SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARLAST ba3r~las2t (ba`rlast Weste, bàrlásst Almqvist) l. BALLAST bal3~las2t (ba`llast Weste), r. l. m. (m. Sahlstedt (1773), Weste, Ahlman (1872) m. fl.; f. Lind (1749), Kindblad (1867), Lundell (1893) m. fl.; m. o. f. Rydqvist SSL 3: 12 (1863)); best. -en; pl. (mindre br.) -er.
Ordformer
(barlast (bahr-, baar-) Hund 136 (c. 1605), Sjöl. 1667, Skipmn. 24, Sahlstedt (1773), Törngrenska målet 206 (1801), Almqvist (1842; jämte bal-), SAOL (1874; jämte bal-), Sjöl. 1891, § 26, osv. ballast Ordn. 19 Nov. 1636, mom. 1, Chapman 213 (1775), Tegnér 3: 243 (1824), Sjöl. 1864, § 235, Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 164 (1872) osv. barläst (se LÄST) Svart G. I 78 (1561). Anm. I ä. tid synas former med r hafva varit vanligast. Numera är bruket mycket vacklande; mången för hvilken uttal med r är det naturligaste skrifver dock ballast under förmenande, att denna form, som är bruklig i t. o. eng., äfv. i sv. bör anses ss. den riktiga. I bet. 3 o. 4 användes oftast formen ballast)
Etymologi
[jfr fd. o. nor. barlast. Formen ballast, motsv. d., nor., holl., t. o. eng. ballast, är lånad från mnt. ballast. Ordets senare ssgsled är LAST, börda, hvilket ord i mht., liksom dess fr. motsvarighet lest, äfv. brukades i bet. barlast. Med afs. på den första ssgsleden föreligga olika tolkningsförsök. Snarast torde man böra utgå från den nord. formen med r. I sådant fall skulle ordet närmast betyda den last som ett fartyg har, när det är bart, dvs. utan varulast. Från denna form kan gm assimilation hafva utvecklats den mnt. formen ballast; jfr Murray, Kluge, Tamm. Annars kunde den nord. formen med r hafva uppkommit gm folketym. omtydning. En sådan folklig ombildning är det holl. balglast o. sannol. äfv. d. baglast, hvilken senare form likväl af somliga antages vara den ursprungliga]
1) sjöt. om sand, sten, järn l. annan tung, billig o. lättanskaffad vara som lägges underst i ett (tomt) fartyg för att trycka det tillräckligt djupt ned i vattnet o. sålunda åt detsamma gifva behörig stadga; i allmännare anv. om hvarje tyngd som gifver stadga åt ett fartyg. Intaga l. taga in barlast. Lossa l. kasta ut barlasten. Hund 136 (c. 1605). När the Lübeska sågo then Swenska Flottan .. ankomma, kastade the medh hast Bahrlasten vth. Girs E. XIV 63 (c. 1630). Antingen the (dvs. skeppare o. köpmän) hafwa full Ladning eller Ballast inne. Ordn. 19 Nov. 1636, mom. 1. Ett toomt (ledigt) Skepp .., at thet thesz stadigare löpa må, så förtynges thet medh Baarlast, (Skepssand). Schroderus Comen. 468 (1640, 1647). Ey må bahrlast vthkastas å the Ohrter som thet förbudit är. Sjöl. 1667, Skipmn. 24. Unge Siömän tyckia sig altijd hafwa förmycken Ballast och förlitet Segel. Spegel Guds verk 2 (1685). Ballast, bestående af gamla Canoner, Järn-tackor, samt Singels eller Kysel-ör. Chapman 213 (1775). Barlasten förskjuter sig. Widegren (1788). När skeppet har sin ballast, seglar det ej så lätt omkull; när ynglingen lärt något grundligt, förstiger han sig ej så plötsligt i luften. Tegnér 3: 243 (1824). Barlasten kastar sig. Dalin (1850). Den (dvs. gipsen) kan .. utifrån införd såsom ballast, erhållas för godt pris. Lundequist Landtbr. 73 (1855). Att afsigtligt insläppa vatten i skeppets undre delar för att använda det till ballast. Uppf. b. 7: 346 (1875). Barlasten .. rakar öfver. Uggla Sjölex. (1878, under ballast). jfr INOMBORDS-, JÄRN-, VATTEN-BARLAST. — särsk.
