönhörde them. Psalt. 99: 6 (Bib. 1541). (numera knappast br.) med obj. betecknande bön l. anhållan o. d.: höra, uppfylla. Du skall få din önskan bönhörd. Posten 1769, s. 819. Den alltid bönhörda bönen. Wallin 2Pred. 3: 234 (1830).
(1, 2 a) -HÖRELSE (bönhö´relse Weste). (i sht relig.) uppfyllande af bön. Muræus Arndt 2: 315 (1648). (Vi) göre .. oss .. ett fast och säkert hopp om een nådig bönhörelse uthi thenne wår underdånige och skälige begäran. RARP V. 1: 302 (1654). Vid den kristliga bönen är fäst löftet om bönhörelse. NF 2: 1470 (1878).
(2 a) -HÖRLIG. (†) om bön: som kan l. är värd att blifva hörd l. uppfylld. Then tiden, på huilken .. tin grååt (är) anammeligh, och titt suckande bönhörligit. Schroderus Kegel 215 (1620). (De hafva) ej kunnat gagna med någon bönhörlig förbön. KyrkohÅ 1910, MoA s. 11 (1736).
-KAMMARE, -KLOCKA, se C.
(2) -KVARN. (bön- 1880 osv. böne- 18951912) (i fråga om buddistiska förh.) EHTegnér i UVTF 26: 20 (1880). Bönekvarnarna, hvilka bestå af ett litet kvarnhjul med en mängd vidfästa böneremsor, som upprullas under hjulets omlopp och sålunda bespara ägaren besväret att vid bönestunden öfverge sina jordiska bestyr. LfF 1898, s. 194.
-MATTA, -OFFER, se C.
(2 a) -PALL. (bön- 1854 osv. böne- 17191894) pall afsedd att knäböja på vid bön; äfv. (i fråga om ä. förh.) = -STOL. En med sölfwerduk öfwerklädd Bönepall, der Bibelen lades öfwerst uppå. Burman UlrElKrön. A 2 a (1719). Ett par präster ligga på röda bönpallar och buga sig för gudarna (i ett kinesiskt tempel). Nyblom Österut 43 (1908).
(2 a) -PLAKAT. (†) böndagsplakat. ConsEcclAboP 424 (1660).
(2 a) -PSALM. (bön- 1790 osv. böne- 15711862) psalm som innehåller en bön till Gud. LPetri KO 9 b (1571). Konung Dauidz Böne Psalmer. Palma HimApot. K 7 a (1610).
-RUM, se C.
(2 a β) -SAL. (bön- 1850 osv. böne- 18291917) sal där bön förrättas; jfr BÖNE-RUM. Arnell Moore 1: 19 (1829). särsk.
a) om frireligiöst samfunds möteslokal; jfr BÖNE-HUS. Metodistföreningens bönesal. IllSv. 1: 56 (1875).
b) samlingssal i skola (där morgonbön förrättas), aula. Westling SundsvLärovH 39 (1886).
(2 a) -STOL. (bön- 1850 osv. böne- 17491915) (i sht hos katolikerna förekommande) för förrättande af bön särskildt inrättad stol, nedtill försedd med en pall på hvilken den bedjande knäfaller; jfr -PALL. Lind 1: 384 (1749). Stolarne (i de katolska medeltidskyrkorna) torde oftast varit bönestolar, i hvilka man tog plats knäböjande. Hildebrand KyrklK 138 (1875).
-STUND, -STÄLLE, se C.
(2 a) -SYRSA. insekten Mantis religiosa Lin. Hartman Naturk. 245 (1836). Bönsyrsan .. (har) fått sitt namn deraf att fångstfötterna hållas i en ställning, som erinrar om armarnas korslagda ställning hos nunnor och munkar under deras andaktsöfningar. NF 10: 833 (1886).
