SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖNA 3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er GR 10: 254 (1535), Wetterbergh Altart. 390 (1848)).
Ordformer
(bönna 1570 (: Bönnor, pl.))
Etymologi
[fsv. bön, böna; jfr d. bønne, isl. baun, mnt. bōne, fht. bōna (t. bohne), feng. bēan (eng. bean), af den ieur. roten bheu, svälla, växa]
1) benämning på de långsträckt njurformiga fröna hos vissa baljväxter; urspr. om frö af växten Vicia faba Lin., senare äfv. af växter tillhörande släktet Phaseolus Lin. GR 5: 60 (1528). 2Sam. 17: 28 (Bib. 1541). Frukten eller siälfva Bönorna kokas til mat på många sätt. Rothof Hush. 684 (1762). Så snart Bönskidorna blifva gula, upptages hela Bönväxten och upphänges i luftigt rum att torka, sedan urspritas bönorna. Lundström Trädg. 1: 85 (1831). — jfr BLOMSTER-, BOND-, HÄST-, SPRIT-, ÅKER-BÖNA m. fl. — särsk.
a) i förb. med artbetecknande adj.-attr. (jfr 3 slutet). Frön (af Ricinus communis Lin.) äro stora, som Tyska bönor. Euphrasén Barthelemi 160 (1795). De gula och bruna bönorna, hvilka allmänt gå i handeln, härstamma från former af Phaseolus nanus. Elfving Kulturv. 56 (1895).
b) i måttsbestämningar; jfr BÖN-STOR. Lithet Salt, så myckit som een Böna tilsägher. L. Paulinus Gothus Pest. 73 a (1623). Blåsor, så store som böner. Münchenberg Scriver Får. 201 (1725).
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. som beteckna en saks obetydlighet l. ringa värde; särsk. (numera ngt hvard.) i uttr. icke värd en böna, fullständigt värdelös. (Kristiern II:s) breff och besegling wååre .. / .. ey werd ena böna. OPetri Kr. 361 (c. 1540). Då är de gamles skinn för visst ej längre värdt / stort mer än en böna. Hallström Aristofanes Molnen 90 (1883). (†) (De) achta een Lögn icke högre än een Böna. Schroderus HoffVäck. 336 (”236”) (1616).
d) i pl. ss. benämning på maträtt tillagad af bönor; särsk. i uttr. bruna bönor. Bönor och fläsk. Dalin (1851).
e) i utvidgad anv., om bönformigt l. bönliknande frö af annan växt än de ofvan nämnda; särsk. dels om frön af vissa växter tillhörande familjen Leguminosæ (t. ex. sojabönor), dels kaffe- o. kakaobönor. VetAH 1757, s. 242 (om kaffebönor). Soyan tillagas af små hvita Bönor, som .. äro något mindre, än våra Turkiska Bönor. Därs. 1803, s. 2. — jfr CHOKLAD-, KAFFE-, KAKAO-, SOJA-BÖNA.
f) i utvidgad anv., om bönliknande spillning efter vissa djur, särsk. får, getter, renar l. vissa jaktdjur. Om vintren, då .. (renen) förtär mossa, består dess spillning af torra s. k. bönor, lika fårens. Nilsson Fauna 1: 508 (1847). — jfr FÅR-BÖNA.
g) (†) bildl., i uttr. blå bönor, gevärskulor. NTyPostrytt. 1637, s. A 3 a.
h) bildl., om bönformigt märke i tänderna hos hästar, ”kärna”, ”korn”. VetAH 1811, s. 275. Tuggytan .. (är) hos yngre .. (hästar) försedd med en fördjupning (Kärnan, Bönan, Kornet, Märket), som fylles och försvinner med åren, men lemnar efter sig ett beständigt märke. Billing Hipp. 132 (1836).
i) (i vissa trakter, starkt hvard.) smeksam l. skämtsam benämning på ung flicka. GbgT 1918, nr 279, s. 5. (†) Du steker strömming som en engel, min lilla bruna böna! Blanche Tafl. 2: 213 (1867).
2) i utvidgad anv.: bönskida (med inneliggande bönor). Turkiske bönor. OxBr. 11: 755 (1640); möjl. till 1. Bönorna klyfvas, skäras sedan ungefär halfannan tum långa och kokas mjuka i vatten eller bouillon. Sjöberg Singstock 85 (1832; om turkiska bönor). — jfr SKÄR-, VAX-BÖNA m. fl.
