SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BABUSCH babuʃ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. babusche, fr. babouche, span. babucha, af arab. bābūʃ, lånadt från persiska pāpūʃ, af pā, fot, o. pūʃīden, betäcka; jfr PAMPUSCH]
ett slags urspr. österländskt skoplagg med mjuk öfverdel, spetsig näsa, utan klack o. bakkappa; turkisk toffel. SP 1809, nr 40, s. 2. Wenström (1891). Alla arbetare (i den indiska staden) äro i verksamhet och hamra koppar eller pligga sulor till baboucher. SD 1898, nr 71, s. 4.
Spoiler title