(2 a) -SYSTER. (bön- 17451850. böne- 18791908) [efter t. betschwester] (numera knappast br. utom i Finl.) kvinna som visar en öfverdrifven l. hycklad fromhet, skenhelig kvinna. Möller 1: 291 (1745). Bönsystrarna, med hvilka man stundom .. får omgås helt annorlunda emellan fyra ögon, än i sällskaper. Rademine Knigge 2: 102 (1804). Fritt må bleka bönesystrar / Himla sig vid psalmers ljud. Östergren NDikt. 81 (1879). Ahrenberg Män. 3: 4 (1908).
(2 a) -SÖNDAG. (bön- 1749 osv. böne- 16901914) [jfr mlat. dominica rogationum] benämning på den femte söndagen efter påsk, då det predikas i kyrkorna öfver den kristna bönen. Swedberg SabbRo 1549 (1690, 1712). Fehr Und. 83 (1894).
-TIMMA, se C.
(2 a) -VECKA, r. l. f. (bön- 17191886. böne- 16401898)
1) (i fråga om ä. förh.) benämning på dagarna mellan bönsöndagen o. Kristi himmelsfärdsdag, gångdagarna; jfr -DAG. Herlicius Alm. 1640, s. 12. Hagström Herdam. 4: 456 (1901; om förh. år 1688).
2) allmännare: vecka särskildt afsedd för andaktsöfningar; särsk. om den af den ”evangeliska alliansen” till bön inom hela kristenheten bestämda vecka som börjar med årets första söndag. Under bönveckan hålles bibelbetraktelse och bön hvarje afton kl. 6. Sundsvallsp. 1886, nr 4, s. 1.
B (†): BÖNA-BOK, se A.
-BREF, -STUND, se C.
C: (jfr 2 a β) BÖNE-ANDAKT~20 l. ~02. (bön- 1847. böne- 17341850) (numera mindre br.) andaktsöfning; andäktig bön. Scherping Cober 1: 118 (1734). I lagen föreskrefna Fastor och Böneandagter. Ödmann StrFörs. 1: 228 (1799). Klockorne stannade .., och en högtidlig tystnad inträdde som efter en bönandakt. Lovén Folkl. 69 (1847). Dalin (1850).
-BINDEL. af ortodoxa judar vid förrättande af morgonbönen använd pann- l. armbindel med (tärningsformade kapslar innehållande) afskrifter af vissa bibelställen; jfr -REMSA. Rydberg Dikt. 1: 184 (1882).
-BOK, se A.
(1) -BREF. (bön- 1839 (i vers). böna- 1716. böne- 15871749) (†) böneskrift, supplik. Helsingius G 1 b (1587). Atterbom FB 86 (1839).
-DAG, -FALLA, se A.
(2 a) -FART. [jfr mnt. bedevart, t. betfahrt] (†) pilgrimsfärd. Fosz 220 (1621).
(jfr 2 b) -FORM, pl. -er. (bön- 16571731. böne- 15661753) (†) = -FORMULÄR. LPetri Kyrkiost. 70 b (1566). Hosgående böneform skall upläsas å alle Predikstolar .. näst effter Tig lefwande Allzmechtig Gud. VDAkt. 1701, nr 12. Rönigk Fresenius 216 (1753).
(jfr 2 b) -FORMULÄR. (bön- 16831917. böne- 1656 osv.) särsk. om formulär till kyrkobön. ConsEcclAboP 15 (1656). Det böneformulär, som vid lysningar begagnas, utfärdas af Domcapitlen. Schrevelius Civilr. 3: XV (1858). Lundström LPGothus 3: 49 (1898).
(2 a β) -FÖRRÄTTARE. person som förrättar bön. TjReglArm. 1889, s. 347.
(1) -GÄRD. (†) frivillig gärd. Bönderna .. ære veluilioge til ath vthgöra för en bönegærd höö huarie xij (dvs. tolf) skattabönder om eth gott vintherlass. GR 4: 365 (1527).
