SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BALA ba3la2 (ba`la Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sannol. af BALE o. således i etym. afs. identiskt med föreg.; jfr sv. dial. bala ner, bala l. bäla sej, äfvensom ballsa ner, ballra ner; se för öfr. E. Hellquist i Arkiv. 14: 6]
(i mer l. mindre bygdemålsfärgadt spr.) eg. om fåglar: gm krafsande o. flaxande gräfva ner sig (i lös mark o. d.); mylla sig.
a) intr. Att de (dvs. hönsen) inte lade sig och balade i vår lavendel. Wranér Brok. bild. 106 (1889). (Orr-)kycklingarne (hafva) till största delen omkommit derigenom, att jorden ständigt varit våt, så att de ej kunnat finna torr sand att ”bala” i, utan att ohyra har dödat dem. SD(L) 1898, nr 413, s. 2.
b) refl. Nordforss (1805). Dalin (1850). Wenström (1891). I gropen .. låg en hel rapphönskull, som .. balade sig i sanden. Kolthoff Minnen 194 (1897).
Särskild förbindelse:
BALA NER l. NED 10 4. gm att ligga o. vräka l. vältra sig i (ngt) (delvis) nedpressa l. hoptrycka (det). Bala ned (s)ängen. Dähnert (1784). Bala ned gräset. Nordforss (1805). Dalin (1850). Lundell (1893). — intr. Bala ner i sängen.
Spoiler title
Spoiler content