a) i uttr. lefvande barlast, om personer som på visst sätt ersätta barlast gm att i mån af behof fördela sig öfver fartyget. I grunda .. båtar är .. ”lefvande ballast” den bästa. Smith (1899).
b) [jfr holl. met ballast] (mindre br.) i uttr. med barlast = c. Svart G. I 78 (1561). (Skepparen) Hans Bone hemma i Stetin kommer ifrån Amsterdam med ballast. OSPT 1686, nr 21, s. 8. At, i brist på annan lägenhet til frakt, nödgas .. gå med barlast. J. Westerman i VetAH 29: 293 (1768).
c) [jfr holl. in ballast] i uttr. i barlast, utan annan last än barlast. Befriade från lastpenningar .. i svenska hamnar äro franska fartyg, om de .. i barlast ankomma och jemväl utlöpa i barlast. SFS 1891, Bih. nr 21, s. 6. Går fartyget i barlast. Sjöl. 1891, § 26.
d) i fråga om föremål som jämföras med fartyg; jfr 5. När han (dvs. Nautilus-snäckan) märker thet Owäder är förhanden / Tå taar han Ballast in uppå then hwjta Stranden / Af Steen och Gruus, at han af Stormen skal ej stielpas. Spegel Guds verk 197 (1685).
2) [jfr motsv. anv. i holl.] om med sand fyllda säckar o. d. som man vid luftsegling medför o. efterhand utkastar för att reglera förhållandet mellan ballongens bärighet o. belastning. Sedan .. sex eller åtta säckar sand blifvit intagna som ballast, gaf .. (luftseglaren) befallning att kasta loss. Uppf. b. 2: 145 (1873). Slutligen lyckas det att genom utkastande af ballast få balongen att åter stiga. Därs. 152. Andrée beräknade att han medförde 1749 kg. barlast. N. Ekholm i Varia 1899, s. 753.
3) i allmännare anv., i sht tekn. tyngd l. vikt hvarigenom något hålles i jämvikt; motvikt, belastning. Armen (af svängbron) uppbär vid sin .. (yttre) ända en ballast, som är så afvägd, att då bron är obelastad, en öfvervikt här förefinnes af 20 ton. P. Gullander i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 12.
4) [jfr motsv. anv. i eng.] tekn. om sand, grus o. d. material som lägges till fyllning ofvanpå själfva banvallen å järnväg o. i hvilket spårets syllar äro inbäddade; grusbädd. Ballastens ändamål är att stadigt qvarhålla jernvägsspåret i dess rätta läge samt att underlätta afhjelpandet af de rubbningar, som i detta uppstå. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 164 (1872). Slaggen .. erbjöds .. såsom ballast åt jernvägsbolag. Tekn. tidskr. 1873, s. 12. De yttersyllar, som begränsa barlasten (åt bron till). Därs. 1889, s. 206.
5) bildl. anv. af 1 (l. 2).
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. holl.] med tanke på barlastens egenskap att gifva nödig stadighet o. säkerhet åt ett fartyg.
α) (skämts.) om materiella förh. Han har tagit in ordentlig (försvarlig, allt för mycken osv.) barlast (han har tagit sig bra till bästa, han har ätit l. druckit duktigt l. för mycket). Rullningen hade redan skakat ballasten loss i våra nykomna sjömän. J. Wallenberg 130 (1771). Åtskilliga magar hade förlist och behöfde barlast. Törneros Bref 1: 41 (1824). Jag åt en mycket grundlig middag — ”lade in en ordentlig ballast”, såsom min vän sjömannen skulle ha sagt. Montgomery Jerome Pilgr. 15 (1891).
β) om andliga förh.: underlag, stöd, fond; stundom: återhållande l. hejdande element, motvikt. Tegnér 6: 92 (1827). Föreläsningar .., bearbetade vid skrifbordet och tillökade med all den bibliografiska barlast, biblioteket .. kunde skänka. Wieselgren Vår samt. 169 (1880). Vi borde skatta oss lyckliga att hafva i vår riksdag den ballast, som bönderna nu där utgöra. De Geer Minnen 2: 24 (1892). Han ägde något af denna det sunda förnuftets barlast, som gör, att man får förtroende äfven för en entusiast. Geijerstam Medus. 40 (1895).
b) [jfr motsv. anv. i holl.] med tanke på barlastens egenskap att i jämförelse med fartygets egentliga last vara värdelös: (jämförelsevis) onyttig l. värdelös l. onödig tyngd; onödigt bihang, påhäng; besvärande påhäng.