3) benämning på vissa baljväxter; bönväxt; urspr. om växten Vicia faba Lin. (o. olika till denna hörande varieteter), senare äfv. om växt tillhörande släktet Phaseolus Lin.; oftast i pl. LinkBiblH II. 4: 22 (c. 1550). Faba på Latijn, thet är Böner på Swensko. Månsson Ört. 106 (1628). Bönorna fordra fuktigare och surare jord (än rågen). Linné Sk. 64 (1751). Hos romarne var bönan en af de äldsta baljväxter. Möller Jordbr. 185 (1881). Väl var trädgården skött, .. / Bönor där klängde på stång. Klinckowström Örnsjötj. 71 (1906). — jfr BLOMSTER-, BOND-, BRYT-, HÄST-, KRYP-, ROSEN-, SPRIT-, STÅNG-, STÖR-, VAX-, ÅKER-BÖNA m. fl. — särsk. i förb. med adj.-attr. ss. namn på vissa bönväxter; särsk. i uttr. bruna bönor, Phaseolus vulgaris nanus f. ellipticus Alef.; välska bönor, dels Phaseolus vulgaris Lin., stör- l. stångbönor, dels Vicia faba Lin., bondbönor; turkiska l. turska bönor, stör- l. stångbönor. Phaseolus. Welsk Böna. Franckenius Spec. D 4 a (1638). Några (växter) fästes vid stakar eller staketen, at the ther vid hålla sig fast och växa i högden, såsom .. Turska böner. Broocman Hush. 4: 15 (1736). Välska Bönor .. hafva stora, hoptryckta och aflongt njurlika frö. Retzius FlVirg. 123 (1809; om Vicia faba Lin.). Phaseolus vulgaris .. (förekommer) under många former, bland hvilka .. ”turkiska bönor”, och .. ”kryp”- eller ”bruna bönor”. Fries SystBot. 94 (1891).
Ssgr (i allm. till 1): A: (jfr 3) BÖN-BLOMMA, r. l. f. (bön- 1745 osv. böne- 1765) blomma af bönväxt. Linné Öl. 143 (1745). Dalin (1851).
(1 e) -BUSKE. (bön- 1872 osv. böne- 1745) buskväxten Cytisus laburnum Lin., guldregn; jfr -TRÄD. Möller 1: 881 (1745). Lindgren Trädg. 5: 52 (1874).
-FORM, pl. -er. form af en böna. Grafström Kond. 72 (1892). Njurarna ha bönform. Svenson Sinnessjukv. 48 (1907).
-FORMIG. (bön- 1868 osv. böne- 1842) i form af en böna. Nilsson Fauna 3: 110 (1842).
-GRÖPE. landt. (ss. kraftfoder användt) gröpe af (välska) bönor. Wrangel HbHästv. 1469 (1887). LAHT 1896, s. 282.
(3) -HALM. (bön- 1727 osv. böne- 16401776) koll., om stjälkarna af bönväxter. Linc. Gg 2 a (1640). Bönhalmen, sönderskuren och sörpad, är ett förträffligt foder för mjölkkor. Arrhenius Jordbr. 2: 163 (1860; af Vicia faba Lin.).
(1 e) -KAFFE. kaffe kokadt på kaffebönor (utan tillsats af kaffesurrogat), ”riktigt kaffe”. Kathreiners Kneipp- Maltkaffe som i möjligaste högsta grad besitter bönkaffets smak. Malmbgt 1894, nr 91, s. 4.
-KAKA. (bön- c. 1755 osv. böne- 16401764) kaka af bönor l. bönmjöl; i fråga om nutida förh. om foderkaka, i sht af sojabönor, sojakaka. Linc. (1640). Bönkakor, importerade i form af stora, runda ostartade kakor, visade en jordnötkakor liknande sammansättning. UtsädT 1895, s. 160.
-KONUNG l. -KUNG. [jfr t. bohnenkönig, fr. roi de la fève] (i fråga om vissa utländska julseder) Trettondedagen eller Tre Konungars Dag, väljes (i de katolska länderna) en Konung, som kallas Bönkonungen, på det sätt att i ett stort bröd inbakas en böna, hvilket bröd skäres i flera stycken och utdelas ibland sällskapet, då den som erhåller stycket med bönan blifver Konung. JournLTh. 1813, nr 57, s. 4. Nilsson FolklFest. 147 (1915).
(1, 3) -LAND, pl. =. (trädgårds)land l. åkerstycke där bönor odlas l. växa. Den (åker) man utser til Ert- och Bönland .. bör om hösten plöjas. HushBibl. 1755, s. 103.
-MALM. geol. järnmalm bestående af koncentriskt skåliga, aflångt rundade kulor af oren järnockra som ligga inbäddade i järnhaltig sand o. lera; jfr HAGEL-, ÄRT-MALM. JernkA 1863, s. 104. ASjögren Min. 122 (1865).
