SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BALALAJKA bal1alaj3ka2 l. —40. r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[af ryska balalajka]
ett slags (i Ryssland af folket använd) luta; jfr HUMMEL. Gälla sånger, balalaikors klang / Ljuda gladt. Runeberg 1: 217 (1841). A. Lindgren i NF (1876). Där man .. hör balalaikan melankoliskt klinga ur steppens fjärran. AB 1890, nr 27, s. 2.
Ssg: BALALAJKA-SPELMAN1030~20 l. ~02.
Spoiler title
Spoiler content