α) om materiella förh. Liedbeck Kem. tekn. 722 (1868). Den olösta delen (af kreatursfodret) bortgår .. obegagnad och bildar följaktligen endast en onödig barlast uti fodret. C. E. Bergstrand i LAHT 1881, s. 289. A. Larson i Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 116.
β) om andliga förh. Min filosofi och mina verser hade .. varit en blott barlast uti en öfveramirals ögon. J. G. Oxenstierna (1784) hos Warburg Ehr. 165. Att för evigt belasta (den botaniska) vetenskapen med dylik onödig barlast som synonymer .. är en löjlighet. Fries Utfl. 1: 173 (1843). Hellre än att den protestantiska bildningen skulle släpa med sig någon barlast af ultramontana medeltids-traditioner, var han (dvs. B. E. Malmström) nästan färdig att kasta hela härligheten öfver bord. C. A. Kullberg i SAH 41: 91 (1866). — särsk. om det sinnliga o. jordiska i människans natur. Dante stiger (upp till allt högre och högre himlar), dragen af sin kärlek till henne (dvs. Beatrice), då han nu .. är fri från all jordisk barlast. Böttiger Därs. 50: 393 (1875); jfr 2.
Ssgr (mestadels till 1) [ofta med motsvarigheter i holl., t. o. eng.]: BARLAST- l. BALLAST-AFGIFT30~20 l. ~02. Flintberg Bruksidk. 2: 152 (1789). Björkman (1889).
(4) -BREDD~2. bredd mellan ytterkanterna af barlastens krön. —
-BRYGGA~20. brygga vid hvilken barlast lossas l. intages. Dalin (1850).
(4) -BÄDD~2. Den sand, som vanligen användes till ballastbädd vid våra järnvägar. O. Lundberg i Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 287.
(4) -DJUP~2, sbst. G. M. Dalström i Tekn. tidskr. 1877, s. 183. De ställen å banan, hvarest för knappt ballastdjup antecknats. Handl. ang. jernv. Luleå-Ofot. 1: 177 (1889).
-FRAKT~2. Barlastfragt .. Dead freight. Deleen (1829). Schulthess (1885).
-FYLLA~20, v. Hamnen .. hade .. fått .. tillgrunda, barlastfyllas och förstöras. Bergman Gotl. geogr. o. hist. 54 (1879).
(4) -GRUPP~2. mil. grupp af arbetare hvilken vid järnvägars förstörande bl. a. har till åliggande att gräfva bort barlasten kring syllarna l. vid järnvägars återställande fylla o. packa barlast kring syllarna. Fältarb. II. 1: 191 (1885).
-GRUS~2. i sht till 4. Handl. ang. jernv. Luleå-Ofot. 1: 139 (1888).
-INSPEKTOR~102. (fordom) uppsyningsman öfver barlastplats. Runemarck Vägv. gm Sthm 153 (1790).
-JOURNAL~02. Barlast-journal föres af .. Officer eller Underofficer. Gynther Förf. 2: 7 (1852).
(4) -JUSTERARE ~0200. ett slags maskin för banvallens iordninghållande. SD 1900, nr 88, s. 3.
-JÄRN~2. Flintberg Bruksidk. 1: 79 (1788). Ballastjern, i fyrkantiga tackor, om cirka 4 Lispunds vigt, väl gjutne med hål i begge ändarne. SFS 1847, nr 32, s. 16. Tekn. tidskr. 1898, A. K. s. 97. —
-KAJ~2. jfr -BRYGGA. GT 1788, nr 139, s. 3. R. Nissen i NF 1: 1486 (1876).
-KALK~2. GHT 1896, nr 141 B, s. 1. —
-KISTA~2, i fartyg. Röding 1: 241 (1794). SFS 1894, nr 46, s. 2.
-KLÄDE~20. (mindre br.) = -PRESENNING. Röding 1: 241 (1794). Deleen (1829). Jungberg (1873).
-KORG~2. korg att bära barlast i. Widegren (1788). Uggla Sjölex. (1878, under ballast-basket).