-HJUL, se A.
(1) -HJÄLP. (†) = -GÄRD. GR 8: 220 (1533). Därs. 18: 424 (1547).
(2 a β) -HUS. (bön- c. 17551923. böne- 1526 osv.) [fsv. böna hus] (i allm. mindre) hus där (i sht offentlig) bön l. andakt förrättas; numera vanl. om hus l. lokal där medlemmar af frireligiöst samfund l. dyl. samlas till andaktsöfningar; jfr -SAL, äfvensom KAPELL, MISSIONSHUS. Mitt hwsz skal heta bönehwsz, men j haffuen giordh ena röffuare kwlo ther aff. Mat. 21: 13 (NT 1526). Fröding NDikt. 62 (1894). Kyrkorna voro stängda för .. (kolportörerna), och bönehus började först från midten af 1850-talet att uppföras (i Linköpings stift). KyrkohÅ 1913, s. 60.
-HUS-FÖRSAMLING. (i Finl.) kapellförsamling. Predikanter vid bruks- och bönehusförsamlingar. FFS 1869, nr 30, s. 40. Därs. 1892, nr 19, s. 3.
-HUS-GÄLL. (i Finl.) = -HUS-FÖRSAMLING. NF 7: 414 (1883). Ramsay VägvFinl. 69 (1905).
(2 a) -HÅLL. [fsv. böna hald] (†) hållande l. förrättande af bön. (Vi) viliom .. thet förskylla med ödmyukt bönehaal nat oc dag bediandes för eder nad. HSH 17: 74 (1523). Som de mijcket litet beswär anwända till Bönehållet i Hospitalet. VDAkt. 1694, nr 327.
(2 a β) -KAMMARE. (bön- 17721900. böne- 1582 osv.) [fsv. böna kamar] (i sht i fråga om ä. förh.) kammare i hvilken bön förrättas. PErici Musæus 6: 5 b (1582). Munkens andakt i bönkammaren. MWeibull i IllSvH 4: 164 (1880). När bönen uppstiger från den enskilda tysta bönekammaren. Fehr Und. 249 (1894).
(2 a) -KLOCKA. (bön- c. 17001907. böne- 1740 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) klocka hvarmed man ringer (för att mana) till bön. Isogæus Segersk. 1254 (c. 1700). Anno 1612 .. vardt .. i Stockholm aldraförst begynt, dageligen (vtom Söndagen) två åtskillige gånger .. på alla Kyrckio-Torn til at klämta, med then egenteligen så kallade stora eller Böne-Klockan, förmodeligen til then Ändan, therigenom alla Gud-Älskande Menniskiors Hiertan til en kort doch andäcktig Bön at vpmuntra. Rüdling Suppl. 297 (1740). JulhälsnLinköp. 1909, s. 56.
(1) -MAN, m.||(ig.). (bön- 16721815. böna- 1604. böne- 1596 osv.)
1) (i sht i fråga om ä. förh.) till 1 c: person som framför ngns frieri. ÄARäfst 29 (1596). När en frijare sender uth sina bönamen, att the skole verffva om sina brwd. PJGothus Mollerus Myst. 12 (1604). Den som tar käring till böneman, får faen till hofriddare. Granlund Ordspr. (c. 1880). Norlind AllmogLif 588 (1912).
2) (mindre br.) allmännare: förespråkare. Schroderus Liv. 640 (1626). Herr Håkan sökte pastorat .. och saknade icke bönemän .. hos .. adeln, som den tiden förfogade öfver så många Södermanländska pastorat. Hagström Herdam. 1: 307 (1897).
(2 a) -MATTA. (bön- 18981901. böne- 1908 osv.) (i fråga om mohammedanska förh.) matta på hvilken man (knäfaller då man) förrättar sin bön. SD 1898, nr 504, s. 8.
