SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1899  
BALSAMIN bal1sami4n (balsami´n Weste), r. l. m. (Deleen (1829), Almqvist (1842), Wenström (1891)) l. f. (Möller (1790), Weste, Fries Ordb. (c. 1870), Lundell (1893) m. fl.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(balsamina Nemnich Naturg. 2: 223 (1794))
Etymologi
[jfr d. balsamin, t. o. fr. balsamine, af gr. βαλσαμίνη, ”balsamört”, af βάλσαμον (se BALSAM); jfr äfv. sv. dial. balsamina]
1) namn på två arter af växtsläktet Impatiens.
a) Impatiens Balsamina Lin. Balsaminens blommor äro af växlande färg. Lundström Trädg. 303 (1831, 1852). Balsamin .. en för sina prydliga röda blommor allmänt, äfven i torpstugor, odlad krukväxt. Fries Ordb. (c. 1870). De blommande balsaminerna i fönstret. Benedictsson Folkl. 18 (1887). jfr TRÄDGÅRDS-BALSAMIN.
b) i förb. vild l. gul balsamin, Impatiens noli tangere Lin. Wahlenberg Flora 569 (1826, 1833). O. T. Sandahl i NF 7: 486 (1883).
2) (föga br.) ss. smekord: hjärtegryn. Dalin (1850).
Ssg (till 1): BALSAMIN-KRUKA103~20. Cederborgh OT 1: 16 (1810). Böttiger 6: 23 (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content