(4) -KRÖN~2. H. Lemke i Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 133. —
-KULA ~20. (fordom) Ballast-Kulor at flytta från ena ändan til den andra, at gifva Skeppet sit rätta läge. Chapman 213 (1775).
-KÖL~20. tung köl gm hvilken särskild barlast göres öfverflödig. Smith 14 (1899).
-LIKTARE~200. [jfr eng. ballast-lighter] = -PRÅM. Schulthess (1885).
(2) -LINA~20. (tung) lina använd i stället för barlast till ballong. SDS 1895, nr 110, s. 4.
-LINJE~20. linje till hvilken fartyget sjunker, då det är barlastadt. Snällposten 1848, nr 68, s. 4. SDS 1899, nr 263, s. 4.
-LOSSARE~200. Schulthess (1885).
-MATERIAL ~1002 l. ~0102. H. Lemke i Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 134. —
-PENNINGAR~200. Flintberg Bruksidk. 2: 151 (1789). Barlastpenningar beräknas och uppbäras af alla Fartyg med 8 kopek Silfver per Läst. Bonsdorff Kam. 660 (1833). Gynther Förf. 2: 10 (1852).
-PLATS~2. (bestämd) plats för intagande l. lossande af barlast. Publik. 6 Febr. 1734, s. 2. (Hamnkaptenen i Sthm åligger) att hålla tillsyn deröfver, att barlastplatsen alltid har i förråd erforderlig barlast, vare sig af sten, singels eller sand. SFS 1848, nr 9, s. 4. S. Almqvist i NF 4: 655 (1881).
-PORT~2. hål l. öppning (i sidan på handelsfartyg) för in- och utkastning af barlast m. m. Röding 1: 242 (1794). Witt Skeppsb. 152 (1858).
-PRESENNING~020. presenning l. gammalt segel som vid lossande af barlast från fartyg i barlastpråm utbredes för att hindra, att ngt af barlasten faller i sjön; jfr -KLÄDE, -SEGEL samt PORT-SEGEL.
-PRÅM~2. pråm att forsla barlast i. Röding 1: 241 (1794). Uggla Sjölex. (1878, under ballastlighter).
-PUMP~2, å fartyg som har vattenbarlast. Tekn. tidskr. 1885, s. 15.
-RESA~20. Så godt som hela den svenska Östersjöflottan .. nödgades göra ballastresor efter kollast på grund af den ovanligt försenade vattenöppningen i trähamnarna. SD(L) 1899, nr 301, s. 4.
(1, 4) -SAND~2. B. H. Wallin i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 96. —
-SEGEL ~20. jfr -PRESENNING.
-SKEPP~2. barlastadt fartyg. Wikforss (1804, under ballast-schiff).
(1, 4) -SKOPA~20. (föga br.) jfr -SKYFFEL. SPF 1859, s. 429.
-SKUTA~20. jfr -PRÅM. Schulthess (1885).
(4) -SPÅR~2. sidospår som leder till grustag. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1862, s. 23. Reserv- och sidospår .. böra utgöra minst en tiondedel af .. vägens längd, ballastspår deri icke inberäknade. FFS 1870, nr 32, s. 4.
-STUFVARE~200. Lundell (1893).
-STÄLLE~20. = -PLATS. SFS 1848, nr 8, s. 10.
-TACKA~20. DA 1825, nr 103, s. 3. En del fartyg hafva stora och tunga ballasttackor formade efter fartygets botten. Frick o. Trolle 117 (1872).
-TACKJÄRN~20 l. ~02. Flintberg Bruksidk. 1: 79 (1788; efter handl. fr. 1756).
-TANK~2. tank för vattenbarlast. För länsning af barlasttankarne (å ångfartyg) skall finnas en större centrifugalpump. F. A. Brissander i Tekn. tidskr. 1888, s. 88.
(4) -TÅG~2. bantåg användt vid järnvägs barlastande. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 52.
(4) -TÄKT~2. Schulthess (1885).
-UPPLAG~20 l. ~02. —
-UTKASTNING~020. —
-UTKASTNINGS-STÄLLE—010~20. plats (i sjön) anvisad till lossning af barlast. Gynther Förf. 2: 9 (1852).
-VAGN~2. särsk. till 4: grusvagn. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1865, s. 54.
-VATTEN~20. (Sedan man) utpumpat barlastvattnet, kom fartyget flott. GHT 1895, nr 230, s. 3.
Spoiler title