-MASK, pl. -ar. (bön- c. 1755 osv. böne- 16401700. böno- 15381587) mask som lefver i bönor; jfr ÄRT-MASK. VarR 53 (1538). Schultze Ordb. 3057 (c. 1755).
-MJÖL. (bön- 1743 osv. böne- 15881777) mjöl af (välska) bönor. Berchelt PestBeg. B 5 a (1588).
(jfr 3) -PLANTA. Turkiska Bön-Plantor. DA 1824, nr 145, s. 10. LB 2: 394 (1900).
-PUNG. (†) bönskida. Rothof Hush. 686 (1762; om skidor af Vicia faba Lin.).
-ROST. svamparten Uromyces appendiculatus Pers. TrädgT 1883, s. 137. Bönrost .. förekommer på bönor, olika slag, särskildt störbönor. 2NF 23: 962 (1915).
-SKAL. (bön- 1756 osv. böne- 16401749. böno- 1538) skal som omsluter en böna. VarR 42 (1538).
-SKALM. (†) bönskida. Schultze Ordb. 4184 (c. 1755).
-SKIDA. (bön- 1734 osv. böne- 17061774) fröbalja på bönväxt. Hiärne 2Anl. 361 (1706). Så snart Bönskidorna blifva gula, upptages hela Bönväxten och upphänges. Lundström Trädg. 1: 85 (1831).
(2) -SKÄRNINGS-MASKIN. maskin hvarmed skärbönor skäras. BoupptVäxiö 1847.
-SMYG, m. l. r. skalbaggen Bruchus granarius Fahrs. Arrhenius Jordbr. 2: 152 (1860). Ärtsmyg och bönsmyg .. kallas små, 4—5 mm. långa, runda, mörka skalbaggar, hvilka öfvervintra i ärter, bönor och andra baljväxtfrön. LB 2: 234 (1900).
-SOPPA. soppa tillredd af bönor (o. köttspad). Dalin (1851).
(1, 3) -SORT.
(3) -STAKE. (böne- 19051910) bönstör. SDS 1905, nr 87, s. 4.
-STEN. miner. Bönsten .. är en grå stenhärdad lera med inneslutne små bönlika körtlar af spat eller selenit, med gul eller brun yta, eller et skal af järnochra. Rinman (1788). Dalin (1851).
(3) -STJÄLK. (bön- 1806 osv. böne- 1749) Lind 1: 439 (1749).
(jfr 1 b) -STOR. stor som en böna. VerdS 130: 43 (1905).
(jfr 3) -STÅND. Kalm Resa 2: 17 (1756). Abelin MTr. 84 (1902).
-STÅNG. (bön- 1807 osv. böne- 1767) bönstör. Humle- och Böne-stänger. VetAH 1767, s. 191. Trädgårdsland med höga, rödblommiga bönstänger. Rosenius Himmelstr. 162 (1903).
(3) -STÖR. (bön- 1850 osv. böne- 1754) stör som sättes till stöd åt högt växande bönstånd. Lundberg Träg. 195 (1754).
-SÄNG. trädgårdsland l. dyl. hvarpå bönor odlas. Schultze Ordb. 3918 (c. 1755). Hålla bönsängarne rena från ogräs. HeimdFolkskr. 20: 15 (1894).
(1 e) -TRÄD. (bön- 1685 osv. böne- 1852) = -BUSKE. Laburnum majus. Bönträ det större. Rudbeck HortBot. 60 (1685). Laburnum minus. Bönträ det mindre. Därs. 62. Lindgren Trädg. 5: 52 (1874).
-VICKER. vickerarten Vicia faba Lin., bondböna. Wahlberg Foderv. 183 (1835).
-VÄLLING. af (i sht välska) bönor tillredd välling. Tiden 1848, nr 248, s. 1.
-VÄXT. = BÖNA, sbst.2 3; särsk.: växt af släktet Phaseolus; äfv.: bönstånd. Lundström Trädg. 1: 85 (1831). Elfving Kulturv. 59 (1895).
B (†): BÖNE-BLOMMA, se A.
-BLOMSTER. (blomma af) växten Vicia faba Lin., bondböna? Giwt ther til Liliewatn, Maij blome, Böne blomsters .. watn. BOlavi 28 b (1578; möjl. ssg).
-BUSKE, -FORMIG, -HALM, -KAKA, -MASK, -MJÖL, -SKAL, -SKIDA, -STAKE, -STJÄLK, se A.
(3) -STJÄLKE. (†) koll.: bönhalm. Linc. Gg 2 a (1640).
C (†): BÖNO-MASK, -SKAL, se A.
Spoiler title