(1 c) -MÅL. (böne- 15591870. böns- 1680) [fsv. böna mal] (†) frieri. LPetri Kr. 23 (1559). Hallorm kommer fram med sitt bönemål, och friar till Tordis. Lönnberg FnordSag. 1: 61 (1870).
-MÅLS-KARL. (bön- 1840. böne- 1865) (†) böneman (i bet. 1). BL 6: 287 (1840). Intet frieri skedde utan förutskickad bönemålskarl. Rääf Ydre 4: 12 (1865).
-MÅLS-MAN. (bön- 1849. böne- 1851) (†) böneman (i bet. 1). Det fins ingen bättre bönmålsman hos könet än hjeltemodiga bedrifter. Hagberg Shaksp. 7: 303 (1849). Palmblad Nov. 4: 99 (1851).
(2 a β) -MÖTE. (bön- 1896. böne- 1885 osv.) möte för gemensam andaktsöfning; särsk. om frireligiös sammankomst (i bönehus l. dyl.). (De) samlas .. till bönemöten och uppstämma Sankeys sånger. VLS 70 (1885).
(2) -NISCH. (bön- 1913. böne- 1887 osv.) i moské: nisch mot hvilken de bedjande vända sig under bönen. Den gemensamma bönen .. ledes af förebedjaren, som står omedelbart framför en bönenisch, som i moskéen angifver riktningen, hvari Mecka är beläget. Rydberg KultFörel. 4: 461 (1887).
(2 a) -OFFER. (bön- 1818. böne- 1586 osv.) offer som består i böner, andäktig bön som frambäres ss. ett offer till Gud. Chesnecopherus Skäl F 2 a (i handl. fr. 1586). Wallin Rel. 4: 357 (1838).
-PALL, se A.
(2 b) -PUNKT. om hvar särskild afdelning i en bön. Ordningen (i fadervår) är stelt vthi Try stycker, som äro: 1. Ingången. 2. Bönepuncterna. 3. Beslwtet (dvs. afslutningen). L. Paulinus Gothus ThesCat. 241 (1631). Till hvarje bönepunkt eller grupp af bönepunkter (i litanian äro) fogade s. k. responsorier d. v. s. svar från menigheten. NF 9: 1475 (1885).
(2) -REMSA. remsa med tryckta l. skrifna böner; bönebindel. LfF 1898, s. 194 (se under BÖN-KVARN). Mat. 23: 5 (Bib. 1917).
(2) -ROP. relig. ifrig bön, åkallan. Lybecker 217 (c. 1715). Vänd dig då med ditt bönerop till menniskones Son. Schartau UtkPred. 268 (1824).
(2) -ROPARE. (i fråga om mohammedanska förh.) böneutropare. Arnell Moore 2: 78 (1830). Den minareten, på hvilken böneroparen brukar stiga upp för att kungöra de troende, att bönens timmar ha slagit. Lagerlöf Saga 189 (1908).
(2 a) -RUM. (bön- 17341883. böne- 1848 osv.) jfr -KAMMARE, BÖN-SAL. Serenius Pp 3 a (1734). Konstantin den Store hade .. i sitt palats sitt serskilta bönerum, der han med sin gemål förrättade sina böner och andaktsöfningar. Strinnholm Hist. 3: 278 (1848). Denna .. lärosal tjente äfven till bönrum och sollennitetssal. Klintberg InvGefleHElLärov. 1873, s. 9. —
-SAL, se A.
-SEDEL. (†) (tryckt l. skrifvet) meddelande afsedt att uppläsas i kyrkan för att mana till (för)bön med anledning af ngt sjukdomsfall l. dyl. PErici Musæus 5: 239 a (1582).
(1) -SKRIFT. (bön- 17011850. böne- 1589 osv.) skrifvelse (i sht till högre myndighet) hvari man utbeder sig ngt (särsk. hjälp l. understöd) l. fäller en förbön för ngn, supplik. Uppsätta, inlämna en böneskrift. HSH 7: 29 (1589).
-STOL, se A.
(2 a) -STUND. (bön- 16571923. böna- 1526. böne- 1541 osv.)
1) timme l. tid på dagen då man skall förrätta bön; numera i sht i fråga om mohammedanska förh. Tåå gingo Petrus och Ioannes vpp j templet till niyonde böna stunden. Apg. 3: 1 (NT 1526). De dagliga bönestunderna .. utropas från minareterna. Waldenström Österl. 72 (1895).
2) i sht relig. kortare (enskild l. offentlig) andaktsöfning, bön (se BÖN, sbst.1 2 a β). Hoffpredicanten (blef) inkallat att hålle bönestundh. Gustaf II Adolf 102 (1622). Välj icke alltid för din bönestund det rum, der du kan vara mest sedd. Lehnberg Pred. 3: 374 (c. 1800). Flere dagar i veckan höll .. (Tolstadius) bönestunder och katekesförhör i sitt hem. NF 16: 457 (1892).
(2 a) -STÄLLE. (bön- 17991847. böne- 1917 osv.) plats där man förrättar sin bön. Deras vanliga bönställen. Agrell Maroco 2: 270 (1799, 1807).
(2) -SUCK. (bön- 18151894. böne- 17161917) relig. suck som innehåller en bön till Gud; kort bön. Swedberg Schibb. 2 (1716). (Den gudfruktiges) bönesuckar uppstiga till himmelen. Lehnberg Pred. 2: 239 (c. 1800).
-SYSTER, se A.
(jfr 2 b) -SÄTT. (†) böneformulär, bön (se BÖN, sbst.1 2 b). Carl IX Cat. O 3 b (1604). Litanien och åtskillige andre Bönesätt. Hb. 1693, s. 201. V. pastorn .. antog honom i långlig tid i sitt hus, i upsåt at lära honom bordläxorna och de allmännaste bönesätt. VDAkt. 1783, nr 615.
-SÖNDAG, se A.
(2) -TIMME l. -TIMMA. (bön- 1807. böne- 1878 osv.) [fsv. böna time] (i sht i fråga om mohammedanska förh.) = -STUND 1. Heidenstam End. 19 (1889).
(2) -UTROPARE~0200. (bön- 1916. böne- 18871897) (i fråga om mohammedanska förh.) person som utropar bönetimmarna; jfr -ROPARE. Rydberg KultFörel. 4: 377 (1887).
-VECKA, se A.
(1, 2) -VIS, n. (†) i uttr. l. i bönevis, med l. i form af bön. Dät iag nu uthi bönevijs .. för .. Häradzhöfdingen .. klageligen uptäcker. VDAkt. 1693, nr 101. Lind 1: 417 (1749).
D (†): BÖNO-DAG, se A.
E (†): BÖNS-MAN, se C.
Afledn.: BÖNA, v.1 -ade ((†) ipf. bönte LPetri). (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) till 1 l. 2: bedja, bönfalla. LPetri SalWijsh. 7: 7 (1561). Gå dit .. / För att om miskund böna. PT 1903, nr 240, s. 3. särsk.
a) (i Finl., hvard.) i uttr. böna och be, bedja enträget. Bergroth FinlSv. 346 (1917).
b) till 1 c: uppträda som böneman (för ngn); fria (för ngn). Dessa båda unga älskande, .. för hvilka han borde böna hos prostinnan. Engelke Prästg. 94 (1905).
BÖNLIGEN l. BÖNLIGT, adv. (-ligen 1905 osv. -ligt 1860 osv.) [jfr d. bønlig] bönfallande; bedjande. (Han) ber .. rätt bönligt om ursäkt, i fall han i något felat. UpsP 1860, nr 28, s. 4. Hon såg på Daniel med sina stora ögon så bönligt, att (osv.). Wallengren Mann. 131 (1895). VL 1905, nr 151, s. 2.
Spoiler title